Peter Imhagen

Nu är det 3::e sommaren utan dig älskade Peter! Du fattas oss, är nu på vår älskade ö Askharen där du varit varje sommar i 48 år! Din fars aska är spridd här i havet.En dag ska vi åter mötas

Första sommaren utan dig älskade Peter ️ är förbi! Döden är en sömn som du blir väckt ur när Jesus kommer tillbakaLängtar så efter dig ️

Peter tiden går fort för oss som är kvar, du är enormt saknad tänker ständigt på dig, Längtar så till vi möts igen ️

Jag sitter här bredvid min sovande ett och ett halvt år gamla son och gråter lite när jag tänker på dig Peter. Under den korta tid vi var kollegor växte du till en jätte i mina ögon, en person som styrde med varsam bestämdhet och med en fantastisk och lite otippad humor. Vi är många som saknar dig, men jag lovar att hålla dig levande genom att minnas dig och berätta om dig. Lillen bredvid mig ska få höra om dig en vacker dag! Kramar till er i familjen.

Det var jullov 1971 och jag var 13 år gammal, vi bodde i Trollhättan. Min pappa gjorde sin årliga rundringning till sina syskon för att höra hur det stod till med dem. Vi visste att släkten skulle utökas, att det var bebisar på gång. Mycket riktigt, Vera (pappas storasyster) hade fått ännu fler barnbarn, tvillingdöttrarna Pia och Mia hade fått ett varsitt barn: Pia, en flicka, Camilla och Mia en pojke, Peter. Det var spännande! Efter några år, jag tror att du Peter var omkring två-tre år gammal så fick jag träffa dig för första gången. När du bodde med din familj i Norrtälje och jag fanns endast några mil därifrån, så hade jag möjlighet att träffa er lite oftare. Olika minnen från din barndom fladdrar förbi: Ett är när du med stolthet såg up till din far och berättade att du likt honom också skulle bli polis. Vi åkte ut och tittade på när din pappa tränade dykning. Jag ser framför mig den lilla glada killen med underfundigt och finurligt leende som plaskade runt i vattnet ute på Askharen, jag minns dig från lägren på Trostebacken, Västeräng, senare ombord på skonaren Anna Rogde. Du utbildade dig, etablerade dig i livet med jobb och en härlig familj som du var mycket stolt över. Din mamma Mia berättade med glädje om hur fantastisk du var och via henne kunde jag följa dig på avstånd. Nu och då har våra vägar korsats i olika sammanhang. Så kom dråpslaget, att du blivit svårt sjuk och till slut släcktes din livslåga. Nej, så här ska det inte vara, du hade mycket mer kvar att leva och ge. Idag känner vi sorg och saknad i hjärtat och jag är en av många som har följt din begravning via zoom. Mina tankar omsluter din egen familj, Annika, Hampus, Emil och Hanna, dina föräldrar Mia och Mats och din bror Andreas med familj. Tack Peter för många goda glada minnen, tack för att du alltid varit du. Vila i frid. Farväl och på återseende.

Vi minns Peter som en glad och positiv person under tiden i Linköpings församling. Vi tänker på Er och är tacksamma att vi kunde deltaga i avskedet via länk.

Tack för alla äventyr i ungdomen vi gjorde tillsammans. Du kommer att vara älskad och saknad till återuppståndelsens dag.

Peter, du har alltid varit en förebild för mig. Ända sedan uppväxten in i vuxenlivet. Du fattas mig. Jag hade önskat att få fler tillfällen här att umgås men jag ser fram emot den dagen då det blir möjligt. Både jag och Annika saknar dig så mycket! På återseende! Annika, Hampus, Emil och Hanna; vi bär er i våra hjärtan.

Så här skulle det inte bli Peter! För mig har du alltid varit den Sunda, Starka, Stabila och underfundigt kloka. Att detta kunde drabba dig, visar att det verkligen kan drabba vem som helst och att livet inte ska tas för givet.  Du var värd så mycket mer ! Nu får du vila, tills tiden är inne för det nya. Då kommer du återigen kunna springa och orden flöda, precis som det ska vara. Då kommer du och din familj åter kunna kramas, precis som det ska vara. Tack för den fina familjevän du varit här.

Peter - du är för alltid en fantastisk vän - och jag saknar dig! Tänker också på Annika, Hampus, Emil och Hanna - hur värdefulla de är! Vet du - jag är så oerhört tacksam och glad för allt vi upplevt tillsammans. Ungdomsåren i Linköping, hos er i England, camporee i Finland, i Holland, hajker på Falkalägret och en massa läger på Västeräng. I couldn't have done it without you! Jag minns speciellt att när du tröttnade på oss andra scoutledare så bad du att få lite ledigt för att springa av dig. Åh - vad du sprang! Flera timmar! Och långt! Och nu slog det mig, att var du än är just nu, så är du fri att spinga - hur fort du vill, vart du än vill och hur länge du vill! Jag ser så fram emot att få träffa dig igen en dag. Run - Peter - run!

Peter, vi hade många roliga, allvarliga och utmanande stunder tillsammans. Jag kommer sakna din uppriktighet, din humor och din vänskap. Du fick oss att skratta, tänka efter och att bry oss lite extra. Du gjorde oss alla lite bättre.

Peter, Surströmmingsskivorna kommer ej vara sig lika utan dig. Vi gråter med din familj. Vila i frid Ses.

Peter! Vila i frid. Så många fina minnen från Stockholms-tiden. Tack!