Min älskade livskamrat, vår mamma, mormor och svärmor
Så älskad och saknad - Så länge vi är ihågkomna finns vi
"Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och något alldeles oväntat sker.
Världen förändrar sig varje dag men ibland blir den aldrig detsamma mer."
A.H.
Solweig föddes i Österbybruk som ligger i Norra Uppland. Hennes föräldrar var Rut och Tage Blom. Pappan var rörmokare och mamman hemmafru. Solweig har en äldre syster som heter Zelwi. När Solweig var ca 60 år fick hon kontakt med en tidigare okänd halvsyster som heter Ulla. De träffades ett antal gånger.
När Solweig föddes bodde de i en villa tillsammans med Tages föräldrar. Hon hade det tryggt omkring sig. Hennes mormor bodde i ett torp 4 km därifrån. Där var de ofta på besök. Hon hade mostrar som regelbundet kom dit. De berättade om sitt liv i Stockholm och Solweig älskade att höra om det.
Familjen byggde på slutet av 40-talet ett eget hus i Österbybruk som de flyttade till.
Solweig var social och hade många kamrater. En som stod henne mycket nära var hennes kusin Christina. Lekarna handlade mycket om mamma-pappa-barn. Hon var äventyrlig, byggde kojor i skogen och inspirerades av fem-böckerna. Solweig trivdes i naturen och tyckte om att cykla och bada på somrarna.
Solweig tyckte om fester som hölls i trakten, speciellt midsommarfirandet som under hela hennes liv blev en tradition. Hon uppskattade även Eldfesten där hon deltog i simuppvisningen flera år.
Hon började i Österbybruk Småskola och fortsatte i Storskolan. Hennes första jobb var på Fagersta bruk vid fjorton års ålder. Hon fick en plats på kontoret och var ansvarig för dela ut internposten. För sin första lön köpte hon en ny cykel. Hon slutade där efter ca ett år och började istället på läkarmottagningen i Dannemora som hembiträde. Där fick hon lära sig allt om städning, matlagning, barnskötsel, servering, mm. Solweig slutade tjänsten som hembiträde efter 3,5 år eftersom hon ville flytta till Uppsala för att kunna vara mer tillsammans med Lars-Olof.
Hennes blivande man Lars-Olof träffade hon i Simbadet 1957, då hon var fjorton år gammal. De möttes i vattnet och hon bad honom att följa med ut till länsen (en stockring runt badet). Sedan dess har de varit tillsammans hela livet, i 64 år. De åkte på sin första semesterresa 1959, till Jugoslavien.
Hon fick jobb i Uppsala, även där på en läkarmottagning med lite andra arbetsuppgifter, t.ex. ta emot patienter, utföra en del provtagningar samt hålla lokalerna ren och fina. Det ingick även en lägenhet i tjänsten och det var hennes första egna. Det blev inte som hon tänkt sig. Arbetstiden var oftast från klockan åtta på morgonen till tio eller längre på kvällen. Mat fick ätas på arbetsplatsen. Hon fick inte möjlighet att komma ut på lunchen. Där slutade hon efter två månader vilket innebar att hon förlorade lägenheten och fick flytta hem till Lars-Olofs föräldrar.
Sedan började hon arbeta på Tempo, parfymavdelningen, Där trivdes hon. Hon köpte en liten lägenhet på ett rum och kök. Den älskade hon att pyssla i. Solweig fick många nya vänner från jobbet och hade kvar kontakten med vännerna från Österbybruk.
År 1964 den 16 maj beslöt sig Solweig och Lars-Olof för att gifta sig. Bröllopet hölls i Dannemora kyrka och festen var i Folkets hus i Österbybruk med över hundra gäster eftersom de hade stora släkter och många vänner. Bröllopsresan gick till Athen och Rhodos. Några månade senare flyttade de in i en ny HSB-lägenhet som hon med stor passion inredde.
Den 16 september 1966 föddes första barnet, Camilla. Då fick Solweig en längtan efter något ställe att tillbringa somrarna på. Hon kontaktade en gammal klasskamrat som hade en tomt att sälja. Tomten låg i Karkebo, i Film och där byggdes ett litet torp som blev familjens fasta punkt under sommarhalvåret.
Den 27 maj 1969 föddes Solweigs dotter Emelie.
