Anita Åhlfeldt

Älskade lilla mamma❤️ Igår sa jag farväl till dig i kyrkan, det gjorde så ont. Men inte lika ont som att säga ”hejdå” och ”jag älskar dig”, ”jag är här hos dig mamma” som när du somnade in hemma i din trygga vrå. Smärtan i min kropp o själ! Brännande ögon, som fäller så mycket tårar, värken i mitt hjärta, tomheten, vakuumet som infann sig. Jag är så otroligt tacksam, glädjefylld, hedrad för att just du fanns vid min sida, MIN MAMMA❤️. Vi har delat så många stunder sida vid sida, alltid hittat på massa skoj. Såå mycket skratt, fniss, bubbel i magen när vi såg något som vi båda tyckte var skumt/roligt. Utan ord så började vi bara skratta, i massor, så vi fick magknip och ont i kindmusklerna. Så mycket minnen mamma❤️ Orden gör inte smärtan rättvis, det gör så ont att du inte är här💔 Mitt hjärta värker, skrattet har tagit en paus, jag är i något vakuum. Jag kan inte känna någon direkt glädje just nu. Men jag vet att det kommer tillbaka, dagen då jag kan sitta och minnas alla fina stunder som vi delat. Dagen då jag kommer att känna glädje över minnena med dig. Men idag gör dom så ont, jag vet att det bara kommer att vara minnen. Jag vill att det ska vara på riktigt fortfarande. Jag vet att du är här runtomkring mig, känner din närvaro ibland❤️ Jag är så tacksam för att jag fick vara hos dig när du somnade in, jag fick hålla om dig, pussa på dig, säga att jag älskar dig, en sista gång. Jag såg hur ont du hade, gjorde allt i min makt för att få den att minska. Sekunden efter att du somnat in såg jag att smärtan var borta, du hade frid. Mamma, älskade mamma❤️ Jag är dig evigt tacksam för livet! Jag ska göra allt för att göra dig stolt❤️ Du finns i mitt hjärta, du bor i mina minnen! Jag saknar dig, jag älskar dig❤️ Visa mindre

Anita, vännen min. Att ta farväl är smärtsamt all den stund när minnena hopar sig i sinnet och jag vet inte i vilken ordning jag ska uttrycka min tacksamhet över att få dela så många stunder med dig. Du är en lite udda människa likt mig själv med konstiga idéer. Ändå har jag sällan skrattat med någon eller druckit så mycket whiskey med, eller vad det nu var. Jag har blivit så uppassad av dig när jag och Bosse kom utsvultna från en av stans finaste restauranger. Du visste precis vad som gällde. Du dukar upp ett fantastiskt smörgåsbord och lyssnar på min papegojestämma som vanligt i tid och otid. -”Jag säger ju de” ”Det är ju de jag säger” och så rätt du har. För en gångs skull så vill jag säga det till dig innan det är försent. Jag lider med dig i mina tankar, tro det eller ej. Även du och jag skrattar och gråter i sorg och önskar vissa stunder i repris. Det svåraste för mig är att leva i nuets acceptans, finna glädje och förståelse för livet och en tacksamhet i själva nuet. Ett hopp och en kärlek i vår tro. Vi vet inget om morgondagen. Mina tankar är ofta hos dig. Livet går inte i repris, min vän. -”Jag säger ju de”. ” Det är ju de jag säger” En tacksam Britt Visa mindre

Älskar dig Visa mindre