Det är tråkigt att Franz inte är med oss mer.
Som granne var han närmast en legendar i huset.
Franz visade så mycket kärlek mot alla samt våra katter.
Det blev en ritual att katten väntade på honom , för att senare ge sig på hans käpp,De hade lika kul båda två
Franz såg alltid fram mot mötet. Detta pågick under många år Han blev väldigt ledsen då Mini dog, Hoppas att de finner varandra igen.
Vi bodde grannar i nästan 15 år och det kommer ta lång tid till dess att jag "omedvetet" automatiskt slutar titta efter din rullator när jag går ut från lägenheten eller registrerar den ibland höga volymen på din tv och din "gubbhosta". Din lyckliga min då jag kunde hjälpa dig med något eller du hjälpte mig med något. Alla de gånger du stretade uppför trappen och uppskattade de av oss grannar som hjälpte dig bäst vi kunde. Du var helt fantastiskt pigg, social och envis! Ta bussen t/r två gånger i veckan för att spela bingo helt själv - i 90-årsåldern!
Sista gången vi träffades som du fortfarande mådde okej var på Valborgsmässoafton. Du ringde på min dörr och var lite stissigt glad sådär... För du hade tidigare hört mig säga att jag gillar lax, så du hade köpt med dig lite gravad lax till mig!
Å du sa "jag gillar att göra människor glada och jag tror det är därför jag blivit såhär gammal". Jadu Guttman, det tror jag också! <3