Per-Eric Larsson

När sossarna är som sannast

Grattis Pappa️

Det finns en hel del likheter mellan mig och min far -Att hålla tal lr att prata inför andra är tyvärr inte en av dem. Att beskriva min pappa är lätt, säkert lika lätt som för er som sitter här. -Snäll och hjälpsam -Att alltid måna och hjälpa de svaga -Ordet Nej fanns inte -Engagerad -Noga och rättvis -Att inte se problem, det mesta går att lösa. -Lugn -Orädd När Covid kom och jag pratade med pappa om att han måste vara försiktig och undrade om jag skulle handla åt honom så var svaret Nä det går bra. Jag fick också ngn lång historia om att tänka på att huset kunde börja brinna varje dag, det hade med ngn gammal dam i byn som antingen hade berättat eller. Ja, Jag erkänner jag lyssnade inte riktigt, men jag fattade hans poäng. Pappa var inte rädd. Vi var många som var oroliga för honom, men han fortsatte med alla sina uppdrag ändå, för vem skulle annars hälsa på o hjälpa de som behövde. När jag och min familj inte längre hälsade på så tyckte säkert du det var onödigt, för du fortsatte att komma till oss varje vecka. Och barnens kalas kom du också på, på rätt dag med övrig släkt, trots att vi planerat annan dag för dig. För du var heller inte rädd för att dö. Så att du fick somna in i din favoritfåtölj efter att fått se Modo vinna och fått din favoritmat bruna bönor o fläsk av Krathin det gör att det känns lite bättre. Känslor Det som gjorde dig glad var mötet med människor. Att lyssna och att få hjälpa. Att vara med dina vänner, se på hockey och lyssna på blues. Du gillade också barn och djur, du har tagit mig runt på Sveriges djurparker, varje sommar en ny djurpark. Du var inte den som kramades eller berättade för dina närmsta dina känslor, Jag tror du visste att vi klarade oss, - och det fanns andra som behövde dig mer. Jag har aldrig sett dig arg (jo kanske över orättvisor och en o annan hockeymatch där domaren inte dömde rätt.) Men du har aldrig varit arg på mig. Jag såg dig ledsen en gång. Året var 1986 Det var lördag morgon och jag skuttade upp ur sängen och ner till tvrummet. Jag skulle se barnprogram som alltid men det visades inga... Sprang upp o väckte dig för att du skulle fixa precis som du alltid gjorde oavsett tid, men denna gång fixade du inga barnprogram utan satt helt tyst i din fåtölj och var helt inne i tvsändningen. Jag vet inte om jag uppfattade vad som hänt eller om pappa berättade, men vad jag kommer ihåg är att vi var alldeles tysta och pappa var helt inne i Rapport. Det som bröt tystnaden har jag inte glömt o även fått återberättat flera gånger och sammanfattar så mycket av oss. Det jag sa var -Pappa, det hade varit bättre om de sköt Torbjörn Fälldin. För liten för att förstå att det var fel att säga men det enda jag ville var att trösta honom på det sättet jag kunde där och då. Jag skulle fylla 6 år och visste redan då vad min pappa brann för. Det finns ngt som heter Vita arkivet, Pappa hade koll på det o hjälpte många andra att fylla i. Men som vanligt så hjälpte du alla, men själv hade du inte fyllt i. Orädd o odödlig eller ville du inte önska något för dig Jag hoppas att du fått precis allt som du velat idag och att Där du nu är så är, så finns inga orättvisor, alla är lika mycket värda och alla är snälla med varandra. Tack till er alla som är här idag.

Vila i frid Per-Eric

Pelle var min kontaktperson. Under flera års tid träffades vi en gång i veckan så att jag fick handla mat. Efter det diskuterade vi alltid. Musik. nyheter, historia gamla minnen, mynt, Lego. Men framförallt politik. Vi gav och tog från varsitt håll på den politiska skalan. Han läste med intresse Nya Tider varje vecka hos mig. Pelle var genomsnäll och mycket kunnig inom allt som rörde kommunen. Han ställde alltid upp och var mån om att jag skulle ha det bra som möjligt. Bilden föreställer Pelle när han bygger sin första Lego-byggsats vid mitt köksbord. Jag saknar honom så enormt mycket.

Bind en bukett av minnen, en vacker av rosor full. Plocka bara de bästa, knyt samman med trådar av guld. Bind en bukett av minnen, från hemmet och soliga dar. Tag inte med några törnen, av dem nog jorden har. En sista hälsning, Per-Eric, från dina sossekamrater. Sov gott

När en människa dör Flyttar hon in I träden och gräset Därför susar det alltid av liv När vinden går genom träden Och får gräset att viska. Peter Curman Per-Eric Tack för 50 år av vänskap!

Nu får du vara på ett evigt sommargrönt Bommersvik. Hälsa Roland, Olof, Tage och alla de andra!