1970 skulle Lars-Olofs dataarbete på banken flyttas till Örebro. Solweig ville inte flytta men accepterade så småningom att prova att bo i Örebro under ett år. Flytten skedde i slutet av april till ett alldeles nybyggt Västhaga. Första dagen i den nya staden tog de en tur till Kilsbergen, Ånnaboda. Det blev sedan ett utflyktsmål i nästan fyrtio år med vandringar, fikastunder och skidåkning med barn och vänner.
I Västhaga fick Solweig snabbt vänner och en flytt tillbaka till Uppsala blev aldrig aktuell. Hela familjen trivdes bra i den nya staden. Torpet i Uppland blev kvar där Solweigs föräldrar, Lars-Olofs mamma Gurli och syster Birgitta och andra släktingar var flitiga besökare.
I slutet på sommaren 1975 såg Solweig en annons om ett hus som var till salu. Hon ville bo där eftersom det påminde om hennes barndomshem. Hon var envis och det blev ett köp. Familjen flyttade till huset på Björkallén i november 1975.
När barnen var små var Solweig hemma med dem. Det första arbetet i Örebro var på Lindgrens klädesbutik ute på Wessels. Hon var överraskad att hon fick tjänsten eftersom hon hade småbarn hemma. Hon var där ett par år. Andra jobbet var på Åhléns som sökte folk till sitt nya varuhus. Hon fick arbeta på kläd- och senare parfymavdelningen. Solweig var kvar där till pensionen.
Livet i Örebro var en fin tid för hela familjen. Solweig hade många intressen. Naturen i Kilsbergen, torpet som fortfarande finns kvar, kanotpaddling, fjällsemestrar både vinter och sommar, golfspel och även engagemang i golfens damkommitté, golfresor, utlandsresor med barn, bridgespel under många år och resor till storstäder i Europa.
När barnbarnen Disa, Hilda, Ellen, Morten och Alve kom samt hundarna, från tax till St Bernard (sju hundar) hjälpte hon till med skjutsningar och promenader. Sina barnbarn älskade hon och de älskade henne. De blev en stor del i hennes liv. Hon hade ett stort socialt umgänge och anordnade stora fester till mindre sammankomster.
Solweig var en glad och utåtriktad person. Hon tänkte mer på andra än sig själv. Familjen stod henne närmast. Sorgsamt drabbades hon av den svåra sjukdom som tog bort hennes livsglädje. Solweig försvann sedan snabbt in i en annan värld och var utom räckhåll för oss. Vi tackar henne för att ha varit en god livskamrat, mamma, mormor, svärmor och vän till oss alla.
Vila i frid min Älskling
Så älskad och saknad - Så länge vi är ihågkomna finns vi
"Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och något alldeles oväntat sker.
Världen förändrar sig varje dag men ibland blir den aldrig detsamma mer."
A.H.
Solweig föddes i Österbybruk som ligger i Norra Uppland. Hennes föräldrar var Rut och Tage Blom. Pappan var rörmokare och mamman hemmafru. Solweig har en äldre syster som heter Zelwi. När Solweig var ca 60 år fick hon kontakt med en tidigare okänd halvsyster som heter Ulla. De träffades ett antal gånger.
När Solweig föddes bodde de i en villa tillsammans med Tages föräldrar. Hon hade det tryggt omkring sig. Hennes mormor bodde i ett torp 4 km därifrån. Där var de ofta på besök. Hon hade mostrar som regelbundet kom dit. De berättade om sitt liv i Stockholm och Solweig älskade att höra om det.
Familjen byggde på slutet av 40-talet ett eget hus i Österbybruk som de flyttade till.
Solweig var social och hade många kamrater. En som stod henne mycket nära var hennes kusin Christina. Lekarna handlade mycket om mamma-pappa-barn. Hon var äventyrlig, byggde kojor i skogen och inspirerades av fem-böckerna. Solweig trivdes i naturen och tyckte om att cykla och bada på somrarna.
Solweig tyckte om fester som hölls i trakten, speciellt midsommarfirandet som under hela hennes liv blev en tradition. Hon uppskattade även Eldfesten där hon deltog i simuppvisningen flera år.
