Kära Elna, mormor.
Jag tänker på ditt skratt. Ibland skrattade du tills det kom tårar. Tänker på din hudkräm, din doft, och på att vi hade ett likadant läppstift. Du var så vacker i det, till lysande vitt hår och svart blus.
Tänker på att du gick isär från en man jag inte kände, för att ensam ta hand om sex barn, sex barn jag väl känner till. Det måste ha varit så oerhört tufft. Det är svårt att föreställa sig. Men med envisheten, arbetsmoralen, kärleken och värdigheten tog du dig an det. Jag är så oerhört ödmjuk inför det. Ödmjuk, rörd, och tacksam.
Tänker på all den kärlek du visat oss barnbarn och barnbarnsbarn därtill. Uppskattning, engagemang, och värde har du gett oss.
Tänker på din lägenhet, dina böcker, fåtöljer, soffan, och din ormbunke. På knäckebröd och potatis.
Tänker på hur du mötte döden så som du mött livet. Med lugn, beslutsamhet, acceptans, och nyfikenhet.
Och jag tänker på hur väl du förtjänar din vila. Familjens överhuvud. Förebilden. Den vi alla liknar. Vi saknar dig. Och vi tänker på dig.
Då är snart dagen här. När vi ska ta farväl. Det blir en tung dag i morgon. Ønskar så att jag,Jan Otto,Agnes och Johannes fick vara med. Men vi føljer cermonin från Norge. Vi tänder ljus och är med . Saknar deg älskade mormor. Tack før allt. Sov gott så ses vi Nangijala.