Alexander Airikainen

I någon form av desperat förhoppning av att du kanske ser detta var du nu är idag så skriver jag även här. Älskade vän HUR har jag missat det här Klockan är just nu 03:25 och jag sitter och kollar igenom gamla bilder på oss från tiden när det var vi mot världen. Kommer du ihåg hur lyckliga vi var då Nyblivna 18-åringar som var redo att möta alla livets motgångar jag har tänkt på dig så länge och undrat hur du har det idag och vad du har för dig. har velat skriva till dig så länge men inte vågat för att jag inte klarade av att svara sista gången du skrev Varför kunde jag inte bara svara då och tagit vara på de få månaderna som var kvar Du var aldrig något annat än stöttande och jag kunde inte ta vara på den vänskapen du gav för att min egna psykiska hälsa försämrades samtidigt som din. Förlåt Alexander för att jag inte fanns där för dig såsom du ville finnas för mig. Jag hoppas verkligen att du mår bättre där du är idag fina du. Du förtjänade allt här i livet.️ Vila i frid hjärtat, kommer aldrig glömma dig ️

Livet är fullt av för mycket smärta. Jag ville få tag på dig igen och låta dig veta att jag förlåter dig för det du gjorde. Men du finns inte längre Jag önskar jag hade hunnit förlåta dig tidigare. Vila i frid.

Vinterpromenad Väldiga granar med lugnt och orubbligt väsen, slumrandes och utsmyckade i ett täcke av puderfin snö En blå himmel ler ner mot dem, med värme åt deras kalla vinterskrud. Djupt inne, har de ett forntida hjärta som håller dem varma och skyddar dem mot ondska, medan de drömmer. I mina händer håller jag mitt hjärta, Så att de inte ska känna kylan, och inte heller vinterns trängtande sorg. Jag omfamnar hellre värmen från en öppen himmel, den friska brisen från den tysta skogen, och den längtansfulla dansen av snöflingorna, som smälter på min tunga.

Vila i frid älskade Alexander.. Jag saknar dig.