Hon började i Österbybruk Småskola och fortsatte i Storskolan. Hennes första jobb var på Fagersta bruk vid fjorton års ålder. Hon fick en plats på kontoret och var ansvarig för dela ut internposten. För sin första lön köpte hon en ny cykel. Hon slutade där efter ca ett år och började istället på läkarmottagningen i Dannemora som hembiträde. Där fick hon lära sig allt om städning, matlagning, barnskötsel, servering, mm. Solweig slutade tjänsten som hembiträde efter 3,5 år eftersom hon ville flytta till Uppsala för att kunna vara mer tillsammans med Lars-Olof.
Hennes blivande man Lars-Olof träffade hon i Simbadet 1957, då hon var fjorton år gammal. De möttes i vattnet och hon bad honom att följa med ut till länsen (en stockring runt badet). Sedan dess har de varit tillsammans hela livet, i 64 år. De åkte på sin första semesterresa 1959, till Jugoslavien.
Hon fick jobb i Uppsala, även där på en läkarmottagning med lite andra arbetsuppgifter, t.ex. ta emot patienter, utföra en del provtagningar samt hålla lokalerna ren och fina. Det ingick även en lägenhet i tjänsten och det var hennes första egna. Det blev inte som hon tänkt sig. Arbetstiden var oftast från klockan åtta på morgonen till tio eller längre på kvällen. Mat fick ätas på arbetsplatsen. Hon fick inte möjlighet att komma ut på lunchen. Där slutade hon efter två månader vilket innebar att hon förlorade lägenheten och fick flytta hem till Lars-Olofs föräldrar.
Sedan började hon arbeta på Tempo, parfymavdelningen, Där trivdes hon. Hon köpte en liten lägenhet på ett rum och kök. Den älskade hon att pyssla i. Solweig fick många nya vänner från jobbet och hade kvar kontakten med vännerna från Österbybruk.
År 1964 den 16 maj beslöt sig Solweig och Lars-Olof för att gifta sig. Bröllopet hölls i Dannemora kyrka och festen var i Folkets hus i Österbybruk med över hundra gäster eftersom de hade stora släkter och många vänner. Bröllopsresan gick till Athen och Rhodos. Några månade senare flyttade de in i en ny HSB-lägenhet som hon med stor passion inredde.
Den 16 september 1966 föddes första barnet, Camilla. Då fick Solweig en längtan efter något ställe att tillbringa somrarna på. Hon kontaktade en gammal klasskamrat som hade en tomt att sälja. Tomten låg i Karkebo, i Film och där byggdes ett litet torp som blev familjens fasta punkt under sommarhalvåret.
Den 27 maj 1969 föddes Solweigs dotter Emelie.
1970 skulle Lars-Olofs dataarbete på banken flyttas till Örebro. Solweig ville inte flytta men accepterade så småningom att prova att bo i Örebro under ett år. Flytten skedde i slutet av april till ett alldeles nybyggt Västhaga. Första dagen i den nya staden tog de en tur till Kilsbergen, Ånnaboda. Det blev sedan ett utflyktsmål i nästan fyrtio år med vandringar, fikastunder och skidåkning med barn och vänner.
I Västhaga fick Solweig snabbt vänner och en flytt tillbaka till Uppsala blev aldrig aktuell. Hela familjen trivdes bra i den nya staden. Torpet i Uppland blev kvar där Solweigs föräldrar, Lars-Olofs mamma Gurli och syster Birgitta och andra släktingar var flitiga besökare.
I slutet på sommaren 1975 såg Solweig en annons om ett hus som var till salu. Hon ville bo där eftersom det påminde om hennes barndomshem. Hon var envis och det blev ett köp. Familjen flyttade till huset på Björkallén i november 1975.
När barnen var små var Solweig hemma med dem. Det första arbetet i Örebro var på Lindgrens klädesbutik ute på Wessels. Hon var överraskad att hon fick tjänsten eftersom hon hade småbarn hemma. Hon var där ett par år. Andra jobbet var på Åhléns som sökte folk till sitt nya varuhus. Hon fick arbeta på kläd- och senare parfymavdelningen. Solweig var kvar där till pensionen.
Livet i Örebro var en fin tid för hela familjen. Solweig hade många intressen. Naturen i Kilsbergen, torpet som fortfarande finns kvar, kanotpaddling, fjällsemestrar både vinter och sommar, golfspel och även engagemang i golfens damkommitté, golfresor, utlandsresor med barn, bridgespel under många år och resor till storstäder i Europa.
