Hubert Johansson

Hubban.. När jag tänker på dig blir jag glad. Fast du levt ditt liv, har du alltid varit en del av mitt. När jag var liten var du med och firade jul. Du kom och satt vid vårt köksbord när du lämnade tvätten som mamma fixade åt dig. Du var ofta ute med din båt och kom med gädda och gös till oss. I sommarstugan du trivdes och skötte den på bästa sätt. Det hände några gånger att vi fick låna. Jag har uppskattat ditt raka och ärliga sätt. Samhället har utvecklats mycket under åren du levt. Du tyckte att vi på många sätt fått det bra och du sa: " Kom inte och säg att det var bättre förr". Du har alltid sett till att ordnat det för dig, vilket du gjorde in i det sista. Du har alltid hållt igång din kropp, men du fick mer ont i benen och fick svårare att läsa tidningen. På slutet sa du allt som oftast: " Det är ett skit att bli gammal" Du var mätt på att leva och jag tror att den bästa födelsedagspresent du fick, var när du lugnt och stilla fick sluta ditt liv på din 87:e födelsedag. Nu får alla minnen leva kvar. Jag minns dig med glädje, din genorisitet och omtänksamhet. Jag tror och hoppas att vi en dag ska ses igen. Tack för allt! Din systerdotter Cicci