Karl Nicklas Gustavsson

Tänk som vi höll på och experimenterade på Storfors Musikskola, ena veckan spelade vi gitarr, sen var det tvärflöjt, saxofon, piano, säckpipa, piano och hela tiden också gitarr. Så glad att ditt musikaliska värv blev extravagant och så tragiskt att det tog slut så snabbt! Med varma tankar och sorgesamt farväl från din gamle musiklärare Christer

En varm augustidag på Strandgatan. Du var kanske 6-7 år och hade kortbyxor och brunbrända ben. Ska jag spela för dig frågade du och satte dig på trottoarkanten samtidigt som du lirkade upp ditt munspel ur fickan. Du spelade "Kan du vissla Johanna" för mig medan jag plockade röda vinbär. Ett kärt minne som jag aldrig glömmer. Tack för det minnet Nicklas.

Nynäshamnsposten har idag publicerat en minnestext: https://www.nynashamnsposten.se/artikel/till-minne-av-en-vacker-drom-karl-nicklas-gustavsson-1972-2021 Kortare versioner kommer att publiceras i andra tidningar. * * * Till minne av en vacker dröm Karl Nicklas Gustavsson (1972-2021) in memoriam Det finns enstaka människor som redan vid ett första möte utstrålar en viss särart; en värme, nyfikenhet och givmildhet som i ett vingslag förmår lyfta upp omgivningen ur vardagens tristess. Många är vi som minns Karl Nicklas Gustavsson som just en sådan person. Tidigt under uppväxten i de värmländska skogarnas Storfors blev det tydligt att musiken var Nicklas kall här i livet. Men det kreativa begränsades inte till tonkonsten; bland de många strängarna på signaturen KNG:s lyra rymdes även poesi, serietecknande, fotografering, skrivande, dramatik, gränsöverskridande verksamhet och mer därtill. I denna Gustavssonska värld fanns inget motsatsförhållande mellan högt och lågt inom konsten, utan dessa levde harmoniskt i symbios; en sarkastisk bagatell kunde minsann vara lika livgivande och betydelsefull som en allvarsam symfoni. På samma vis kunde Nicklas lyfta de mest alldagliga händelser och göra något poetiskt, drömskt och minnesvärt av dem. Efter uppväxten i Storfors påbörjade Nicklas musikvetenskapliga studier vid Stockholms Universitet åren 1994-96, i kombination med privatstudier i komposition och musikteori för bland andra Maurice Karkoff, Johan Jeverud och Armand Gutheim. Redan vid den här tidpunkten fick han sina verk framförda av namnkunniga musiker och blev spelad i radio. Sedan följde en period av kompositionsstudier vid Guildhall School of Music and Drama åren 2001-2005. Nicklas musik uppmärksammades här med flera framföranden av eminenta orkestrar och ensembler. Det var just i London som han träffade och förälskade sig i Inese Klotina, pianisten med vilken han skulle återvända till Sverige för att fortsätta sitt spännande livsäventyr - nu med Nynäshamn som hemort. Deras gemensamma initiativ, Iliad Kulturproduktion, skulle komma att arrangera konserter och släppa kritikerrosade skivor. Och snart såg barnen Arvid och Ingrid dagens ljus. Sällan skulle det bli en tyst minut därhemma när dragspel, tromboner, kazooer och leksakspianon fanns så nära till hands hos denna skara muntra musikanter. Liksom i livet i övrigt gick Nicklas sin egen väg som tonsättare. Den imponerande verkförteckningen inkluderar symfonier, pianomusik, sånger och kammarmusik. Med musikhistorien som verktygslåda skapade Nicklas vackra, underfundiga kompositioner enligt mottot: Traditionen får aldrig vara en soffa, det måste vara en trampolin. Inte sällan var de mångbottnade texterna sprungna ur KNG:s egen penna. Med Nicklas som inspirerande körledare gjorde Nynäshamns Kammarkör heroiska insatser för det lokala kulturlivet. Lika minnesvärda är insatserna på flyktingboendet på Nicksta och på Trehörningen under åren 2015-16, där Nicklas tillsammans med sonen Arvid och clownerna Max och Monick arbetade som volontär och bjöd på musik och clownerier för asylsökande migranter. Nicklas livsglädje och vänliga sinne smittade av sig varhelst han gjorde entré. Det fanns en okonstlad givmildhet i hans sätt att vara; en hjälpsamhet som bara var självklar och fri från förväntningar. Nyheten om hans plötsliga bortgång efter en kort tids sjukdom kom som ett smärtsamt sorgebud för väldigt många nära och kära. Våra tankar går till de närmast anhöriga: Inese, barnen Arvid och Ingrid, mamma Anne och Bengt. Vi kan bara instämma i sonen Arvids ord: "Bra att så många är ledsna. Då har pappa tillfört något. Och ja, familjefadern Karl Nicklas Gustavsson tillförde verkligen något mycket betydelsefullt till världen. Saknaden är stor. Men minnena, musiken och vänskapen lever kvar. Tack för allt, Nicklas. Max Claesson Rasmus Dahlstedt Karin Merazzi-Jacobson Martin Malmgren Kerstin Broms Hans-Erik Goksöyr Joakim Flinck

Godnatt Pappa.

