Information

Jerry Forsell

  • 1942.11.08 - 2019.05.16

Make, pappa, farfar och morfar

Pappa föddes på Brommö år 1942. På den tiden fanns det relativt många bofasta på ön, och tre släkter dominerade: Bloms (min farmor), Forsells (min farfar) samt Abrahamssons. Vi brukade skoja om det i familjen; att vi är som vi är p.g.a. att de giftasvuxna fick gifta sig med varandra, trots släktskap :-) Pappa flyttade så småningom till Mariestad med sina föräldrar och två syskon. Han hade sjön i blodet och gick till sjöss och arbetade på diverse fartyg under flera år. Han hade även musiken i blodet och träffade mamma via gemensamma vänner. Jag och min bror har somnat otaliga gånger i en soffa på någon bygdegård i Skaraborg medan pappa och mamma spelade på olika fester till långt in på natten. En sensommardag år 1972 så upptäckte mina föräldrar att de väntade barn. Det blev bråttom med förlovning och giftermål, för de var redan inne i sjunde graviditetsmånaden! Anders föddes den 24 november samma år, och pappa och mamma hade nog inte hört talas om preventivmedel, för exakt ett år senare, den 24 november 1973, så föddes jag! Sen blev det inga fler barn... Pappa arbetade på Torsö färjan under flera år, och på somrarna så körde han även passagerarfartyget M/S Marianne som då gick mellan Otterbäcken och Storön. I början på 80-talet så sökte pappa till Sjöbefälsskolan i Göteborg för att läsa till sjökapten. Han pendlade och var borta på veckorna så när saknaden blev för stor så gick jag in i hans garderob och luktade på hans skjortor. 1982 fick pappa en massiv stroke som ledde till en lång sjukhusvistelse med rehabilitering och otaliga logopedbesök. Pappa fick aldrig tillbaka sin talförmåga, men så småningom så kunde han säga enstaka ord och ändå göra sig förstådd. De följande åren var jobbiga för vår familj, speciellt för mamma. Så småningom så fick vi tillbaka en vardag igen som innefattade att försöka ta tillvara på livets glädjeämnen. Pappa och mamma fortsatte med musiken och började så småningom att leda en kör. De uppträdde på många ålder- och demensboenden. Pappa var alltid en stor del av min och min brors vardag då han som sjukpensionär var hemma när vi kom från skolan. När vi fick barn så var pappa ofta och hälsade på. Pappa, jag älskar dig och saknar dig, och när jag tänker på dig så ser jag dig, styrandes en båt på ett hav någonstans och du håller stadigt i rodret, oavsett väder! Jag vet att mamma, Anders, din svärdotter och svärson, samt barnbarnen också saknar dig massor och älskar dig innerligt :-)

Make, pappa, farfar och morfar

Pappa föddes på Brommö år 1942. På den tiden fanns det relativt många bofasta på ön, och tre släkter dominerade: Bloms (min farmor), Forsells (min farfar) samt Abrahamssons. Vi brukade skoja om det i familjen; att vi är som vi är p.g.a. att de giftasvuxna fick gifta sig med varandra, trots släktskap :-) Pappa flyttade så småningom till Mariestad med sina föräldrar och två syskon. Han hade sjön i blodet och gick till sjöss och arbetade på diverse fartyg under flera år. Han hade även musiken i blodet och träffade mamma via gemensamma vänner. Jag och min bror har somnat otaliga gånger i en soffa på någon bygdegård i Skaraborg medan pappa och mamma spelade på olika fester till långt in på natten. En sensommardag år 1972 så upptäckte mina föräldrar att de väntade barn. Det blev bråttom med förlovning och giftermål, för de var redan inne i sjunde graviditetsmånaden! Anders föddes den 24 november samma år, och pappa och mamma hade nog inte hört talas om preventivmedel, för exakt ett år senare, den 24 november 1973, så föddes jag! Sen blev det inga fler barn... Pappa arbetade på Torsö färjan under flera år, och på somrarna så körde han även passagerarfartyget M/S Marianne som då gick mellan Otterbäcken och Storön. I början på 80-talet så sökte pappa till Sjöbefälsskolan i Göteborg för att läsa till sjökapten. Han pendlade och var borta på veckorna så när saknaden blev för stor så gick jag in i hans garderob och luktade på hans skjortor. 1982 fick pappa en massiv stroke som ledde till en lång sjukhusvistelse med rehabilitering och otaliga logopedbesök. Pappa fick aldrig tillbaka sin talförmåga, men så småningom så kunde han säga enstaka ord och ändå göra sig förstådd. De följande åren var jobbiga för vår familj, speciellt för mamma. Så småningom så fick vi tillbaka en vardag igen som innefattade att försöka ta tillvara på livets glädjeämnen. Pappa och mamma fortsatte med musiken och började så småningom att leda en kör. De uppträdde på många ålder- och demensboenden. Pappa var alltid en stor del av min och min brors vardag då han som sjukpensionär var hemma när vi kom från skolan. När vi fick barn så var pappa ofta och hälsade på. Pappa, jag älskar dig och saknar dig, och när jag tänker på dig så ser jag dig, styrandes en båt på ett hav någonstans och du håller stadigt i rodret, oavsett väder! Jag vet att mamma, Anders, din svärdotter och svärson, samt barnbarnen också saknar dig massor och älskar dig innerligt :-)
Beställ blommor Blommor
Ge en gåva Minnesgåva