Viktor Söderkvist

Grattis min bästa vän, 30 år idag. Saknar dig varje dag

(Inför mina minnesord nedan: Jag fick alldeles och först nyligen veta om din tragiska bortgång - som en gammal klasskamrat från gymnasiet som tappat kontakten med andra klasskamrater någonstans på vägen sedan vi gick ut gymnasiet tillsammans, samt då jag senare avskaffat mitt facebook-konto - och jag funderade på att skriva något i samband med detta, men då jag var osäker på vad jag skulle säga samt då jag var rädd över hur ännu en aktiv påminnelse om din bortgång skulle påverka dina anhöriga så valde jag först att endast tänka ett symboliskt ljus på denna sida, samt att donera 100 kr till Cancerfonden. Men efter att ha tänkt på dig så känner jag nu dels ett behov av att uttrycka min sorg - en sorg som inte på något som helst sätt kan jämställas med den din familj och dina närmaste vänner måste känna, men där jag likväl ändå känner min egen sorg på grund av att en sådan fin person som du behövde genomgå något så otroligt tragiskt. Men mest skriver jag mina minnesord nedan då jag hoppas att de kan skänka dina närmaste något fint att få veta om mina minnen av dig, och att detta förhoppningsvis kan bidra till att det viktigaste och mest grundläggande, nämligen den person man är och alltid kommer att vara, såväl som de erfarenheter med ens nära och kära som aldrig kan suddas bort, med tiden får en allt större känslomässig makt över en tragisk tid i ditt liv som dock endast är en liten del av allt det stora. Av din personlighet och det du bidrog med i livet - saker som för alltid finns kvar.) Vi gick i samma klass på gymnasiet tillsammans, och fastän det råkade vara så att vi inte umgicks i samma "kompisgrupp" i klassen så fick jag lära känna tillräckligt mycket av dig för att mycket tidigt få intrycket av dig som en otroligt fin och snäll kille, och som någon som bidrog med att skapa många leenden och skratt, och som någon som stod upp för vad som är rätt. Jag vill här nedan delge fyra minnen av dig som sticker ut hos mig. De kommer inte i någon särskild ordning. - Följande är en liten detalj som du säkert inte minns, men jag minns det. Det var på gympan i skolan när vi körde någon uppvärmning med en rörelse som jag kände mig mycket osäker på, och som någon med höga krav på sig själv (läs: perfektionist - något du också säkerligen visste :) ) var det inte en så trevlig känsla att känna att jag inte visste hur jag skulle göra. Jag kände mig inkapabel och skämdes över min känsla av tafatthet. Och jag måste ha sagt orden "jag kan inte" för mig själv när du plötsligt och direkt, på ett spontant uppmuntrande sätt som kom så naturligt för dig, sa "du kan ju", varpå jag osäkert sa: "Är det rätt" Sen kanske jag också kunde göra saken någorlunda också - det minns jag inte längre för det spelar ingen roll, men det minnet av dig finns kvar för att du dels inte hade behövt säga något uppmuntrande alls (alla är trots allt fokuserade på att bara göra uppvärmningen, och vi springer alla runt som individer utan att, i allmänhet, interagera med varandra under uppvärmningen), men framförallt för att jag i den stunden mådde mycket bättre tack vare de enkla men generösa orden du sa. - En gång sa du en snäll komplimang till mig, där jag blev förvånad då jag inte väntade mig det du sa. Du sa "du har talets gåva" vid något tillfälle, och jag uppskattade det mycket att du valde att säga denna fina sak till mig. Det får mig att tänka på ett citat av Moder Teresa: "Kind words can be short and easy to speak, but their echoes are truly endless." Och jag påminner mig om att också säga komplimanger till andra när jag tänker dem, för det finns så många fina saker som folk säkert kan tänka om andra men som kanske inte alltid sägs (man tänker nog inte alltid på det, och vilken effekt det skulle kunna få), men orden kan verkligen stanna kvar hos den som får dem. - Jag minns hur du fick både mig och en annan klasskompis att le och skratta när vi körde en fotosession tillsammans i kursen Fotografisk Bild på gymnasiet. Du bjöd på dig själv genom att göra roliga ansikts- och kroppsuttryck, allt för det perfekta fotot. ;) (Att fotona sedan också blev fantastiska är alltså tack vare dig! ;) ) - Jag minns hur, vid en studentskiva när vi var några, inklusive dig och mig, vi var på väg därifrån och några killar helt plötsligt började ta tag i vissa tjejers handleder, som för att hålla dem kvar. Ett kränkande och fullständigt oacceptabelt beteende som jag dock inte hann reagera snabbt nog på när någon också tog tag i min handled, varpå du, som råkade befinna dig precis framför mig när vi alla var på väg ut, plötsligt vände dig om och sa något i stil med "hey!" som för att markera att detta inte är okej. Du sa det på ett bestämt, självsäkert men samtidigt lugnt sätt, och personen släppte handleden. Och jag tyckte att det var så väldigt fint gjort av dig. "Tur att vi har dig", log jag - även om det förstås inte är så att vi inte kan försvara oss själva, men det var det att du stod upp för vad som är rätt och att du gjorde det å andras vägnar. Och det chockerade mig förstås inte det minsta att du gjorde det, för jag - liksom säkerligen alla andra i klassen, och andra som kommit i kontakt med dig - visste att du var en jättesnäll kille. (Jag känner tillochmed att "jättesnäll" låter otillräckligt för att beskriva dig, för med vissa människor man lär känna eller stöter på så skulle man beskriva dem som snälla eller jättesnälla, men sedan finns det de som faktiskt sticker ut genom att man känner att de är särskilt snälla/godhjärtade/empatiska inuti. Folk som har något "extra" med sig. Och trots att många människor kanske inte fäster någon större vikt vid ordet "snäll" så menar jag det som en riktig komplimang till dig - och jag hade sagt det direkt till dig om jag hade fått tillfället och tanken att säga det - för det är något väldigt vackert. Och i samband med att jag ändå talar om komplimanger, så vill jag avslöja en som jag nyligen spontant sagt om dig i ett samtal med min familj, såväl som om en annan klasskamrat (inte från gymnasiet) som också gått bort på ett tragiskt sätt, dock ett annat, och där hon också gick bort alldeles, alldeles för tidigt. Och det jag sa centrerade kring det att trots att jag inte lärt känna er båda på det ordentliga djupet så var det jag ändå hann lära känna tillräckligt för att få se finheten i vilka ni var, och - jag vågar nästan inte avslöja det här - att ni på ett sätt är lite som mina "favoriter" ;) bland den stora mängd människor som man stöter på i livet.) Ovan är några minnen jag alltså vill dela med mig, för den lilla möjligheten att de kan skänka dina nära och kära något av värde, men också för att hylla dig som den fina person du var - och är. Jag hoppas att minnena av dig hos andra också "närs och vårdas" gentemot minnet av det tragiska, för jag vet att jag själv - och jag tror att det också gäller många andra - efter bortgången önskar bli tydligt och varmt ihågkommen för det liv som alltid kommer att vara ens eget, den person man alltid kommer att vara, och de fina och roliga erfarenheter man haft tillsammans som aldrig kan suddas bort. Vila i frid Viktor. Jag är säker på att du berörde många.

