Sorgen är tung att bära, men du saknade din älskade Vidar så jag tröstar mig i sorgen med att ni vilar båda nu... tillsammans. Du stod mig nära under min uppväxt och har lärt mig mycket och om att vara en robust mamma. Så en del av mig är en del av dig. Kära syster, Vila i frid.
Ibland liksom hejdar sig
tiden ett slag
och någonting alldeles oväntat sker.
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig densamma mer.
Alf Henrikson
May-Britt, May-Britt och Vidar
Det här är ord som jag borde sagt för längesen,
ord som borde sagts när ni båda levde.
Jag träffade Gabriella i december 1997 och vi blev ett par snabbt.
Jag tror det är det närmaste man kan komma kärlek vid första ögonkastet.
Gabriella jobbade extra på restaurang Bacchus och jag åt lunch där.
Gabriella serverade mig, vi bytte några ord och jag var golvad.
Jag glömde betala så Gabriella fick rycka in och lösa min nota.
Då hade vi anledning att träffas igen.
Som om det var igår kommer jag ihåg den första gången jag var hemma hos Gabriella.
Jag var bjuden på middag och jag var väldigt nervös.
Endast 19år gammal och aspirant på deras dotter
Skulle jag duga Lever jag upp till hennes föräldrars förväntningar
Vi alla hjälpte åt att laga maten, Gabriella som redan var utbildad kock glänste med sina färdigheter.
Jag blev instruerad att göra sallad.
Jag pustade ut. Hur svårt kan det vara
Jag var ganska blyg som nittonåring, inte alls lika social som jag är idag som 41-åring.
Jag greppade en kniv och började skära salladen, jag ville att tiden skulle gå snabbt.
Jag var nervös för att prata med hennes föräldrar.
Jag blev klar med salladen, men när jag såg mig omkring såg jag att de andra hade mycket jobb kvar.
Jag fick en inre kris, jag var blyg.
Så jag hackade allting en omgång till, och en till, salladen blev till allt mindre och mindre bitar.
Till slut var det en otroligt finhackad sallad, en perfekt blandning av isbergssallad, tomat, gurka, röd lök och salladslök. Salladskrydda och nymalen svartpeppar.
Jag blev klar med salladen samtidigt som varmrätten var klar.
Salladen blev en succé och May-Britt dubbade mig som SalladsNisse.
Jag var hemma. Jag hade inte bara vunnit Gabriellas hjärta, jag hade min svärsmors godkännande också.
Det var så min bekantskap började med dessa otroliga personer började, dessa älskvärda människor som jag saknar varje vaket ögonblick.
Det är så ledsamt att både May-Britt och Vidar är borta nu. Momma och Hoffa.
Tack! Tack för de 22 år jag fick äran att känna och umgås mer dig och er.
/Er eviga svärson.
Vivi-Ann och Evert Andersson Häggsjövik 2019-05-16
Anita Ternvall med familj 2019-05-16
Elise Gulle 2019-05-16
Lillasyster Marie 2019-05-16
Sebastian Kruth 2019-05-16
Örjan Gulle 2019-05-16
Daniella 2019-05-16
Ann-Christine Gulle
2019-05-16
Lilla mamma, så vi saknar dig. Nu har tårarna äntligen fått komma, vilket du alltid sa till oss alla runt omkring, men som du själv inte följde, såklart.