När barnbarnen Disa, Hilda, Ellen, Morten och Alve kom samt hundarna, från tax till St Bernard (sju hundar) hjälpte hon till med skjutsningar och promenader. Sina barnbarn älskade hon och de älskade henne. De blev en stor del i hennes liv. Hon hade ett stort socialt umgänge och anordnade stora fester till mindre sammankomster.
Solweig var en glad och utåtriktad person. Hon tänkte mer på andra än sig själv. Familjen stod henne närmast. Sorgsamt drabbades hon av den svåra sjukdom som tog bort hennes livsglädje. Solweig försvann sedan snabbt in i en annan värld och var utom räckhåll för oss. Vi tackar henne för att ha varit en god livskamrat, mamma, mormor, svärmor och vän till oss alla.
Vila i frid min Älskling
Min älskade livskamrat, vår mamma, mormor och svärmor
Så älskad och saknad - Så länge vi är ihågkomna finns vi
"Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och något alldeles oväntat sker.
Världen förändrar sig varje dag men ibland blir den aldrig detsamma mer."
A.H.
Solweig föddes i Österbybruk som ligger i Norra Uppland. Hennes föräldrar var Rut och Tage Blom. Pappan var rörmokare och mamman hemmafru. Solweig har en äldre syster som heter Zelwi. När Solweig var ca 60 år fick hon kontakt med en tidigare okänd halvsyster som heter Ulla. De träffades ett antal gånger.
När Solweig föddes bodde de i en villa tillsammans med Tages föräldrar. Hon hade det tryggt omkring sig. Hennes mormor bodde i ett torp 4 km därifrån. Där var de ofta på besök. Hon hade mostrar som regelbundet kom dit. De berättade om sitt liv i Stockholm och Solweig älskade att höra om det.
Familjen byggde på slutet av 40-talet ett eget hus i Österbybruk som de flyttade till.
Solweig var social och hade många kamrater. En som stod henne mycket nära var hennes kusin Christina. Lekarna handlade mycket om mamma-pappa-barn. Hon var äventyrlig, byggde kojor i skogen och inspirerades av fem-böckerna. Solweig trivdes i naturen och tyckte om att cykla och bada på somrarna.
Solweig tyckte om fester som hölls i trakten, speciellt midsommarfirandet som under hela hennes liv blev en tradition. Hon uppskattade även Eldfesten där hon deltog i simuppvisningen flera år.
Hon började i Österbybruk Småskola och fortsatte i Storskolan. Hennes första jobb var på Fagersta bruk vid fjorton års ålder. Hon fick en plats på kontoret och var ansvarig för dela ut internposten. För sin första lön köpte hon en ny cykel. Hon slutade där efter ca ett år och började istället på läkarmottagningen i Dannemora som hembiträde. Där fick hon lära sig allt om städning, matlagning, barnskötsel, servering, mm. Solweig slutade tjänsten som hembiträde efter 3,5 år eftersom hon ville flytta till Uppsala för att kunna vara mer tillsammans med Lars-Olof.
Hennes blivande man Lars-Olof träffade hon i Simbadet 1957, då hon var fjorton år gammal. De möttes i vattnet och hon bad honom att följa med ut till länsen (en stockring runt badet). Sedan dess har de varit tillsammans hela livet, i 64 år. De åkte på sin första semesterresa 1959, till Jugoslavien.
Hon fick jobb i Uppsala, även där på en läkarmottagning med lite andra arbetsuppgifter, t.ex. ta emot patienter, utföra en del provtagningar samt hålla lokalerna ren och fina. Det ingick även en lägenhet i tjänsten och det var hennes första egna. Det blev inte som hon tänkt sig. Arbetstiden var oftast från klockan åtta på morgonen till tio eller längre på kvällen. Mat fick ätas på arbetsplatsen. Hon fick inte möjlighet att komma ut på lunchen. Där slutade hon efter två månader vilket innebar att hon förlorade lägenheten och fick flytta hem till Lars-Olofs föräldrar.
Sedan började hon arbeta på Tempo, parfymavdelningen, Där trivdes hon. Hon köpte en liten lägenhet på ett rum och kök. Den älskade hon att pyssla i. Solweig fick många nya vänner från jobbet och hade kvar kontakten med vännerna från Österbybruk.
