Kiaby 1959. Första sommaren i torpet. Bertil och Stina hade köpt ett eget sommarboende som kom att bli hela släktens självklara mötesplats. Jag älskade Kiaby därför att jag kände mig välkommen. Stina var en sträng och klok fostermamma som såg till att Claes o jag hade allt vi behövde. Jag är så tacksam för alla fina sommarminnen.
Mormor.
Så färgstark, så aktiv att man undrade om hennes dygn liksom var längre än andras. Så fräsig, på både insidan och utsidan. Tacksam för min barndom med diverse upptåg, projekt och tillställningar jag fick hänga med henne på. I stan och i Kiaby. Minns morotsstuvningen med persilja, vaniljkrokar, praliner och mackor i tunna tunna skivor för att det blir mer av pålägg då. Att hon hävdade att det växte Dumleklubbor i rabatterna och vi envist ville fortsätta tro på det även i vuxen ålder. Pudlarna, hattarna, den rätta rosa nyansen på läppstiftet. Och humorn. Så tacksam för alla skratt.
Om man frågade Mormor om hon sovit gott så hävdade hon alltid att hon inte sovit en blund. Sådant sysslade hon inte med. Jag hoppas att hon äntligen unnar sig den sista vilan nu. Och att 100-årskalaset firas, så där högklassigt som hon verkligen kunde, med Morfar, släkt och vänner som hunnit lämna oss här före. En fin tanke. Fina minnen.
Sagosoppa med russin, mattfransborsten, knäckemacka med smör vänd i klippt persilja för det är så nyttigt, somrar i Kiaby, din goda chokladtryffel, och mer!... minnen som får mig att le och minnas min barndom med dig farmor.
Fröjda dig på andra sidan. Kanske håller du en stor fest för dina vänner som gått före, i typisk farmoranda med stil o klass, god mat, musik och vin!
Det blev inget brev från kungen på 100-årsdagen, men det var bra nära!
Du kanske får ett meddelande i molnet den tionde mars istället!
Sov gott, kära Stina! Tack för alla fina minnen!