Så av nån anledning har jag alltid tänkt på dej, morbror Bernte när jag hört sången i Emil fattig bond dräng. Kanske det har med Skansen att göra, konrad, kärran, stråhatten..... Liksom Alfred var du lika ödmjuk och snäll. Du jobbade hårt med lite lön för mödan. Det är lätt att tänka att när du kom till pärle poten så kände du samma vemod som drängen, att du kanske inte var välkommen för all synd du begått. Man ska inte svära, dras med kvinnor och slåss... Vad du fann, morbror Bente, är jag helt säker på, var två öppna armar som tog emot dig i ett språng för att du äntligen var där. Jag vet att du var Hans vän! Allt arbete, all möda, all din sorg, all din tyngd i livet. Få är dom som kämpat med onda minnen mer än du. Du har din vila nu. Smärta och sorg är över för där du nu är finns helandet. Du kunde säkert känna att mycket i dit liv inte gick som du velat. Men mitt i all det kaoset så hade det du det som betydde mer än nånting annat.
Vi ses, morbror Bernte. Nu kan du vila i frid i armarna som tog emot dej. Vi ses