Sam Nilsson

Äskade Sam Det var en trevlig tillfällighet att vi skulle bli grannar och god vänner. En sådan här stund finns möjlighet att blicka tillbaka på alla fina minnen vi har tillsammans med dig och Martha. Glada midsommarfester, ert vackra bröllop förtroliga samtal som alltid avslöjade din omtanke och kärlek till dina medmänniskor. Att få träffa dina och Marthas barn och barnbarn har också tillfört en extra dimension och berikat våra liv. Vi är många som nu kommer att sakna dig men också minnas dig och du kommer att fortsätta skänka glädje under en lång tid. Vila i frid äskade Sam.

Tack för fina år på Aktuellt. Du var den bästa chef jag haft. Roligt att vi möttes igen av en slump för något år sedan. Du kände fortfarande igen mig, precis som du alltid såg dina medarbetare. Sov gott.

. . . och må regnet vattna själens jord. . .(Sv Ps 730) Farväl, far väl Sam. Fint att ha fått träffa Dig.

We are saddened by your loss. Our love and thoughts are with you.

See you soon dear Sam Nilsson it was nice meeting you and it was very sad to lose you

Tack Sam för alla år i vår styrelse där du så frikostigt delat med dig av din klokskap och erfarenhet från olika delar av vårt samhälle. Din omtänksamhet och integritet tillsammans med ditt starka engagemang har betytt väldigt mycket för vänföreningen och därmed också för teatern. Din insats för genomförandet av jubileumsoperan Rokokomaskineriet 2016 var ovärderlig. Vice ordförande Ewa Hemberg för vännerna i Drottningholmsteaterns Vänners styrelse och kansli

Käre Sam Din arbetsfyllda levnad är nu slut. Vi minns med glädje de trevliga stunder vi haft tillsammans med dej och Martha. Ditt intresse för kultur, litteratur, musik och ditt engagemang för västerbottniska författare och musikskolan i Piteå betyder mycket dess verksamhet och fortlevnad. Ditt intresse för vår släkt har också fört oss närmare varandra. Vila i frid. Bo och Karin

Vi minns Sam Nilsson som Leif Sjöbergs och Sara Lidmans förtrogne när det gällde att hävda bygden, Missenträsk och Lidmangården uppåt Marka. Sam ställde tidigt upp som tillskyndare av projektet Kulturmötesplats Sara Lidman i Missenträsk. Projektet drivs nu vidare av bybor tillsammans med Bygdegårdsföreningen och Sara Lidman-sällskapet. Som nära släktingar till Sara är vi tacksamma för Sams insatser för att utställningen "Sara i byn - byn i världen" kommer att förverkligas till sommaren 2021. Sam Nilsson vila i frid.

Skimrande, hjärtliga minnen har jag fått av Dig Sam. Ditt varma sätt, generositet samt Din härliga humor har berikat alla stunder jag har fått äran att dela med Dig och Martha. Kära minnen som kommer att bäras med stor saknad.

Första mötet med Sam Nilsson var hösten 2013. Sara Lidman-sällskapets avdelning i Skellefteå arrangerade ett samtal kring boken "Kalabaliken på Gärdet". Om vi inte visste det tidigare insåg vi snabbt att Sam var en viktig källa till Sara Lidmans liv och gärning. Han var f.ö. en av dem Sara 2001 utsåg att ingå i vänkretsen kring Lidmangården, som då donerades till Umeå universitet. Vi kom sedan att samarbeta i projektet Norrbotten-Västerbotten - författarnas län. Där Sara för oss båda var en självklar del. Tillsammans med hustrun Martha deltog han i flera av de sommarprogram som arrangerades i Missenträsk. Mitt bestående minne av Sam är hans gedigne intresse för litteraturen och Västerbotten. En fascinerande ledargestalt med en samtidigt lågmäld framtoning. En gång stod han bakom TV.:s stora succé "Fanny och Alexander". Han berättade några gånger om idéer kring en liknande satsning på Sara Lidmans Jernbaneepos. Tänk om den kunnat genomföras. Någon kanske i framtiden tar upp Sam Nilssons tanke

. Karin Boye får illustrera alla våra fjällresor som vi gjorde tillsammans, spännande oförglömliga och minnesrika. Vila i frid och en sista hälsning från vännen Ove Eklund.

En sista hälsning från oss alla Vila i frid

Sam min vän, du var bäst !

Tack Sam. Dina insatser för musiken och kulturen i Norrbotten har varit imponerande. Och ditt arbete för Musikhögskolan i Piteå och Acusticum är ovärderligt. Vila i frid.

