Pontus, jag hade en liten lite plats i ditt liv när du var riktigt nyfödd och fram till du var runt 2-3 år.
Jag minns att du gillade att leka i lekparken i Vasaparken - framförallt sitta i tåget/lastbilen..
att du var en glad liten bus med solsken i blick...
att du blev alldeles ifrån dig av förtvivlan när din mamma dök och försvann under vattnet vid stället ni hyrde utanför Lagnö (!).
En vådlig promenad över tunn tunn is en nyårsdag med dig i barnvagn från Kungs Hatt över till fastlandet.
Jag önskar jag och du hade haft mer kontakt - men så blev det inte.
Nu bor du för alltid kvar i mitt hjärta som det lilla solsken jag alltid kommer att minnas dig som ❤️❤️❤️
Elina Hermin2019-07-01Insamlingsstiftelsen Saturnus
Vad ska vi ta oss till?
Vi står förskräckta med chocken i våra händer
Förtvivlan hörs genom rummet
Det ekar av sorg
Vi måste göra något!
Dela sorgen i att det är för sent
För sent att göra något
För sent för att förstå
Vi höjer våra glas!
Vi måste förenas i något
Dela sorgen för att minska den
För att ens kunna bära den
Du finns i våra andetag!
Du finns i våra skratt, i våra minnen,
I vår kärlek, i vår sorg,
Du finns för alltid kvar
Vi minns dig i musiken!
I dansen, i sorlet,
I allt det som var du
På ett dansgolv i evigheten