Älskade lilla mormor,
När jag vaknade imorse så kändes det som att du var här.
Och det är du ju så ofta fortfarande.
Du vävs snudd på dagligen in i de samtal vi som stod dig nära har och jag har fortfarande dina hypotetiska åsikter i åtanke när jag köper nya soffkuddar eller läser om olika klädtrender i glansiga modemagasin.
Jag har hört att en person dör först när den nämns eller tänks på för sista gången, och tror man på det så kommer du att leva i många år till mormor.
Jag saknar dig.
Pia du är borta.
Hur skulle du kunna vara det
Jag kommer alltid att minnas alla våra glada sittningar med sång,
god mat och mycket humor.
Tack kära Pia!
Du är inte borta.
.
du kommer alltid att finnas med oss.
Att det i Din lilla späda person kunde rymma så mycket godhet och humor! Hur orkade Du vara så tapper när sjukdomen inte släppte taget Du var en så varm människa, som alltid tog del i andras bekymmer med stor omtänksamhet. Tack Pia för att jag fick vara Din med-svärmor - saknaden efter Dig är stor.
Lilla mormor,
När mitt nagellack blivit skavt och det är dags att lacka om, då fattas du mig.
När blommorna i mitt fönster vissnar trots mina försök, då fattas du mig.
När jag brer ett tjockt lager marmelad på mina ostmackor, då fattas du mig.
Oavsett en klump i min mage eller tårar av glädje i mina ögon så fattas du mig.
Och det kommer du alltid att göra.
Finaste Pia!
I mitt minne är du alltid glad, varm och positiv. Du var en modig och rakryggad person och ett stort stöd för Nils. Liksom du var det för dina döttrar.
Även om vi inte träffades de senaste åren har Nils och du ändå alltid funnits i mina tankar. Så sent som härom veckan funderade jag på om ni skulle dyka upp på Blue Monday, jazzälskare som ni båda är.
Mina tankar går till Nils och den övriga familjen i den här svåra stunden.
Ditt härliga skratt lever kvar i minnet.
Suzanne
När mammor dör,
då förlorar man
ett av väderstrecken.
Då förlorar man
vartannat andetag:
då förlorar man
en glänta.
När mammor dör,
växer det sly överallt.
Göran Tunström
Begravningsblues (W H Auden, tolkning av Bengt Jangfeldt)
Stannar alla klockor, stäng av din telefon
Tysta hunden med ett ben där den gläfser i vrån,
täck över pianot och låt kistan bäras ut
till de sörjandes tårar och trummornas förstämda salut.
Må flygplanens klagan betyga vår nöd
där de ristar ristar sitt budskap i skyn: ”Hon är död”.
klä duvorna i kräppkragar på städernas torg,
låt polisen bära svarta handskar av sorg.
Hon var mitt norr, mitt söder, mitt väst och öst,
min arbetsvecka och min söndagströst,
min dag, min afton, mitt tal, min sång;
jag visste inte att kärleken skulle ta slut en gång.
Stjärnorna behövs inte; blås ut varenda en.
montera ner molnen och ta isär solen sen,
sopa ren skogen och töm haven på deras innehåll;
ty från och med nu spelar ingenting mer någon roll.