Per-Olov Erbacke

Min käre bror! Jag beundrar dig för din styrka, realism och uthållighet. Trots en svår och mångårig sjukdom var du ljus i sinnet och bemötte din omgivning med humor och uppmuntran. De senaste två åren talade vi med varandra i telefon nästan varje dag. Om jag hade någon ekonomisk fundering kunde du ge goda och kloka råd. Vi talade mycket om vår uppväxt, delade minnen och konstaterade att vi var så tacksamma över våra föräldrar. Naturligtvis diskuterade vi också nutiden, politiken och pratade om det som hände omkring oss. När jag tänker efter, konstaterar jag att du aldrig talade illa om någon, utan du utgick från ett positivt synsätt och det ser jag som något mycket ovanligt. Nu blir det så tomt. Du är så saknad! Din syster Pia