Berit Strid

Du var så fantastiskt mycket för så många. Det tackar vi dig för ❤️?. Självklart hade vi velat haft dig kvar, men det var ett val vi inte fick göra. Fina vänner skrev på ett kort ”önskar vi kunde vrida tillbaka klockan”. Det önskar vi alla, även byta riktning på det senaste halvåret. Nu får vi istället lära oss att leva med ditt minne. På ett helt annat sätt kommer det också bli bra. Ibland är livet verkligen hårt, men på något sätt alltid vackert. Du var bra på att leva och stötta oss andra efter den devisen. Du uppskattade det enkla och det lilla runt ikring dig. Familjen och vännerna var viktiga. En sådan här minnestext skulle lätt kunna rabbla livet i kronologisk ordning, men det känns inte som du mamma. För dig var det viktigt att tiden och känslan efteråt inte blev tung utan istället ljus och glad. Vid ett tillfälle under vårdtiden sa du till oss ”jag hoppas att ni även kan skratta såhär även efteråt”. Med den utgångspunkten ger vi oss på att berätta om dig på ett lite annat sätt. TACK mamma för att du var så öppen med din cancer och TACK för att vi fick en så fin sista sommar som möjligt. En tid där vi verkligen kunde prata, skratta och gråta åt sådant som vi annars sällan sätter ord på. Mamma träffade pappa på Sundsvalls häftigaste raggarrundor åren1967/68. Han var urtjusig bakom ratten i sin vita amazon och hade bilen full av kassettband med poppig musik. Lite mer ofrivilligt fick han också hänga med på dans till olika parker, mamma gillade dans! Vännerna fanns med redan då och har sedan följt med genom åren, många från Sallyhill. Närmsta väninnorna var Kjerstin Persson (från tiden på Handelsgymnasiet) och Karin Slättman. Ni tre stod varandra nära och gjorde mycket skoj tillsammans, själva och med respektive. Extra festligt blev det på olika firanden såsom midsommar, nyår, födelsedagar mm. Nya vänner tillkom naturligtvis via gemensamma intressen som trav, barnens idrottande, firman osv. Till dessa räknas också goda grannarna på Alnö dit de flyttade 1977 för att leva häst- och kattlivet fullt ut ?. Slupvägen 14, ”hemma”, var en av mammas absolut viktigaste platser. En plats där det lilla och det enkla alltid fanns representerat, ofta i form av en nybakad bulle och en kopp kaffe. Mamma sågs ofta ensam eller i sällskap på en promenad till krönet eller till Hovberget. Slupvägen 14 blev platsen där vi barn fått chansen att vara just barn, växa upp, få vingar och sedan flytta både ut och ”nästan” tillbaka hem (Lidingö är ju också en ö). På söndagar var det oftast familjemiddagar med Erik (gammelfarfar) och Kerstin (gammelmormor) över en rejäl portion kålpudding, hemmagjorda våfflor eller någon ädelfisk med kokt potatis. Till vardags var det 07.30-16.30 på Ceges:s TV Service, även där med en kopp kaffe tillsammans med kunder och bekanta. Tänk vad mycket du och vi omkring dig fått vara med om sedan du föddes och växte upp i Bredsand och Nolby. Det går inte med ord att beskriva hur tacksamma vi är att just du varit vår mamma. TACK mamma, bästa mamman vi någonsin kunnat önska oss! Mamma i korthet Bästa färg: Orange och grönt Bästa låt: Anna och mig med Lalla Hansson Bästa film: Pretty Woman, Jagad Favoritblommor: Rosor, liljekonvaljer och ängsblommor Favoritårstid: Vårvintern när det börjar droppa och solen kommer fram. Gillade att: Bada (utan att doppa huvudet ?) Bästa resmål: Medelhavet och USA Tyckte om: Teater, revy, countrymusik, sy/broddera Ett liv är så oerhört svårt att sammanfatta. I en mening fick dock pappa med en stor del av era 50 år tillsammans: ”Du var min mentor, vägvisare och livskamrat”. Kort och gott, du var så mycket för oss alla, Du fattas oss! Din livsvilja var så fantastiskt stor, inte minst på slutet. Mamma tog sitt sista andetag en fin sensommarmorgon kl 9:27 med utsikt över en grön äng och ett stilla Sidsjön. En söndag morgon när solen sken, fåglarna sjöng och familjen var på plats. Vi vill fortfarande ha dig kvar, men nu ses vi istället i allt som är fint! Mycket fint finns även i det som är svårt att förstå. Med anledning av detta vill vi avsluta med ett stort tack till alla som varit med och stöttat mamma och pappa under detta halvår och framförallt varit hennes vänner i så många år. Tack även till nya fina vänner som vi mött under mammas sjukdom, tack personalen på Onkologen och personalen/volontärerna på Mellannorrlands Hospice. Vilket fantastiskt jobb ni gör! Anna-Lena, Anne-Charlotte och Linda med familjer