Nils Martinson

I kretsen av den närmaste familjen somnade Nils Martinsson in den 16 juni i sitt hem, efter en tids sjukdom. Han växte upp som äldste sonen till Sigurd och Elsa Martinsson. Syskonskaran blev efter hand fem och de äldre bröderna Nils, Åke och Hans som föddes med bara något års mellanrum blev ett gäng som höll ihop och blev så småningom efter avslutad 6-årig folkskola värdefull arbetskraft i pappa Sigurds nystartade sågverk i Bygdsiljum. De hade redan under skoltiden fått börja hjälpa till med olika göromål så när skolan var avklarad var de redo att börja som sågverksarbetare. Nils blev ganska tidigt pappas högra hand när det gällde det administrativa på kontoret och han utbildade sig inom detta genom att genomgå kurser på Hermods per korrespondens. Pappa Sigurd hade framtidsvisioner för sin sågverksamhet redan på 50-talet och en ny ramsåg stod färdig för invigning 1961. Detta var ett projekt som bröderna var delaktiga, i blev värdefulla rådgivare och problemlösare. När pappa Sigurd 1963 plötsligt gick bort i en hjärtinfarkt stod bröderna Nils och Åke beredda att ta ansvar för sågverket. Den yngste brodern hade tragiskt omkommit i en drunkningsolycka 1956, vilket påverkade hela familjen mycket. De tre bröderna var även mycket sportintresserade och tävlade inom utförsåkning vintertid. I början av 50-talet blev Nils och Åke uttagen till landslaget och fick åka på träningsläger och delta i internationella tävlingar i Österrike. 1951 träffade han Margit, som arbetade på Westmans konditori. De gifte sig och fick tillsammans fyra barn. Hon fick till största delen sköta hem och barn och därutöver även erbjuda mat och husrum till arbetare på sågen. Så småningom blev hon den som skulle ta emot externa gäster och kunder i företaget och representera genom att bjuda på hemlagad mat. Det hela var från början ett familjeföretag i ordets alla bemärkelser. Nils och Åke fortsatte att utveckla verksamheten och Nils blev företagets ledare och VD. Han blev en respekterad företagsledare både inom Sverige men även internationellt. Trots att han aldrig fått lära sig utländska språk i skolan lärde han sig att tillsammans med goda och kunniga medarbetare kommunicera med andra företagsledare och kunder i Europa men även i Asien och Japan. Han var engagerad och inte rädd att anta utmaningar. Hans engagemang var mer än ett arbete, det var en livsstil. För att koppla av från arbetet vistades han och Margit i perioder på Gran Canaria. Dessa perioder blev allt längre efter pensioneringen men med hjälp av den nya tekniken kunde han hålla sig uppdaterad med vad som försiggick i verksamheten på hemmaplan. Efter att ha lämnat VD-posten fortsatte han en tid som styrelseordförande. Familjen, barnen, barnbarnen och barnbarnsbarnen låg Nils och Margit varmt om hjärtat och deras sommarställe i Högliden blev en naturlig samlingsplats på somrarna. Nils tyckte mycket om att fiska och gjorde många fisketurer med båten i Stora Bygdeträsket och på sjöarna kring Kittelfjäll. Nils var även mån om hembygden och förespråkade stöd åt viktig verksamhetsutveckling inom byn Bygdsiljum beträffande hyresbostäder som SKEBO sedan byggde. Vi är många som kommer att sakna honom för den person han var, en stöttepelare och en omtänksam och generös människa. Familjen genom syster Britta Karlsson Jonsson