Mikael Strömgren

Allt känns bara så overkligt! Livia väntar fortfarande på att du ska komma förbi eller skicka ett sms. Och jag kommer ofta på mig själv, att tänka tanken att skicka ett sms om något Livia gjort eller när jag tagit en extra fin bild, till dig. Sen påminns jag om att jag inte har numret till där du är nu... Det är så orättvist, så overkligt och så sorgligt. Vem kunde ana att min äldsta dotter, skulle bli faderslös redan innan hon hunnit fylla 10 år. Du är så otroligt saknad av oss och av så många andra, jag hoppas du kan se det. Så även om du ofta kände dig ensam, så var du aldrig det. Familjen Dyrvik fanns bredvid dig, under alla år som du krigade och orkade kämpa.

Till minne av Mikael Strömgren. Vid minnesceremonin efter Mikael Strömgren i Turinge kyrka och herrgården i Nykvarn, försökte jag, Björn Looe och morfar till Mikael, framför ett litet minne över Mikael och ett tack till alla er som deltog. Jag trodde jag var beredd med minnslappar och förberedelser, men sorgen i mitt inre tog över, mina ögon blev dimmiga och minnena rasade runt i mitt inre. Framförandet blev mer än osammanhängande – förlåt mig! Här kommer det jag försökte framföra: ”Släkt, vänner nya- och gamla bekanta, Tack för att ni har hedrat vårt, Karins och mitt, äldsta barnbarns Mikaels bortgång med er närvaro i dag eller på annat sätt visat ert deltagande. Vi skall alla vårda de ljusa minnena Du, Mikael, lämnat över till oss. Mikael, lika glada som vi, din mormor och morfar, blev när vår dotter, Annette, första gången presenterade dig för oss – lika förtvivlade blev vi när vi fick klart för oss att Du lämnat oss. Vi kan bara ana vilka maror och demoner som härjade i ditt inre innan du tog ditt drastiska beslut. Vi känner maktlöshet och frustation över att vi var oförmögna att hjälpa Dig, Vila i frid Mikael! I denna stund vill jag också tacka er alla bekanta och släktingar, som tveklöst ställt upp och stöttat mor Annette, broder Ludvig och inte minst den lilla fina dottern Livia i deras livs svåraste situation. Särskild stolthet känner jag över den sammanhållning som visat sig råda inom släktleden. Ni har verkligen öppnat era hjärtan och visat omtanke och empati – fortsätt gärna med det! Tack till er alla! Och Livia vi kommer alltid finnas där och stötta dig så länge vi lever.” Björn Looe

Micke Du finns i våra hjärtan Marie och Peter Ellen och Jonatan

Det var då det Mikael.

Hur ofattbart stor din ångest, som du bar på och inte delade med dig av, måste varit. Vårt älskade barnbarn vi hade varit där om du bara sagt något. VILA i FRID MIKAEL! /mormor och morfar

Du är saknad

älskade unge, höll i dig som bebis, såg dig växa upp, du va med din pappa på hans sjukdom, hur fin du va! som va med honom på hans sista resa i livet, nu önskar jag att ni får va tillsammans och att du får ro. Mina tankar går till Livia och dina nära 0ch kära

Saknar dig så otroligt mycket min älskade Micke men någonstans inom oss är och kommer vi alltid vara tillsammans.