Carl-Gustav Olshammar

Det är med stor sorg och saknad som vi tänker på Carl-Gustav som lämnat oss. Samtidigt är det skönt att tänka på att han gick bort mitt i en självständig vardagslunk. Carl-Gustav drabbades av en stor hjärtinfarkt. Den hände en tidig eftermiddag då han hunnit dammsuga huset, cykla fram och tillbaka till biblioteket i stan och äta lunch med Ranveg i trädgården. Han nämnde att det börjat värka i bröstet men att ”det inte var så farligt” och att en resa till akuten inte vore nödvändig. Men plötsligt föll han ihop och lämnade oss. Ranveg minns sin älskade man: Tack Gode Gud och Carl-Gustav för trettioåtta fina år tillsammans. Tack att du uthärdade mitt tjat, och mina impulser att bjuda in knarkare, och alla andra slags människor. Tack att du lät mamma komma och bo sitt sista år och att ni t.o.m. trivdes tillsammans. Men när knarkaren sov över gömde du i alla fall plånboken under kudden. Tack att du följde med till Brotorget och satt en timme för att stödja Greta och Fridays For Future i protesten mot miljöförstöring. Något jag kommer att sakna, är att få slänga mig ner bredvid dig och känna värmen från dig när vi såg på TV. Vi var mycket olika men kärleken har funnits där hela tiden som ett kitt. Jag är tvärsäker, du var eftertänksam Jag säger ”jag ska”. Du sa ”jag ska försöka”. Jag frågar ”Vad tycker du?”, Du sa ”Låt mig slippa tycka”. Jag säger ”det är noga”. Du sa ”Det är inte så hankigt”. Tack för att vi kunde dela våra goa, fina barn och barnbarn med varandra. Tack Gode Gud att jag fick vara med dig ända till slutet på den här jorden. Hans barn Carl-Johan, Mats och Gabriella minns alla de aktiviteter vår pappa gjorde med oss: skridskor på sjön Varpen; längdskidor nedanför Bollebacken; bangolf vid Karlslund, dart mot redskapsboden och så förstås stunderna av bad vid Vevlinge, Orbaden och Galven. Som lärare hade vår pappa långa ledigheter och mycket tid att umgås med oss. Med värme tänker vi på hur han delade filmupplevelser, berättade äventyr ur den grekiska mytologin och öppnade litteraturens värld genom att sticka fantastiska romaner i våra händer. Ranvegs barnbarn minns och uppskattade Carl-Gustavs förmåga berätta ruskiga historier, bland annat vikingasagorna. Och tänk alla som fått smaka det tunnbröd Carl-Gustav bakade under 38 år: vi kommer sakna att aldrig mer få det till soppan eller frukosten, och vi kommer sakna den iver med vilken han knådade och kavlade sitt bröd, barbröstad på grund av värmen från ugnen.