S:ta Birgittas kapell, Skövde   5 Februari 2020 14:00

Kajsa Sundström

  • Född: 2 februari 1928
  • Död: 12 januari 2020

TACK KAJSA <3

Tack för allt roligt vi haft. Även mitt i viktigt arbete. Tack för alla gapskratt och alla småskratt. Åt knasigheter och mänsklig dårskap, mitt i det vackra, vanliga livet. Tack för din ödmjukhet och din eftertanke. För att du aldrig lät dig imponeras av det märkvärdiga och högtravande. Tack för din humor och din plötsligt oväntat skarpa tunga. Tack för din förmåga att tänka till och tänka om. Och för alla gånger du inte lyckades hålla dig för skratt. Tack för att du var så tillåtande. ”Det är en världslig sak”, sade du när ett glas föll i golvet och gick sönder, eller något oviktigt råkade bli bortslarvat. Människor är viktigare. Hur de har det. Att de har det bra. Och inte blir bortglömda. Tack Kajsa, för dina orädda öppna ögon. Samhället och världen har förändrats i rasande fart runt dig. Du arbetade och skrev och påverkade i Sverige och i världen fram till för bara några år sedan. Ingenting är sig likt från det Stockholm du kom till som ung begåvad student, från din hemstad Skövde. Aldrig att du suckade och tyckte det var för mycket att förstå. Att prata med dig var alltid som att prata med en ung människa, helt införstådd med dagens realiteter. Ingenting var dig främmande. Visst kunde du vara tvärsäker och avfärdande ibland. Men från den stund du insåg att du haft fel, ändrade du ståndpunkt och såg inte tillbaka. Tack Kajsa, för din härliga kärlek till njutning och bekvämlighet. För din trivsel i naturen, för din glädje i att känna livet hud mot hud. Det var lyx att dela sådana stunder, utomhus, vinter och sommar, med dig. Och du glömde inte hur bekvämt det är att ha något varmt att dricka med sig om vintern, och något svalt och gott om sommaren. Tack för att du möjliggjorde så mycket för oss andra. För nya generationer kvinnor. För människor vars arbete och liv du stöttade genom din omsorg och din hjälp. Som min far och som jag. För att du inte skyggade för allt praktiskt som behövde tas om hand, samtidigt som du unnade dig själv och oss andra njutning och förströelse. Du drev inte på oss och du unnade oss alltid att ha det bra. Tack för att du lät oss andra serva och hjälpa dig. Tack för att du lät din nya man Bengt främja ditt arbete, så som du främjade min fars. Som en kedja av givande och tagande, genom decennier av kärlek och liv. Tack mamma Kajsa, för att du var världens bästa mormor till Miriam. Tack för vårt samarbete och vårt hemliga samförstånd, nära henne, på varsitt sätt, från varsitt hjärta. För att du kände det som en ynnest och en glädje att vara mormor. Inte en plikt. För att du på riktigt tyckte om att vara där, precis som när du sydde mina maskeradkläder och vallade mina skidor, för länge, länge sedan. Tack för att du var med oss så länge! Tack för att vi fick se mer av dig. Tack för att du släppte taget om så mycket att ditt ljus blev alltmer synligt. Tack för att du fortfarande skrattade åt det knasiga när du knappt hade några ord kvar. För att du kunde fnissa på Kajsa-vis när orden inte ville komma till dig som de skulle. Tack för att vi fick pyssla om dig när du inte kunde pyssla mer. Och tack för att du då var stilla och verkligen ville nå fram och bli nådd.

TACK KAJSA <3

Tack för allt roligt vi haft. Även mitt i viktigt arbete. Tack för alla gapskratt och alla småskratt. Åt knasigheter och mänsklig dårskap, mitt i det vackra, vanliga livet. Tack för din ödmjukhet och din eftertanke. För att du aldrig lät dig imponeras av det märkvärdiga och högtravande. Tack för din humor och din plötsligt oväntat skarpa tunga. Tack för din förmåga att tänka till och tänka om. Och för alla gånger du inte lyckades hålla dig för skratt. Tack för att du var så tillåtande. ”Det är en världslig sak”, sade du när ett glas föll i golvet och gick sönder, eller något oviktigt råkade bli bortslarvat. Människor är viktigare. Hur de har det. Att de har det bra. Och inte blir bortglömda. Tack Kajsa, för dina orädda öppna ögon. Samhället och världen har förändrats i rasande fart runt dig. Du arbetade och skrev och påverkade i Sverige och i världen fram till för bara några år sedan. Ingenting är sig likt från det Stockholm du kom till som ung begåvad student, från din hemstad Skövde. Aldrig att du suckade och tyckte det var för mycket att förstå. Att prata med dig var alltid som att prata med en ung människa, helt införstådd med dagens realiteter. Ingenting var dig främmande. Visst kunde du vara tvärsäker och avfärdande ibland. Men från den stund du insåg att du haft fel, ändrade du ståndpunkt och såg inte tillbaka. Tack Kajsa, för din härliga kärlek till njutning och bekvämlighet. För din trivsel i naturen, för din glädje i att känna livet hud mot hud. Det var lyx att dela sådana stunder, utomhus, vinter och sommar, med dig. Och du glömde inte hur bekvämt det är att ha något varmt att dricka med sig om vintern, och något svalt och gott om sommaren. Tack för att du möjliggjorde så mycket för oss andra. För nya generationer kvinnor. För människor vars arbete och liv du stöttade genom din omsorg och din hjälp. Som min far och som jag. För att du inte skyggade för allt praktiskt som behövde tas om hand, samtidigt som du unnade dig själv och oss andra njutning och förströelse. Du drev inte på oss och du unnade oss alltid att ha det bra. Tack för att du lät oss andra serva och hjälpa dig. Tack för att du lät din nya man Bengt främja ditt arbete, så som du främjade min fars. Som en kedja av givande och tagande, genom decennier av kärlek och liv. Tack mamma Kajsa, för att du var världens bästa mormor till Miriam. Tack för vårt samarbete och vårt hemliga samförstånd, nära henne, på varsitt sätt, från varsitt hjärta. För att du kände det som en ynnest och en glädje att vara mormor. Inte en plikt. För att du på riktigt tyckte om att vara där, precis som när du sydde mina maskeradkläder och vallade mina skidor, för länge, länge sedan. Tack för att du var med oss så länge! Tack för att vi fick se mer av dig. Tack för att du släppte taget om så mycket att ditt ljus blev alltmer synligt. Tack för att du fortfarande skrattade åt det knasiga när du knappt hade några ord kvar. För att du kunde fnissa på Kajsa-vis när orden inte ville komma till dig som de skulle. Tack för att vi fick pyssla om dig när du inte kunde pyssla mer. Och tack för att du då var stilla och verkligen ville nå fram och bli nådd.

Beställ blommor

Ge en gåva