Maria Sunnerstam2019-07-29Nyckelfonden USÖ - Cancerforskning
Alldeles för tidigt har du gått ur tiden, Mats. Men du lever kvar i minnet hos alla oss som en gång lärt känna dig och som fått gå genom livet en längre eller kortare tid tillsammans med dig. Jag är glad över att en gång ha fått lära känna dig och har många fina minnen. Jag minns dig framför allt som positiv, konstruktiv, väldigt kunnig och intressant att prata med. En sista hälsning, Maria
En kär kamrat och granne att "hänga med". Det blev mycket kortspel, prat och musiklyssnande tillsammans under ungdomsåren.
Som grannar igen i Plogen som vuxna, hade vi tät kontakt. Speciellt när vi rustade vårt badrum och Ahnette fick låna Mats lägenhetsnyckel för att kunna använda dusch och toalett. Under denna tid var Göran ofta på kurs i Ängelholm och Mats och Ahnette fixade kvällsmat tillsammans. Vilket skapade "problem" hos en del grannar, vilket vi skrattade åt tillsammans.
Mats var en av de absolut första som fick hålla vårt första barn. Han satte upp henne på sina axlar och hon kräktes så att det rann innanför glasögonen och nedför hans kind, då fick han panik och bad oss, "ta bort henne, ta bort henne".
Många är de roliga situationer han berättat om där han haft nytta av sina stor språkkunskaper, speciellt som konduktör.
Under senare år har vi haft sporadisk kontakt.
En så trevlig och sympatisk person som Mats kan man aldrig glömma.
Mats var snäll och omtänksam. Han ställde alltid upp när han kunde. Han hade sinne för humor, förblir regerande mästare i frågespelet När&Fjärran, men var en dålig förlorare i poker - framför allt om det var hans syster som vann.
Han var otroligt kunnig inom väldigt mycket, men ändå ödmjuk - hur mycket kunskap han än besatt ansåg han sig aldrig vara förmer någon annan.
Han var heller aldrig sen med att dela med sig av sina kunskaper till den som frågade eller bad om råd - vilket också går hand i hand med hans yrkesval som lärare.
Han berättade för mig, när vi fått beskedet om hur allvarlig hans cancer var, att om han skulle dö av den så skulle han inte dö olycklig. Han har rest mycket och sett saker han velat se runt om i världen. Och han fick jobba som lärare, vilket han alltid velat.
Trots att han aldrig skaffade en egen familj, så har han ändå alltid haft en. Jag tror att mina bröder håller med mig när jag säger att Mats alltid var en del av vår familj och vår gemenskap. Det finns många minnen från min barndom, både från vardag och fest, och Mats är delaktig i så gott som alla.
Sov gott, morbror. Vi ses i nästa kapitel.
Sov gott Mats.
Min första lekkamrat.
Vi var bästisar i 5 år.
Hängde ihop i vått o torrt.
Jag flyttade och vi förlorade tyvärr lite kontakt.
Tack vare Karin så fick vi lite kontakt igen på FB...vilket jag är väldigt glad för.
Vi pratade om att träffas alla tre...men det blev tyvärr aldrig av.
Hoppas att du nu är på en fin plats och fått träffa dina föräldrar och din fru/partner igen.
Hoppas att du fått lämna smärta och elände.
Du kommer för alltid finnas i mitt hjärta Mats.
Vi ses på andra sidan.
Vila i frid.
Massor med varma tankar
// Inger Ness