År 1964 den 16 maj beslöt sig Solweig och Lars-Olof för att gifta sig. Bröllopet hölls i Dannemora kyrka och festen var i Folkets hus i Österbybruk med över hundra gäster eftersom de hade stora släkter och många vänner. Bröllopsresan gick till Athen och Rhodos. Några månade senare flyttade de in i en ny HSB-lägenhet som hon med stor passion inredde.
Den 16 september 1966 föddes första barnet, Camilla. Då fick Solweig en längtan efter något ställe att tillbringa somrarna på. Hon kontaktade en gammal klasskamrat som hade en tomt att sälja. Tomten låg i Karkebo, i Film och där byggdes ett litet torp som blev familjens fasta punkt under sommarhalvåret.
Den 27 maj 1969 föddes Solweigs dotter Emelie.
1970 skulle Lars-Olofs dataarbete på banken flyttas till Örebro. Solweig ville inte flytta men accepterade så småningom att prova att bo i Örebro under ett år. Flytten skedde i slutet av april till ett alldeles nybyggt Västhaga. Första dagen i den nya staden tog de en tur till Kilsbergen, Ånnaboda. Det blev sedan ett utflyktsmål i nästan fyrtio år med vandringar, fikastunder och skidåkning med barn och vänner.
I Västhaga fick Solweig snabbt vänner och en flytt tillbaka till Uppsala blev aldrig aktuell. Hela familjen trivdes bra i den nya staden. Torpet i Uppland blev kvar där Solweigs föräldrar, Lars-Olofs mamma Gurli och syster Birgitta och andra släktingar var flitiga besökare.
I slutet på sommaren 1975 såg Solweig en annons om ett hus som var till salu. Hon ville bo där eftersom det påminde om hennes barndomshem. Hon var envis och det blev ett köp. Familjen flyttade till huset på Björkallén i november 1975.
När barnen var små var Solweig hemma med dem. Det första arbetet i Örebro var på Lindgrens klädesbutik ute på Wessels. Hon var överraskad att hon fick tjänsten eftersom hon hade småbarn hemma. Hon var där ett par år. Andra jobbet var på Åhléns som sökte folk till sitt nya varuhus. Hon fick arbeta på kläd- och senare parfymavdelningen. Solweig var kvar där till pensionen.
Livet i Örebro var en fin tid för hela familjen. Solweig hade många intressen. Naturen i Kilsbergen, torpet som fortfarande finns kvar, kanotpaddling, fjällsemestrar både vinter och sommar, golfspel och även engagemang i golfens damkommitté, golfresor, utlandsresor med barn, bridgespel under många år och resor till storstäder i Europa.
När barnbarnen Disa, Hilda, Ellen, Morten och Alve kom samt hundarna, från tax till St Bernard (sju hundar) hjälpte hon till med skjutsningar och promenader. Sina barnbarn älskade hon och de älskade henne. De blev en stor del i hennes liv. Hon hade ett stort socialt umgänge och anordnade stora fester till mindre sammankomster.
Solweig var en glad och utåtriktad person. Hon tänkte mer på andra än sig själv. Familjen stod henne närmast. Sorgsamt drabbades hon av den svåra sjukdom som tog bort hennes livsglädje. Solweig försvann sedan snabbt in i en annan värld och var utom räckhåll för oss. Vi tackar henne för att ha varit en god livskamrat, mamma, mormor, svärmor och vän till oss alla.
Vila i frid min Älskling
Så älskad och saknad - Så länge vi är ihågkomna finns vi
"Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och något alldeles oväntat sker.
Världen förändrar sig varje dag men ibland blir den aldrig detsamma mer."
A.H.
Solweig föddes i Österbybruk som ligger i Norra Uppland. Hennes föräldrar var Rut och Tage Blom. Pappan var rörmokare och mamman hemmafru. Solweig har en äldre syster som heter Zelwi. När Solweig var ca 60 år fick hon kontakt med en tidigare okänd halvsyster som heter Ulla. De träffades ett antal gånger.
När Solweig föddes bodde de i en villa tillsammans med Tages föräldrar. Hon hade det tryggt omkring sig. Hennes mormor bodde i ett torp 4 km därifrån. Där var de ofta på besök. Hon hade mostrar som regelbundet kom dit. De berättade om sitt liv i Stockholm och Solweig älskade att höra om det.
