Solweig Filmberg

Så älskad och saknad - Så länge vi är ihågkomna finns vi "Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och något alldeles oväntat sker. Världen förändrar sig varje dag men ibland blir den aldrig detsamma mer." A.H. Solweig föddes i Österbybruk som ligger i Norra Uppland. Hennes föräldrar var Rut och Tage Blom. Pappan var rörmokare och mamman hemmafru. Solweig har en äldre syster som heter Zelwi. När Solweig var ca 60 år fick hon kontakt med en tidigare okänd halvsyster som heter Ulla. De träffades ett antal gånger. När Solweig föddes bodde de i en villa tillsammans med Tages föräldrar. Hon hade det tryggt omkring sig. Hennes mormor bodde i ett torp 4 km därifrån. Där var de ofta på besök. Hon hade mostrar som regelbundet kom dit. De berättade om sitt liv i Stockholm och Solweig älskade att höra om det. Familjen byggde på slutet av 40-talet ett eget hus i Österbybruk som de flyttade till. Solweig var social och hade många kamrater. En som stod henne mycket nära var hennes kusin Christina. Lekarna handlade mycket om mamma-pappa-barn. Hon var äventyrlig, byggde kojor i skogen och inspirerades av fem-böckerna. Solweig trivdes i naturen och tyckte om att cykla och bada på somrarna. Solweig tyckte om fester som hölls i trakten, speciellt midsommarfirandet som under hela hennes liv blev en tradition. Hon uppskattade även Eldfesten där hon deltog i simuppvisningen flera år. Hon började i Österbybruk Småskola och fortsatte i Storskolan. Hennes första jobb var på Fagersta bruk vid fjorton års ålder. Hon fick en plats på kontoret och var ansvarig för dela ut internposten. För sin första lön köpte hon en ny cykel. Hon slutade där efter ca ett år och började istället på läkarmottagningen i Dannemora som hembiträde. Där fick hon lära sig allt om städning, matlagning, barnskötsel, servering, mm. Solweig slutade tjänsten som hembiträde efter 3,5 år eftersom hon ville flytta till Uppsala för att kunna vara mer tillsammans med Lars-Olof. Hennes blivande man Lars-Olof träffade hon i Simbadet 1957, då hon var fjorton år gammal. De möttes i vattnet och hon bad honom att följa med ut till länsen (en stockring runt badet). Sedan dess har de varit tillsammans hela livet, i 64 år. De åkte på sin första semesterresa 1959, till Jugoslavien. Hon fick jobb i Uppsala, även där på en läkarmottagning med lite andra arbetsuppgifter, t.ex. ta emot patienter, utföra en del provtagningar samt hålla lokalerna ren och fina. Det ingick även en lägenhet i tjänsten och det var hennes första egna. Det blev inte som hon tänkt sig. Arbetstiden var oftast från klockan åtta på morgonen till tio eller längre på kvällen. Mat fick ätas på arbetsplatsen. Hon fick inte möjlighet att komma ut på lunchen. Där slutade hon efter två månader vilket innebar att hon förlorade lägenheten och fick flytta hem till Lars-Olofs föräldrar. Sedan började hon arbeta på Tempo, parfymavdelningen, Där trivdes hon. Hon köpte en liten lägenhet på ett rum och kök. Den älskade hon att pyssla i. Solweig fick många nya vänner från jobbet och hade kvar kontakten med vännerna från Österbybruk. År 1964 den 16 maj beslöt sig Solweig och Lars-Olof för att gifta sig. Bröllopet hölls i Dannemora kyrka och festen var i Folkets hus i Österbybruk med över hundra gäster eftersom de hade stora släkter och många vänner. Bröllopsresan gick till Athen och Rhodos. Några månade senare flyttade de in i en ny HSB-lägenhet som hon med stor passion inredde. Den 16 september 1966 föddes första barnet, Camilla. Då fick Solweig en längtan efter något ställe att tillbringa somrarna på. Hon kontaktade en gammal klasskamrat som hade en tomt att sälja. Tomten låg i Karkebo, i Film och där byggdes ett litet torp som blev familjens fasta punkt under sommarhalvåret. Den 27 maj 1969 föddes Solweigs dotter Emelie. 1970 skulle Lars-Olofs dataarbete på banken flyttas till Örebro. Solweig ville inte flytta men accepterade så småningom att prova att bo i Örebro under ett år. Flytten skedde i slutet av april till ett alldeles nybyggt Västhaga. Första dagen i den nya staden tog de en tur till Kilsbergen, Ånnaboda. Det blev sedan ett utflyktsmål i nästan fyrtio år med vandringar, fikastunder och skidåkning med barn och vänner. I Västhaga fick Solweig snabbt vänner och en flytt tillbaka till Uppsala blev aldrig aktuell. Hela familjen trivdes bra i den nya staden. Torpet i Uppland blev kvar där Solweigs föräldrar, Lars-Olofs mamma Gurli och syster Birgitta och andra släktingar var flitiga besökare. I slutet på sommaren 1975 såg Solweig en annons om ett hus som var till salu. Hon ville bo där eftersom det påminde om hennes barndomshem. Hon var envis och det blev ett köp. Familjen flyttade till huset på Björkallén i november 1975. När barnen var små var Solweig hemma med dem. Det första arbetet i Örebro var på Lindgrens klädesbutik ute på Wessels. Hon var överraskad att hon fick tjänsten eftersom hon hade småbarn hemma. Hon var där ett par år. Andra jobbet var på Åhléns som sökte folk till sitt nya varuhus. Hon fick arbeta på kläd- och senare parfymavdelningen. Solweig var kvar där till pensionen. Livet i Örebro var en fin tid för hela familjen. Solweig hade många intressen. Naturen i Kilsbergen, torpet som fortfarande finns kvar, kanotpaddling, fjällsemestrar både vinter och sommar, golfspel och även engagemang i golfens damkommitté, golfresor, utlandsresor med barn, bridgespel under många år och resor till storstäder i Europa. När barnbarnen Disa, Hilda, Ellen, Morten och Alve kom samt hundarna, från tax till St Bernard (sju hundar) hjälpte hon till med skjutsningar och promenader. Sina barnbarn älskade hon och de älskade henne. De blev en stor del i hennes liv. Hon hade ett stort socialt umgänge och anordnade stora fester till mindre sammankomster. Solweig var en glad och utåtriktad person. Hon tänkte mer på andra än sig själv. Familjen stod henne närmast. Sorgsamt drabbades hon av den svåra sjukdom som tog bort hennes livsglädje. Solweig försvann sedan snabbt in i en annan värld och var utom räckhåll för oss. Vi tackar henne för att ha varit en god livskamrat, mamma, mormor, svärmor och vän till oss alla. Vila i frid min Älskling