Gudrun Marz

Nu hoppas jag att det är fröjd och lycka i himlen när ni båda är tillsammans igen. Ta hand om varandra. Vi saknar er så. Älskar er <3

Mamma!! Det är din födelsedag idag och jag har tänkt på dig hela dagen, tänker i och för sig på dig varje dag, men idag har du funnits i mina tankar mer än vanligt. Så mycket jag skulle vilja berätta för dig, få tröst av dig och bara få krama dig och vara i din närhet. Älskade mamma du fattas mig

"God natt min älskling. Sov gott. Din egen Stig." Ur brev till Gudrun daterat 5 september 1952. Du finns alltid hos mig i mina tankar.

Älskade mamma, ett år har gått. Ett år fyllt av saknad och många tårar. Du fattas oss så otroligt mycket. Men i vår stora sorg så minns vi hur du alltid fyllt vårt liv med glädje och alltid varit ett stort stöd till oss. Vi minns dig med glädje, värme och en otroligt stark kärlek. Du är alltid en del ut av oss Långt borta men ändå så nära. I dag, precis som alla dagar, är du i våra tankar och framför allt i våra hjärtan. Älskar dig mamma <3

Saknar dig så oerhört mamma <3

För alltid en del utav oss Vår mamma har lämnat oss. Gudrun Marz, Öjaby, somnade in den 11 april 2019 omgiven av sin älskade Stig och sina barn. Tomheten är enorm men hon kommer alltid att vara en del utav oss. Mamma föddes på Kalmar lasarett den 15 juni 1934. Tidigt visade hon nyfikenhet att lära sig saker och ting. Hon fick följa med skolfröken, en vän till familjen, till skolan redan som sexåring. När skolinspektören kom på besök berättade fröken Astrid varför mamma var där och då höll skolinspektören ett litet förhör med henne och så skrevs hon in i skolan. Skolgången i Påryds skola blev kortvarig då familjen flyttade till Vrigstad, 1941. Där skrevs mamma in i klass två och avslutade sin folkskoletid 1946. I betyget står det “Examineras ej på grund av för låg ålder. Övergått till Realskolan.” Realskoleexamen togs 1950 i Sävsjö. Mamma älskade barn och drömde om att bli småskollärarinnan och då var det naturligt att praktisera på Sigfridshemmets barnträdgård i Växjö, 1950-1951. 1951 började hon som tandsköterskeelev vid Landstingets tandklinik i Bodafors och därefter blev det studier på Statens tandsköterskeskola i Göteborg. Utbildningen avslutades 1953 och mamma tilldelades "Skolans premium för goda teoretiska kunskaper". Efter avslutad utbildning följde några år som tandsköterska på olika kliniker i Jönköpings län. Den 21 juni 1957 var en av mammas lyckligaste dagar i livet. Då knöt hon och pappa hymens band. De fick ett långt, lyckligt äktenskap fyllt av ömsesidig respekt och mycket kärlek. Barnen kom i jämna fyraårsintervaller. Helena 1959, Anna 1963 och Ulrika 1967. 1961 flyttade de från Huskvarna till Växjö och 1964 gick flytten till i den egna villan i Öjaby där mamma bodde till hösten 2018 då hon flyttade till Solgården i Gemla. Mamma valde att stanna hemma och ta hand om oss barn, vilket vi är otroligt tacksamma för. Att ha en mamma som alltid var hemma och hade tid för oss är något som gjorde vår uppväxt stabil, trygg och kärleksfull. Mammas kärlek till barn gjorde att hon även arbetade som dagmamma ett antal år. 1978 var det dags att åter träda in i yrkeslivet utanför hemmet. Tandpolikliniken på SSS i Växjö blev hennes arbetsplats fram till pensioneringen. Mamma var aktiv i Öjaby församling. Här var hon söndagsskolelärare, barntimmeledare, kyrkvärd, kyrkorådsledamot och aktiv i den kyrkliga syföreningen. Syföreningen blev hon trogen in i det sista. I församlingen fann hon många av alla de goda vänner som omgivit henne under alla år. Vår mamma var en genuint snäll och omtänksam människa som alltid satte alla andra i första rummet. När de sex barnbarnen kom stod hon för stabilitet och trygghet även för dem. Mamma fick ta hand om markservicen och städa upp efter alla upptåg som pappa genomförde med barnbarnen. Barnbarnen minns alla den goda maten och alla de små extravaganser som förgyllde tillvaron hos mormor. När de var hos mormor och morfar var det alltid de som stod i centrum och kärleken flödade. Ett av barnbarnen berättar: “Mormor var varm, snäll, engagerad med humor och en riktig gottegris. Hon kunde även vara envis utav bara den. Att vara hemma hos mormor och morfar har alltid varit en trygghet, man var alltid välkommen, och de flesta gånger man kom innanför dörren kunde man hitta mormor i köket, lösande ett korsord, med radion på i bakgrunden, kanske fanns det en chokladbit eller två i närheten.” Vår älskade mamma har lämnat oss men finns ändå i oss alla. Vi saknar henne och hennes goda förmåga att lyssna och att alltid finnas där för oss och våra familjer. Hon har lämnat avtryck hos alla hon har mött och för oss döttrar har hon varit en stor förebild. När vi var yngre sa vi ibland “Jag ska aldrig bli som mamma”, men nu säger vi med värme “Jag önskar jag vore som mamma.” Älskade mamma du fattas oss!!! Döttrarna Helena Anna Ulrika