Familjen byggde på slutet av 40-talet ett eget hus i Österbybruk som de flyttade till.
Solweig var social och hade många kamrater. En som stod henne mycket nära var hennes kusin Christina. Lekarna handlade mycket om mamma-pappa-barn. Hon var äventyrlig, byggde kojor i skogen och inspirerades av fem-böckerna. Solweig trivdes i naturen och tyckte om att cykla och bada på somrarna.
Solweig tyckte om fester som hölls i trakten, speciellt midsommarfirandet som under hela hennes liv blev en tradition. Hon uppskattade även Eldfesten där hon deltog i simuppvisningen flera år.
Hon började i Österbybruk Småskola och fortsatte i Storskolan. Hennes första jobb var på Fagersta bruk vid fjorton års ålder. Hon fick en plats på kontoret och var ansvarig för dela ut internposten. För sin första lön köpte hon en ny cykel. Hon slutade där efter ca ett år och började istället på läkarmottagningen i Dannemora som hembiträde. Där fick hon lära sig allt om städning, matlagning, barnskötsel, servering, mm. Solweig slutade tjänsten som hembiträde efter 3,5 år eftersom hon ville flytta till Uppsala för att kunna vara mer tillsammans med Lars-Olof.
Hennes blivande man Lars-Olof träffade hon i Simbadet 1957, då hon var fjorton år gammal. De möttes i vattnet och hon bad honom att följa med ut till länsen (en stockring runt badet). Sedan dess har de varit tillsammans hela livet, i 64 år. De åkte på sin första semesterresa 1959, till Jugoslavien.
Hon fick jobb i Uppsala, även där på en läkarmottagning med lite andra arbetsuppgifter, t.ex. ta emot patienter, utföra en del provtagningar samt hålla lokalerna ren och fina. Det ingick även en lägenhet i tjänsten och det var hennes första egna. Det blev inte som hon tänkt sig. Arbetstiden var oftast från klockan åtta på morgonen till tio eller längre på kvällen. Mat fick ätas på arbetsplatsen. Hon fick inte möjlighet att komma ut på lunchen. Där slutade hon efter två månader vilket innebar att hon förlorade lägenheten och fick flytta hem till Lars-Olofs föräldrar.
Sedan började hon arbeta på Tempo, parfymavdelningen, Där trivdes hon. Hon köpte en liten lägenhet på ett rum och kök. Den älskade hon att pyssla i. Solweig fick många nya vänner från jobbet och hade kvar kontakten med vännerna från Österbybruk.
År 1964 den 16 maj beslöt sig Solweig och Lars-Olof för att gifta sig. Bröllopet hölls i Dannemora kyrka och festen var i Folkets hus i Österbybruk med över hundra gäster eftersom de hade stora släkter och många vänner. Bröllopsresan gick till Athen och Rhodos. Några månade senare flyttade de in i en ny HSB-lägenhet som hon med stor passion inredde.
Den 16 september 1966 föddes första barnet, Camilla. Då fick Solweig en längtan efter något ställe att tillbringa somrarna på. Hon kontaktade en gammal klasskamrat som hade en tomt att sälja. Tomten låg i Karkebo, i Film och där byggdes ett litet torp som blev familjens fasta punkt under sommarhalvåret.
Den 27 maj 1969 föddes Solweigs dotter Emelie.
1970 skulle Lars-Olofs dataarbete på banken flyttas till Örebro. Solweig ville inte flytta men accepterade så småningom att prova att bo i Örebro under ett år. Flytten skedde i slutet av april till ett alldeles nybyggt Västhaga. Första dagen i den nya staden tog de en tur till Kilsbergen, Ånnaboda. Det blev sedan ett utflyktsmål i nästan fyrtio år med vandringar, fikastunder och skidåkning med barn och vänner.
I Västhaga fick Solweig snabbt vänner och en flytt tillbaka till Uppsala blev aldrig aktuell. Hela familjen trivdes bra i den nya staden. Torpet i Uppland blev kvar där Solweigs föräldrar, Lars-Olofs mamma Gurli och syster Birgitta och andra släktingar var flitiga besökare.
