Om några veckor skulle du ha fyllt 97 år och vi skulle ha druckit kaffe, alltid kaffe!, och ätit tårta med dig. Nu dricker vi kaffe och tänder ljus och tänker på dig.
Och det är som det vore min faders röst,
När han ännu var lycklig och ung,
Innan sången blev tyst i hans dödssjuka bröst
Och hans levnad blev sorgsen och tung.
Det är tomt, det är bränt, jag vill lägga mig ned
Invid sjön för att höra hans tal
Om det gamla, som gått, medan tiden led,
Om det gamla i Östansjös dal.
Min lilla morfar,
Jag saknar dig! Du kommer för alltid finnas med mig i mitt hjärta<3
Nu får du mysa med alla dina fina vovvar och familjen.
Många kramar från oss, sov så gott lilla morfar<3