Tomas Dacke

I dag har det gått ett år sedan du gick bort men du finns alltid i tanken.

-Har du sett att GMF fått in Klein mickar -Ja såg det så jag beställde en P90 igår som jag skall sätt i en tung telekropp och se om det blir nått gung. -Då måste du köra lönnhals och staggered polepice. -Självkart, och TUSQ i översadeln, eller hur. -Ja, finns inget annat alternativ för mig. Så där lät det när vi träffades i korridorerna mellan möten ett par gånger i veckan på jobbet i Södertälje. Nördigt javisst men jag blev alltid på bra humör efter våra speedträffar på några minuter. Detta pågick i mer än 10 år och vi hade alltid något att berätta eller fråga om när det gällde gitarrer. Vi träffades första gången i kön till Scandinavian Great Guitar Show i Fryshuset. Vi hade träffats tidigare men inte vetat om vårat gemensamma intresse. -Va, gillar du gitarrer. Svaret vet ni. 2018 var du också där men i år står jag snart själv där och knackar på en gitarrkropp och tänker: - Vad skulle Tomas säga om de här ljudet - Var den Pasific Blå bättre /Göran

Du är min stora kärlek och kommer alltid att vara det. Vi har gått igenom svåra saker ihop i livet men du har ändå gett mig så mycket glädje med många härliga skratt. Saknar dig så mycket och jag vet att du saknar mig.

Dacke, fina människa, du kommer alltid att finnas i mitt minne för det stöd som jag har fått, för dina klocka ord och för allt skratt vi har delat under alla dessa år vi har jobbat tillsammans. Du lämnade ett stor tom rum.

En av mina äldsta och allra bästa vänner. Vi umgicks nästan jämt i och kring tonåren, men på senare år alldeles för sällan. Och nu är det för sent. Sorgligt, och för mig fortfarande nästan obegripligt, att du har lämnat oss. Kommer alltid minnas och sakna allt roligt - musiken, din humor och intelligens, alla skratt. Farväl.

Det är så tomt utan dig