I slutet på sommaren 1975 såg Solweig en annons om ett hus som var till salu. Hon ville bo där eftersom det påminde om hennes barndomshem. Hon var envis och det blev ett köp. Familjen flyttade till huset på Björkallén i november 1975.
När barnen var små var Solweig hemma med dem. Det första arbetet i Örebro var på Lindgrens klädesbutik ute på Wessels. Hon var överraskad att hon fick tjänsten eftersom hon hade småbarn hemma. Hon var där ett par år. Andra jobbet var på Åhléns som sökte folk till sitt nya varuhus. Hon fick arbeta på kläd- och senare parfymavdelningen. Solweig var kvar där till pensionen.
Livet i Örebro var en fin tid för hela familjen. Solweig hade många intressen. Naturen i Kilsbergen, torpet som fortfarande finns kvar, kanotpaddling, fjällsemestrar både vinter och sommar, golfspel och även engagemang i golfens damkommitté, golfresor, utlandsresor med barn, bridgespel under många år och resor till storstäder i Europa.
När barnbarnen Disa, Hilda, Ellen, Morten och Alve kom samt hundarna, från tax till St Bernard (sju hundar) hjälpte hon till med skjutsningar och promenader. Sina barnbarn älskade hon och de älskade henne. De blev en stor del i hennes liv. Hon hade ett stort socialt umgänge och anordnade stora fester till mindre sammankomster.
Solweig var en glad och utåtriktad person. Hon tänkte mer på andra än sig själv. Familjen stod henne närmast. Sorgsamt drabbades hon av den svåra sjukdom som tog bort hennes livsglädje. Solweig försvann sedan snabbt in i en annan värld och var utom räckhåll för oss. Vi tackar henne för att ha varit en god livskamrat, mamma, mormor, svärmor och vän till oss alla.
Vila i frid min Älskling
Mormor,
Jag och Micke är på väg till Stockholm för att se musikal. Om du hade varit i livet hade jag ringt dig och berättat allt imorgon. Saknar och älskar dig
Jag saknar dig.
Du hade älskat att fira in min första semester med mig.
Idag var vi i Nora och pratade om när du hittade klänningen till din sjuttioårsdag. Jag har svårt att greppa att du är borta men samtidigt så nära mig. Jag älskar dig - alltid
Idag är det kärlekens dag, mormor.
Jag saknar dig och dina gelehjärtan idag.
Morfar kommer snart och jag ska bjuda honom på semla. Jag önskar du var här hos mig
Idag tog vi vårt sista farväl av dig, min finaste mormor och längtan och saknaden efter dig är oerhörd. Jag höll ett tal till dig idag på din begravning och jag tror att du fanns där vid min sida och lyssnade på mig och att du kände dig stolt över mig att jag klarade av det.
När jag och morfar åkte hem från kapellet tidigare idag såg vi en duvhök som svävade i himlen över oss och vi sa att det var du som hälsade på oss om än för ett ögonblick.
Jag kommer alltid minnas dig med så mycket kärlek, värme och omtanke, finaste mormor Solan. Du må ha lämnat oss kroppsligt men minnet av dig, din värme och kärlek som du hade till oss alla likt en strålande sol kommer aldrig att slockna. /Din Hilda
Idag är det dags för vårt slutgiltiga farväl, min älskade bästis och bundis. När jag blundar hör jag ditt skratt och ser din kärleksfulla mun le emot mig. Det gör fysiskt ont i mig att du lämnat det fysiska livet och allt jag vill är att hålla i din rynkiga varma hand med nymålade naglar. Du kommer alltid att leva inuti mig genom varje cell som är jag.
Om jag får barn längre fram lovar jag dig att det lilla barnet kommer veta allt om dig och vår relation.
Jag älskar dig
Fina Solan !
Tack för alla fina och roliga stunder tillsammans!
Tänker bl.a. på besöken i torpet, där vi spelade golf, tog ett parti bridge. samt bilturer runt om i trakten..
Ja, många blev våra möten tillsammans, som vi bär med oss,
Du fattas oss!
Hej Solan!
