Inga-Lill Kumlin

Som syskonbarn och syskonbarnbarn på Stockholmsbesök välkomnades man alltid av en leende Bosse vid stationen. Efter promenad till Västerlånggatan väntade en glad, omtänksam Inga-Lill med en omsorgsfullt lagad välsmakande måltid. En av många minnesbilder från deras älskade Strömmingsholmen är Inga-Lill vid årorna med en fiskande Bosse. Återigen denna härliga, positiva känsla och ett väldigt omhändertagande. Inga-Lill var mysig, deltagande och nyfiken på ens liv. Alla bemärkelsedagar kom det kort och många är de presenter som under årens lopp noga tänkts ut. Inga-Lill, Tack att du alltid funnits där med din omtanke och ditt kärleksfulla engagemang! Det känns tomt nu.

Käraste "Ingsen"! Så tacksam och glad jag är att jag lärde känna Dig! Under slutet av 80-talet blev vi grannar i Gamla stan. Du och Bosse blev ett ovärderligt stöd för mig och för Elin blev ni, "Ingsen och Bussen", älskade extraföräldrar. Så roligt ni hade tillsammans! I år hann Du och jag träffas innan besöksförbudet genomfördes i mars. Kanske anade vi att det var sista gången - våra telefonsamtal ändrade karaktär under våren. Det sista samtalet kom att handla om de starka band som trots svårigheter knöt Bosse och Dig samman under alla år. Och om vad man väljer att minnas. Jag tittar i mitt fotoalbum och hittar underbara bilder på Elin och er båda, från fester och utflykter, från Strömmingsholmen och Cirkus Brazil Jack. Och så vill jag minnas Dig, Inga-Lill. När Ditt ansikte Lyser!

En sista hälsning

En sista hälsing

En sista hälsing Christer o Birgitta