Tänker lite extra på dig idag Viktor och minns och saknar våra löpturer upp på Hammarbybackens topp

Saknar dig alltid ️

Saknar dig varje dag Viktor ️

Ett år av saknad

Fick höra av Sebastian Enhamre att du gått bort. Alldeles för tidigt... Du och familjen finns i bönerna och minnena från barndommen, slagskeppet & Enskede

Tänker på dig finaste Viktor.

Älskar dig Viktor ️

Finaste Viktor. Tänker på dig extra mycket idag. Vi alla saknar dig väldigt mycket. Du lämnade oss allt för tidigt och med ett stort tomrum i våra hjärtan. Jag hoppas att du har det bra vart än du är <3

Viktor, första gången jag träffade dig var när jag och Maj mötte upp dig och Julia i Trädgården, Stockholm, vi såg Sveriges damer slå Tyskland i VM-kvartsfinalen 2019, 29 Juni, därefter klubbade vi loss i sommarnatten. Senare det året möttes vi alla upp på Grönan och mina barn fick träffa dig. Du och Julia kom och hälsade på oss flera gånger i Göteborg, alla våra kortspelkvällar, när ni hjälpte oss med vår flytt, firade in 2020 med oss i vårt hem. Du var alltid älskad av oss och alltid välkommen. Du kommer alltid att ha en plats i våra hjärtan och vi kommer aldrig att glömma dig och ditt härliga skratt. Du är saknad ️❤️❤️❤️

Stop all the clocks, cut off the telephone, Prevent the dog from barking with a juicy bone, Silence the pianos and with muffled drum Bring out the coffin, let the mourners come. Let aeroplanes circle moaning overhead Scribbling on the sky the message 'He is Dead'. Put crepe bows round the white necks of the public doves, Let the traffic policemen wear black cotton gloves. He was my North, my South, my East and West, My working week and my Sunday rest, My noon, my midnight, my talk, my song; I thought that love would last forever: I was wrong. The stars are not wanted now; put out every one, Pack up the moon and dismantle the sun, Pour away the ocean and sweep up the wood; For nothing now can ever come to any good. WH Auden

Viktor! Du kommer för alltid finnas kvar i våra minnen. Vila i frid!

Vi delar er sorg och oerhörda saknad. Må alla fina och varma minnen lysa upp i sorgens mörker. Vila i frid

Idag går mina tankar till Dig och Din familj, Viktor. Vi tänder ett ljus.