Barra, vår vän
Så ledsamt. Smärtsamt. Overkligt.
Men jag minns dig som igår, fast det var mycket längesen vi sågs.
Ögonblicksbilder från när jag och Anita hälsade på dig och Jenny i Dublin sommaren -99. I Anitas mage låg Joen, i Jennys mage Úna.
Ni bodde i en liten lägenhet bredvid en hårt trafikerad väg, och någon slags fiskfabrik som granne det var varmt, stank av fiskrens och avgaser, men allt var bara så jävla trevligt!
Vi hade setts tidigare på Ung Vänsters kansli där Jenny, jag och Anita jobbade. Bytt några ord bara.
Men Jenny o Anita höll kontakten, och det är jag mkt glad för, det gav mig chansen att lära känna dig.
Minns att du var tunn som en sticka och med långt hår i hästsvans, en riktigt cool Dublin-katt, tyckte jag. Du levde på hemmarullade cigg och nudlar - och musik.
Vi gillade båda att diskutera politik, och allt däremellan.
En fantastisk resa på alla sätt, för evigt inpräntat - umgänge, upptäcksfärder bland stadens barer, kvarter, marknader. Och livemusik med Guiness!
Sen, några år in på 2000, hälsde ni på oss i Göteborg. Vi tog en underbar hemmarullad cigarett i sommarnatten. Vi hade båda blivit äldre, mycket rundare och väldigt mycket klokare
Så även om vi inte umgicks så mycket, kände jag, och känner, en stark vänskap.
Och det är nog det många fastnar för hos dig du var lätt att få kontakt med, en slags frikostig omtanke kring dig.
Och förstås humorn. Skrattet. Och det där lite luriga leendet ibland.
Allt för evigt bevarat.
Hoppas vi ses,
Per Friberg/Anita Nordin
Visa mer
Visa mindre