Hermann Böttcher

Solen står högt på himlen och långt där ute på sjön gungar i brisen något som mest liknar ett sorts märkligt spindeldjur. Det är en gammal träbåt, med minst 5 långa fiskespön omsorgsfullt utlagda runtom, och i den sitter en man i blå keps och en tunn blå jacka. Du ser det inte därifrån du står, men jackan och kepsen bär en logga och namnet Alfalaval. Detta är det företag och yrke denna man senare kommer vinna utmärkelse för. På grund av sitt driv, uppfinnesrikedom och sin konst att trollbinda sina kunder med charm och skicklighet blir han den bästa resemontören i hela Sverige det året. Folk kommer att hälsa på honom i igenkänning vart han än går och den blå kepsen kommer bli ett av hans signum. Mannen som sällan sitter still tycks alltid sitta där i båten utan ett bekymmer i världen, som en staty betraktandes sina många flöten. Med enbart tiden, solen och vattnet som enda sällskap verkar han nästan fridfull. .. dock när han nått land till kvällen kommer det ställas till med brakfest och skämten om hur stor fisken var "mellan ögonen!" kommer högljutt berättas mellan ölglas och medryckande gitarrmusik som ekar bort mot sjön. Gästerna vid bordet kommer skratta högt åt hans historier då han bär så många i sitt minne och gärna spelar upp dessa i vilt spektakel. Också tidningen kommer senare skriva om ännu en bjässe fångad av Hermann Böttcher i nömmens gösvatten. Fiskepolisen Herman Böttcher, som till och med fångade en ål en gång! Europas största. Mannen därute vet det inte än. Men en morgon i februari många år framåt ifrån nu, just innan solen ska till att gå upp över träden.. Precis som just den här dagen då värmen omfamnar hans rygg och allting känns rätt. Precis som den här dagen i båten när vägen vidare känns så självklar. .. vevar han en lika vacker dag, många år från detta nu, in sina linor en sista gång och lägger ut årorna. Utan att se sig om, utan tveksamhet, styr han båten åt motsatt håll. Bort ifrån hemmets trygga vik, bort ifrån platsen han känner så väl. Han vet vart han ska, sjökortet på sittbrädan bredvid honom ligger orört. Horisonten i stigande rosa baddar mjukt hans åldrade ansikte, viskar vägen hem för honom. Det är dit han ska. Till stranden i frid, där minnen lever igen. Den 24 februari 2021 ror Herman Böttcher in i stillheten. .. och just denna dag stiger solen upp på himlen och upp över vattnet. kanhända för att hedra det sista andetag ifrån den bäste fiskaren nömmen någonsin sett.