Anders Lundberg

Min kära kusin, Anders. Vilken tragedi....så orättvist! Under uppväxten träffades vi ofta. Din mamma, Maja, var ju en del av en systraskara på 4. Gertie, som var min mamma, Gun och Mary. Dessa systrar höll ihop järnhårt i vått och torrt. Vi träffades på många regelbundna familjetillställningar. Det var Jul, Nyår, Påsk, Kräftskivor, Födelsekalas, Ja ALLT som gav en bra ursäkt till att träffas och det var ofta! Du var i min storasyster, Janets, ålder och ni hade mycket gemensamt, men du glömde aldrig bort att busa med lillkillen som också var närvarande. Jag uppskattade detta väldigt mycket och inte minst åkturerna sittande framför dig på bensintanken till din Zündapp KS50 moppe, men också det lugna gitarrklinkandet i ditt pojkrum hemma. Tiden gick och jag kom upp i tonåren. Unga herr Lundberg tog en snus lite då och då. Det var coolt tyckte jag och givetvis så berättade du allt om snuset, vilket märke som inte skulle användas och vilket märke som skulle användas....och varför. -Dom flesta slänger in en General, sade du. Löst och smuligt och inte alls din städade melodi, utan du formade dina Röda Lacket-prillor till små pyramider som diskret kunde läggas in under läppen och plockas ut utan att tappa formen. Visst blev det Röda Lacket för mig också, även om jag efter en kort tid kom fram till att det inte var så himla gott, så snusandet för min del tog slut ganska fort. Datorn gjorde sedan intrång i fokhemmen och givetvis var det redan gamla nyheter för dig. Du hade ju redan full koll på detta, som med så mycket annat. Inför mitt datorköp bjöds jag hem till dig och din familj på lite utbildning, som kom mig väl tillgodo. Jag köpte dator själv och sedan tågade det på, med dina instruktioner i färskt minne. Så lätt det gick efter detta! Sedan rann åren iväg och vi träffades inte. Någon bra anledning till detta kan jag inte finna! Intåget med Facebook räddade upp situationen lite. Jag fann dig där och tog kontakt. Det var hjärtligt direkt från början och jag kände mig så välkommen tillbaka i din gemenskap. Vi hade lite kommentarer och yttranden fram och tillbaka. Jag tog mod till mig och föreslog att vi skulle träffas, ta en fika med lite catch up. Det ville du gärna. Mitt första förslag, i somras, var med väldigt kort varsel. Du och Pia höll på att packa er iväg på ett ärende så du bad mig lova att återkomma en annan dag. Det var ingen tvekan över att du verkligen ville detta. Vintern kom och jag läste om alla dina tokigheter med Ester, matlagningen, dialogerna med Pia och skrattade gott åt allt tokigt. Vilken fantasktisk samvaro i det lilla huset i Oxie, tänkte jag. Man blev ju avundsjuk, rent ut sagt. Jag såg mycket fram mot sommaren och att jag skulle åka för att få träffa er. Jag har också en ganska avancerad kamera men ingen kunskap. Den går på AUTO hela tiden och jag hade säkert fått lite instruktioner från dig, även här. Du var ju minst sagt en expert vad det gäller fotografering. Du skrev för ett tag sedan, på Facebook, att du skulle köpa en drönare. Vilken modell skall man köpa undrade du. Jag berättade vad jag hade köpt efter att ha undersökt marknaden. Då köpte du en likadan fast med en äkta Hasselblad-kamera monterad....såklart. Skall det vara, så skall det vara riktigt! Jag var stolt över att få ha hjälpt till och såg fram mot att ta med min drönare och att vi skulle flyga och dela erfarenheter kring detta. Du var en frisk fläkt som vägrade att bli gammal, med all rätt. En otroligt levnadsglad man med en, som det verkade, outömlig energi och enorm kärlek för din familj och omgivning. . Jag läste ditt meddelande om en politisk händelse klockan 08 den 19 januari och sedan for jag och min fru till USA. Väl hemma igen, efter en vecka, slår jag på min Facebook och genast så känner jag att något fattas. Din oerhörda aktivitet på sociala medier gapade plötsligt tomt och det kände jag. Jag gick in på din sida och möttes av det förfärliga meddelandet om din plötsliga bortgång. Det gjorde så ont!!! Vilken tragedi....så orättvist! Vila i frid Anders, min kära kusin! Med Kärlek Peter Lindstrand

Tack för allt Anders. Din själ kommer alltid att finnas i Egmont... Vi glömmer dig aldrig!

Vi saknar dig. Du var alltd positiv och hjälpsam (speciellt när vi strulade med datorn) .Bästa grannen!