Lena och Kerstin
med familjer2021-03-10Ulla-Carin Lindquists stiftelse för ALS-forskning
När en blomma bryts av i sin vackraste blom
då blir marken så trist och så fruktansvärt tom.
Men kanske ändå att det någonstans finns
en äng eller undangömd skreva,
dit blommor som brutits för tidigt
får komma och fortsätta andas
och dofta och blomma och leva.
Jag ska gå genom tysta skyar, genom hav av stjärnors ljus och vandra i vita nätter, tills jag funnit min Faders hus.
Jag ska klappa så sakta på porten, där ingen mer går ut och jag ska sjunga av glädje, som jag aldrig sjöng förut./
Dan Andersson