Idag för två år sedan så hade vi stor bröllopsfest med våra vänner. Du var så känslosam hela dagen, du trodde inte att du skulle få uppleva din egen bröllopsdag. Alla vackra ord, alla kramar och allt stöd vi fick var något vi båda var överväldigade av. Vi kunde bara finnas i kärleken till varandra och det var helt underbart. "Den himmel jag trodde fanns, har jag hittat här någonstans"
Ligger vaken och tänker för mycket igen. Du brukade vända dig mot mig och hålla om mig när mina hjärnspöken kom för nära. " Jag är här" var allt du behövde säga, för att vi tillsammans kunde glida in i sömnen, samtidigt som jag lyssnade till dina andetag. Du var min trygghet, min ro och mitt allt. Jag älskar dig.
Lukas, kämparnas kämpe!
Modig som få.
Sällan har man skådat någon så vis som du.
Positiv, klok och förbaskat busig.
Vi minns dig med otrolig glädje.
Vi tackar dig för alla fina gemensamma stunder.
Alltid älskad.
Aldrig glömd.
Håll fanan högt var du än må vara idag.
Jäklar anamma!
Kram!
Älskade hjärtat!
Sorgen och saknaden blandas med många fina och roliga minnen
När sorgen tar överhand så tänker jag på när vi satt och pratade om hur det skulle bli när du inte fanns här : Jag kommer alltid att finnas i ditt hjärta, mamma ! Och så är det Lukas ❤
Tack för alla kloka ord och tack för att du har funnits i mitt liv , fina Lukas. Nu är du fri och får vila
Älskar Dig Alltid ❤