Käre Karl Nicklas, förra hösten fick jag äran att ha Dig som körledare under inspelning av Armands skiva. Varje gång vi gick därifrån var vi höga av sångglädje och lust till livet av alla endorfiner som sprider sig i kroppen när man gör någonting så lustfyllt. Ditt sätt att få ihop oss, lyfta oss, stärka oss och få oss att låta, var någonting helt unikt! Det är helt ofattbart att du lämnat detta jordeliv. Jordänglar som du behövs i denna hårda värld. Jag känner djupt med din familj. Må du vila i frid. / Annika

Många varma kramar till Ingrid från din danskompis Aliya.

Vila i frid önskar familjen Ryderberg.

Med mitt varmaste deltagande i sorgen lägger jag här ut det tal jag höll på Nicklas begravning., då jag förstod att det talade ljudet tidvis var svårt att uppfatta i sändningen från begravningen/Ingrid Dahlström, präst Hur kan någon så full av liv plötsligt inte finnas Tomrummet och saknaden så ofattbar, sorgen så isande. Men som en bro mellan liv och död finns musiken, Nicklas musik. Den får både bli till en hyllning till honom och en hälsning från honom, i hans musik finns hans röst kvar, den speglar honom och hans liv. Det finns en berättelse om en man som använde musiken som en livsspegel: Varje dag skrev han ett stycke om hur hans liv varit den dagen, det blev till en livssymfoni, med skiftande tonspråk, i dur och i moll, med olika röster och instrument. Nicklas egen livssymfoni skulle tala om en pojke från Storfors, Värmland, som redan tidigt visste att det var musik som var hans uppgift och kall i livet. Bestämd, driven, orädd att gå sin egen väg flyttade han till Stockholm, studerade musik, arbetade hårt för att försörja sig. Därefter bar vägen vidare till London, där era vägar Inese sammanflätades. Sedan tillbaka till Sverige, till Nynäshamn. Här fick ni ta emot er barn, Arvid, Ingrid. Nicklas livssymfoni skulle tala om den obändiga kärleken till er barn, en kärlek som får bära, omsluta er, finnas djupt i era hjärtan. För det är orättvist, det är fel att ni förlorat er pappa. Men fortsätt att prata om honom, med honom, minns alla de där stunderna ni delat, bär vidare hans kärlek i er. Nicklas livssymfoni, ja, den skulle tala om hur han arbetade hårt för att försörja er men det var självklart musiken som var hans passion. Att komponera, musicera, vara körledare kompromisslöst höll han fast vid den musik han brann för. Nicklas livssymfoni skulle också tala om hans glädje och humor. Den skulle tala om hans stora hjärta, hur snäll och omtänksam han var, och hans förmåga att se varje individ, att kunna tala om allt med alla. Och Nicklas symfoni hade också (fruktansvärt nog) fått tala om smärtan den sista tiden, det chockartade sjukdomsbeskedet, förtvivlan och sorgen. Hastigare än någon av er någonsin kunde ana rycktes Nicklas bort från er. Ja, livet tycks så fruktansvärt, så orättvist, och självklart är det lätt fråga sig - var är du nu Gud Det finns inga enkla svar, men i påsken får vi ett svar Gud blir själv människa, en människa som lider och dör. När vi i vårt lidande, i vårt mörker frågar var är du nu Gud, svarar Gud inifrån mörkret och lidandet Här är jag! Gud är inte en Gud som ser på oss utifrån, uppifrån, utan kämpar med oss mitt i det som är våra långfredagar, mitt i det som är vårt mörker och djupaste smärta. Gud kämpar min tro är att det därför också vi orkar kämpa vidare. Och påsken slutar inte med långfredag, lidande och död. Det kommer också en påskdag, då när Jesus gick ur graven, besegrade döden och gav oss hoppet om att det efter döden väntar ett nytt liv. Vi kan kalla det livet himlen, där vi får hoppas och tro att vi får mötas igen. En bild av himlen finns i Uppenbarelseboken: Se, Guds tält står bland människorna, och han ska bo ibland dem, och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem, och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta. I berättelsen jag nämnde, om mannen som komponerade sin livssymfoni berättas det hur också han dog, och att alla då tänkte att symfonin skulle stanna av. Men istället började den spela av sig själv, med himmelska toner så får vi hoppas att också Nicklas livssymfoni fortsätta, med klara, himmelska toner. Gud, det går inte att förstå hur livet kan vara så vackert och fullt av glädje för att sedan förändras och göra så ont. Ta emot Niclas i din famn, bär honom nära ditt hjärta i din oändliga kärlek. Bär också oss lika nära dig och ge oss kraft. Amen.

Tack för en vacker och minnesvärd begravning. Vi glömmer dig aldrig, Nicklas! Din fina och vänliga själ, och din alldeles underbara särart, har satt djupa spår i våra hjärtan. Tack för all din vänskap, och för alla fina stunder tillsammans.

Du fikk en vakker begravelse min kjære venn Nicklas. Mine tanker går til deg og din fine familie i sorgen.