Vi saknar allt! Våra resor till fjällen, utlandsresor, samvaron i Örebro och i Karkebo. Alla telefonsamtal, Valborgsfirande tillsammans med barnen, raketer och Tages kommunikationsradio. Vi saknar din fenomenala säkerhet bakom ratten. Alla utflykter till badsjöar med matsäck och bilen full av barn. När flytten till Örebro gjorde att det blev avstånd mellan våra bostäder kunde vi ta bilen och åka till Örebro för en fikastund. Vi saknar de stunder då vi fick träffa dej på ditt sista boende där vi kunde se en glimt av Solan så som vi minns dej. Vi har kvar alla minnen och de ska vi bevara i våra hjärtan.
Sov gott lilla gumman!
Finaste lilla moster, jeg er så glad for at jeg har hatt deg i mitt liv, takk for alle gode og morsomme stunder & ikke minst alle kaker som vi har spist på besøk hos dere i torpet og i Ørebro :) jeg kommer alltid å tenke på deg med stor, stor glede, min vakre, snille moster, mange klemmer fra oss her i Norge <3
Kjære Solweig
Jeg kom sent inn i ditt liv, og du i mitt. Men du har satt spor av deg i mitt hjerte for evig tid. Livsglad og alltid smilende når vi kom til dere, eller dere til oss. Frokost, fika, også en fika til, middag og kaffe og kaker. Det saknades aldri noe, du hadde full kontroll. Passet på at alle hadde det bra Du likte utflukter, og det var alltid spennende å være med. For du hadde jo alltid noe å fortelle om stedet vi var eller om andre mennesker. Du var så snill og elsket virkelig å prate, både med og om mennesker! Jeg er så glad jeg fikk treffe deg, og lære deg og kjenne Solan.. Hvil i fred lille du.
Kram
Espen
Kjære mormor
Takk for at du alltid bakte en egen pose med spesialboller til meg. Du visste til punkt og prikke hvordan jeg ville ha dem. De andre syntes nok kanskje at det var litt urettferdig at jeg skulle få bollene bakt på en egen måte, men det brydde ikke du deg en døyt om, for de andre fikk jo spise de med sukker og kanel som var "ennu bättre".
Jeg glemmer aldri hvor mye jeg gledet meg til at du og morfar skulle komme og hente meg i barnehagen i deres lille blå Renault, eller var det Opel Uansett, så satt jeg etter lunsjen kun og tittet ut mot parkeringen fra vinduet i lekesalen og ventet. Barna og de ansatte syntes nok at jeg var litt merkelig som overvåket parkeringen, men jeg visste at mormor var på vei.
Du var en enorm trygghet hele barndommen for oss alle sammen. Og jeg vet at alle dine boller var bakt med like mye kjærlighet, med eller uten sukker.
Jeg elsker deg
Jag glömmer aldrig ditt leende Solan! Jag glömmer aldrig doften av småkakor i ert kök på Björkallén. Doften av Fenjal i badrummet eller när jag fick följa med och åka slalom utan att ha åkt förut! Du var vacker, varm och du kommer alltid att finnas i mitt minne, varmt bevarad! Tack för att jag hade äran att då träffa dig!
Jeg savner deg mormor.
Stå ved siden av deg på badet og se på at du sminket deg. Lukte på parfymene dine og spesielt den som så ut som et eple.
Høre på at du prater om alle jeg kjenner (og mange jeg ikke kjente), våkne i min seng og gå inn til deg og morfar hvor Morten allerede var, høre på morfars radio, lydbok og tv samtidig, gå ned, ligge i kjøkkensofaen, spise brødskive med Bregott, barnost og agurk. Drikke varm oboy.
Jeg savner da vi dro til Stockholm, da vi var i Riksdagen og ingen av oss forstod hvordan vi kom inn, men plutselig satt vi der på galleriet. Være på kafé og ta bussen tilbake.
Jeg savner at du var på besøk hos oss og da jeg kom hjem fra skolen var alle klærne mine nysortert i klesskapet mitt. Jeg savner påskeeggene dine og ho ho ho på julaften. Midsommar i torpet og lyden av latteren din.
Klemmene dine, historiene dine og at du skreller appelsin.
Elsker deg.
Min älskade kusin Solan!
Du blev min hela barndom, min storasyster som jag reste med rälsbuss till, så ofta jag kunde. Du lärde mig simma, cykla tandemcykel, åka skidor och spark. Lekfullare, aktivare och gladare kusiner har nog aldrig funnits! Du saknas mig!