Birgitta Beckman

Birgitta När vår mamma kom hem från BB med Birgitta var jag drygt tre år och blev besviken över att den nya systern inte gick att leka med, så jag försökte förtala henne med orden: "Lillan ligger på sängen och säger jävla mor". Trots att det inte började så bra blev Birgitta den av mina syskon som stod mig närmast. Vi var födda i två kullar kan man säga, först Mats och Ulf, 1940 respektive 1943 och sedan jag 1947 och Birgitta 1950. Birgitta och jag delade flera intressen: Stockholm, historia, kartor och natur. Hon var en fena på att hitta kantareller, ibland såg hon dem redan från bilen. Och så gillade hon whisky precis som jag. Birgitta var en väldigt snäll och omtänksam person och hon hade humor, vi har verkligen skrattat ihop. Hon har alltid haft hjärtat till vänster och kunde säga ifrån när hon tyckte något var fel. En stor del av sitt yrkesliv arbetade hon med vuxna med funktionsnedsättning, i många år som föreståndare på Tallbackens dagliga verksamhet i Enskede. Det var genom Birgitta jag träffade min fru Åsa och vi tre har alltid haft roligt tillsammans. Vi gjorde många semesterresor ihop, både i Sverige och utomlands. En sommar åkte vi bil, utrustade med tält och stormkök, runt Sveriges sydkust och när min son Johan var tolv år bilade vi fyra genom Europa ner till staden Sitges söder om Barcelona. Birgitta har alltid varit nära mina barn: Johan, som jag fick med Eva, och döttrarna med Åsa, Marta och Alice. Vi kallade henne för faster Bris, för hon tog alltid barnens parti när vi var griniga och dumma. Det var Birgitta som skulle ta hand om småtjejerna om det hände Åsa och mig något. Mot slutet när Birgitta var sjuk gjorde coronapandemin att varken hennes bästa vän Kaj eller jag kunde följa med henne på sjukbesöken utan det blev Alice, den enda av oss som hade antikroppar mot covid-19 som gjorde det. Birgitta tyckte verkligen om att Alice tog över, det gjorde nog att hennes sista tid blev båda ljusare och gladare. Jag saknar Birgitta väldigt mycket, samtidigt är det fortfarande overkligt att hon är död, men jag tröstar mig genom att minnas allt vi gjorde tillsammans. Hej då älskade lillasyster! Peter

Tack För fin kamratskap. Vila i frid,Fina Birgitta

Birgitta min fina,varma, kloka arbetskamrat. Vila i frid.

En sista hälsning från barndomsbästisen.