Anne-Marie Schultz

Kommer ihåg hur mycket mamma pratade om dig. Hur mycket hon tyckte om dig. Nu träffas ni igen. Krama nu om varandra ordentligt!

Jag vet att du har väntat och räds den dagen, länktat och bävat. Nu har den kommit. Vi saknar dig, men förhoppningsvis får du återse dem du saknat en lång tid. Det du har gjort och åstadkommit i livet har fått mig att känna mig starkare, fått mig att tro att jag också kan övervinna motgångar. Tack för det och för att du alltid tagit hand om oss, farmor.

Älskade Moster/Gammelmoster Anne Marie! Du har betytt så otroligt mycket för mig och min familj! Minns med värme i hjärtat när jag som liten var på väg till Vänersborg och nästan inte kunde bärga mig tills vi var framme. Väl på plats hoppade jag upp i din famn och gav dig världens största kram! Lika tacksam som jag är för barndomsminnena är jag för kontakten vi haft de senaste åren! För alla samtal, fina vykort, gåvor och inte minst besöken hos dig! Lovisa pratar mycket om Gammelmoster och berättar för Rasmus om dig och våra turer till Vänersborg. Fotot nedan är taget den sista gången vi sågs. Vi hade som plan att komma även förra sommaren, men Covid satte stopp för det. Nu lever vi på alla vackra minnen. Vi hoppas att du mår bra där du är nu och njuter av att åter få träffa alla nära och kära som du saknat! Hälsa alla så gott, och särkilt Mamma och Pappa såklart! TACK för allt! Du är så saknad! Sov gott! Många kramar från Camilla & Håkan, Lovisa, Rasmus.

Till lilla farmor Tack för all din tid och din omtanke om oss alla. Ibland tänker jag på hur ditt liv gått från den lilla statarlängan där du växte upp i Skåne till att du utbildade dig och hade man, barn och hus. Jag tänker på hur envis och tuff du måste varit för att ta dig framåt i livet. Faktiskt så är tanken lite hissnande. Du föddes verkligen under helt andra förutsättningar än mig, ändå är det bara en generation emellan. Jag minns en gång när du berättade om hur det blev strömavbrott på förlossningen där du arbetade. Att det var du och en barnmorska som skulle hjälpa en kvinna som inte kunde stå på benen för hon höll på att föda och mådde inte bra. Du berättade att hissarna ej fungerade och att ni var tvungna att hjälpa henne upp till andra våningsplanet, och det fort. Du sa att ni bar upp henne för trapporna. En fick ta henne på ryggen och den andra hjälpa till. Jag blir förundrad när jag tänker på detta. Vilken benhård kämpe du egentligen måste varit hela livet farmor. Tack för att du alltid funnits där. Jag kommer att sakna dig och önskar verkligen att du får ro där du är nu. Många kramar till dig.

Tack för trevliga stunder under många år.

Tack för fina minnen