Inger Rydén

Så ledsamt att få reda på att du inte finns med oss längre. Det var länge sen jag lärde känna dig. Det var nog i slutet av femtitalet -början sextio. Jag fick praktik på ASEAs reklam-atelje i Västerås genom folkskolan i flera perioder Där jobbade ett par personer som båda var formgivare, Karl-Axel och Knut. Där fanns även du, Inger. Jag tror du var praktikant eller anställd som assistent. Du var en glad och trevlig tjej som älskade Jean-Paul Belmondo. Just då i alla fall. Några år senare träffades vi Stockholm av en tillfällighet. Då gick du på Beckmans och jag hade börjat på Konstfack. Vi tog en fika hemma hos dig och du visade mig dina häftiga teckningar. Våra vägar skildes senare. Under åren kunde jag ta del av recensionerna av dina böcker och förstod att du blivit en framgångsrik och erkänd konstnär.. Här är jag nu, med mina minnen, vilsen, fr Bosse Lundberg Västerås

HELVETE! Det är det första jag kan komma på. Fan också! Inger, jag saknar dig. Du vet inte alls vem jag är, men jag har beundrat ett konstverk du gjorde sedan jag varit 3 år gammal. Det har inte gått en vecka i mitt vuxna liv utan att jag satt på vinylen med soundtracket till filmen "Mio min Mio" och lagt mig med omslaget och betraktat din målning av Landet i Fjärran. Efter mycket forskning fick jag dessutom tag på tavlan för några år sedan. Jag tänkte att "en dag ska jag leta rätt på Ingers adress och skriva ett brev och uttrycka min beundran". Dagen kom idag, och då hittar jag det här. Du försvann från mig för ynka 3 veckor sedan. Det skär i bröstet och varje gång jag betraktar tavlan och dess skönhet nu kommer jag alltid känna ett sting av undran: "Varför väntade jag". Hur du var som person vet jag inte, men som konstnär älskar jag dig. Tack för allt du gett mitt liv. Bifogar en bild från dagen då tavlan anlände till mig. Glädjen går inte att ta miste på. Vila i frid. Johan

Inger! I min ägo har jag en av dina första målningar. Titeln är : Blå stol Inger - 61. Det finns en perspektivförskjutning i hur stolen är placerad. Jag nämnde detta, varpå du Inger, med lätt överseende talade om att du medvetet målat det så! Stolen är alltså blå med svängda ben där du ristat i ett slags mönster. Sitsen och ryggen är målade i ett rosenmönster. Bakgrunden är vit, ramen är kraftig och blåmålad. Tavlan är målad över en annan tavla. Vilken vet jag ej! Det berättar:att det var knalt med pengar, att ditt behov av att måla var starkt och att skaparkraften, den fanns redan där! Inger! Tack för att jag fick vara din syster! Lena

️ Hej då Inger. Du var en härlig människa. Vila i frid

Hej då älskade moster vi hade rätt kul när vi sågs

Hej då Inger Jag kommer inte på din begravning. Coronan du vet. Därför skriver jag till dej här. Tack för att du funnits. Jag har alltid beundrat dej. Vi har delat en del. Både sorg och glädje. Det jag behåller av vad du gett: Din kamp. Kampen mot livets mörker och för den lilla flickan i garderoben. Kampen och solidariteten. Kampen för din konst. Livsglädjen. De galna festerna på Lundagatan då vi dansade, dansade, dansade. Natten vid Mossidammen då förtvivlan sköljde över oss. Våra liv har i mycket varit tillåtande. Livet som terapi och läkedom. Tänk att du har ett eget sällskap - Inger-Rydensällskapet. Som dina vänner skapade till stöd, krog och kultur. Tänk att du hade ett helt träd åt katten inne i vardagsrummet på Riddargatan. Det är trist att vi aldrig kommer att mötas igen. Ulf Humlesjö

Kärlek till min moster! Vila i frid.

Vår vänskap har hållit i 59 år. Jag saknar våra samtal, skratt, gråt, gräl, diskussioner och fester. Vi har delat både sorg och glädje under livets gång. Jag har kvar alla våra gemensamma minnen..