Tack Sam för allt du så generöst har delat med dig av. Jag tänker dels på trevliga kalas med familj och vänner, t.ex. på din lillebror och vår svåger Jans 50-årsdag när du stod ute i snöyra vid skolan i Holmträsk och grillade lamm till oss alla. Vem annars skulle ha hittat på det Men gott var det. Och de årligen återkommande surströmmingskalasen ... Men jag vill också nämna vilken tillgång du var för alla här "i din barndoms hembygd". Du fanns alltid tillgänglig för oss. När jag jobbade med olika kulturprojekt var det lätt att ringa till dig och berätta om vad som var på gång. Du kunde så mycket och hade så stort och bra nätverk så vi hittade alltid bra lösningar. När du hade möjlighet deltog du själv. En favorit var "Raggsjöliden - Torgny Lindgrens litterära landskap". Och när du bjöds in till Bastuträsk på Skellefteåbanans och senare Gamla skolans 100-årsjubileer var du självklart en efterfrågad, välkommen och uppskattad gäst. För att inte tala om det nu aktuella projektet som bygger Sara Lidmans kulturmötesplats i Missenträsk. Jag vet att du gärna ville vara en del av det också. Sam, du har lämnat ett stort tomrum, men många fina minnen efter dig. Du fattas oss ... Vila i frid! Anna och Lars-Åke med familj.

Sam och jag fick en sådan fin relation från det allra första mötet för många år sedan. Det som förenade os var att vi var båda delvis uppvuxna i det lilla järnvägssamhället Ekträsk där Sam tillbringade sina första 5 år. Hans far var liksom min far var då järnvägskollegor! Ett roligt minne från Sam har jag från en söndagkväll på Operakällaren under slutet av 1990-talet då vi stötte samman i den den nästan ödsligt tomma restauranglokalen. Det var endast fyra personen där då. När Sam och hans sällskap skulle lämna lokalen gick han förbi mig och viskade i mitt öra: Tror du att det tidigare har hänt att 50% av gästerna på Operakällaren under en hel kväll har haft sin hemvist i Ekträsk

Sam was a very special person to me. I had the great fortune to work for him for almost twenty years while at Swedish Broadcasting in New York. He was an amazingly supportive and kind boss who you could always count on. And he made he best Bouillabaisse! V Thanks, Sam, for many wonderful memories! I feel privileged to be counted as one of your friends.

This one time while visiting for the summer, I was asked by a dinner guest how I as related to the Lindmark family (and by extension the Nilsson family). This wasnt the first time nor the last time I've been asked this kind of question. Until recently, I had always looked rather different and unrelated to my family. At this particular summer dinner party, the question was funny because of its complicated answer. There I was, a Colombian-American sitting among a table of Swedes and looking nothing like anyone in the room. My uncle and I made eye contact immediately and smiled to one another, both of us at a loss for words. I turned to the woman who asked me the question and said, "Shower answer: through a series of marriages." My answer eventually made its way to the story of how my grandparents met and how my parents met and how I had come to known this part of my family. But my grandfather wasn't simply a grandparent because of a "series of marriages." My grandpa Sam made me family without hesitation or pause. I had always called him my grandpa and Id always been his grandkid. I wish I could remember the first time I met him, but they tell me it was on a hot, sticky day in Korea. In my memory, my grandpa Sam had always been there. My fondest memories are from the summers I spent in Sweden in my late teens and early 20's. I would help my grandparents around the house and going to greenhouses and gardening stores to get flowers for the house. Ive been floating in memories of me and my grandpa sitting at the the table eating 3 course lunches and dinners. They are of us in the car listening to him share history and personal stories of the places were passing through and traveling to. They are of sitting in the TV room after a long, late dinner watching mystery/crime shows drinking coffee and eating chocolates. They are of us in the forest as I marveled at his ability to pick mushrooms we would eat later that day. I adored my grandfather. And I hope to be as sweet and gentle as I had known him to be. And I will always be grateful for those series of marriages, because otherwise, I wouldnt have had him for a grandfather.

Tack för alla trevliga möten och samtal genom åren. Vila i frid.

Tack för att vi fick lära känna dig och tack för mer än 20 års samarbete och vänskap. Vi kommer alltid att minnas dig och Marties gästfrihet och klokskap. Vi har tappat en god vän och får glädjas över våra gemensamma minnen. We are so happy that we got to know you and we thank you for more than 20 years of cooperation and friendship. We will always remember you and your Marties hospitality and wisdom. We have lost a good friend and may rejoice in our shared memories.