Alla som kände Eva kommer beskriva henne på samma sätt, en oerhört snäll, omtänksam, kreativ och påhittig person. Igår när jag tänkte på henne kom jag på att hon aldrig varit arg på mig, detta trots att vi umgåtts väldigt nära i 40 år. Att som barn få umgås med Eva var ett äventyr där allt var möjligt. Av Eva fick alla alltid ett kärleksfullt bemötande, gott fika, ett leende, värme, mys och en god lyssnare. Eva har förgyllt allas liv under sitt liv, att få ha henne med på semesterresor, kalas, frukost, firanden eller en helt vanlig tisdagsfika har alltid varit en ynnest för oss.
Hon var fin vår Eva och smart. En mycket logisk och teknisk person, det fanns inget hon inte kunde lösa. Hon fixade med apparater av olika slag, TV, radio, telefon, dator, symaskiner eller vedspisar. Eva kunde lösa de flesta problem. Alltid hittade hon något att laga det trasiga med. Hon älskade frukost, "gofrulle" som hon sa. Hon la alltid tid på sin mat, sitt fika. Såg till att det var fint och gott. Det finns inget hon inte kunde i köket, det hon rörde vid blev alltid en smakupplevelse och även här briljerade hon. Om en annan tittade i kylskåpet såg man inget, men när Eva gick dit minuten efter kunde hon trolla fram den godaste pajen vi smakat. Evas kärlek till det goda var fysisk, så fort hon åt något gott ryckte hon på axlarna på ett speciellt sätt. Det rycket var smittsamt.
Eva har varit ett nav i vår familj, hon var den som varit med oss alla på olika sätt. Hon älskade Remmarbacken, verkligen älskade. Det är där vi kommer känna henne som starkast. Det är där vi kommer se henne strosa på gräsmattan tidigt på morgonen eller sent på kvällen. Hon gjorde alltid rundor för att se hur blommor, örter och grönsaker mådde. Hennes konstnärliga ådra var imponerande, oavsett om det gällde textilier, silversmide, konst i läder, näver eller att måla på stenar så lyckades hon alltid. Vi är många som har hennes alster hemma. Hon finns överallt, hennes stygn väver oss samman. Hon finns på våra bord, i våra necessärer, på våra dörrhandtag, i julgranen, på golvet, väggen och i badrummet. Hon finns i väskan, hon är väskan. Överallt kan vi känna hennes händer, hennes tid, engagemang och kärlek.
När Eva fick beskedet om cancern tog hon det som den hon var, stark och med en vilja av stål kämpade hon i över tre år. Hon var alltid positiv, tänkte positivt, stöttade oss andra i vår sorg över att kanske och slutligen förlora henne. Hon höll våra händer och tröstade oss vid sängkanten. Hon sa att vi fick gråta. Det var ok att vara ledsen. Hon tänkte hela tiden att hon levde nu. Hon var inte rädd, inte arg men hon tyckte att det var ett "skit" som drabbat henne. Hon efterlämnar en längtan efter henne, en tomhet. Men vi minns också alla år med Eva, all tid vi fått tillsammans, alla minnen och skratt. Vi minns alla kramar, vi minns mimik och rörelser. Till oss lämnar du budskap om att leva med livslust, att göra det vi tycker om och att inte tvingas till något. Vi är alla tacksamma för den tid vi fick med dig och vi har varandra att finna tröst hos i vår längtan efter dig.
Vi saknar dig nu. Vi saknar dig imorgon. Vi saknar dig alltid älskade Eva!
Alla som kände Eva kommer beskriva henne på samma sätt, en oerhört snäll, omtänksam, kreativ och påhittig person. Igår när jag tänkte på henne kom jag på att hon aldrig varit arg på mig, detta trots att vi umgåtts väldigt nära i 40 år. Att som barn få umgås med Eva var ett äventyr där allt var möjligt. Av Eva fick alla alltid ett kärleksfullt bemötande, gott fika, ett leende, värme, mys och en god lyssnare. Eva har förgyllt allas liv under sitt liv, att få ha henne med på semesterresor, kalas, frukost, firanden eller en helt vanlig tisdagsfika har alltid varit en ynnest för oss.
Hon var fin vår Eva och smart. En mycket logisk och teknisk person, det fanns inget hon inte kunde lösa. Hon fixade med apparater av olika slag, TV, radio, telefon, dator, symaskiner eller vedspisar. Eva kunde lösa de flesta problem. Alltid hittade hon något att laga det trasiga med. Hon älskade frukost, "gofrulle" som hon sa. Hon la alltid tid på sin mat, sitt fika. Såg till att det var fint och gott. Det finns inget hon inte kunde i köket, det hon rörde vid blev alltid en smakupplevelse och även här briljerade hon. Om en annan tittade i kylskåpet såg man inget, men när Eva gick dit minuten efter kunde hon trolla fram den godaste pajen vi smakat. Evas kärlek till det goda var fysisk, så fort hon åt något gott ryckte hon på axlarna på ett speciellt sätt. Det rycket var smittsamt.
Eva har varit ett nav i vår familj, hon var den som varit med oss alla på olika sätt. Hon älskade Remmarbacken, verkligen älskade. Det är där vi kommer känna henne som starkast. Det är där vi kommer se henne strosa på gräsmattan tidigt på morgonen eller sent på kvällen. Hon gjorde alltid rundor för att se hur blommor, örter och grönsaker mådde. Hennes konstnärliga ådra var imponerande, oavsett om det gällde textilier, silversmide, konst i läder, näver eller att måla på stenar så lyckades hon alltid. Vi är många som har hennes alster hemma. Hon finns överallt, hennes stygn väver oss samman. Hon finns på våra bord, i våra necessärer, på våra dörrhandtag, i julgranen, på golvet, väggen och i badrummet. Hon finns i väskan, hon är väskan. Överallt kan vi känna hennes händer, hennes tid, engagemang och kärlek.
När Eva fick beskedet om cancern tog hon det som den hon var, stark och med en vilja av stål kämpade hon i över tre år. Hon var alltid positiv, tänkte positivt, stöttade oss andra i vår sorg över att kanske och slutligen förlora henne. Hon höll våra händer och tröstade oss vid sängkanten. Hon sa att vi fick gråta. Det var ok att vara ledsen. Hon tänkte hela tiden att hon levde nu. Hon var inte rädd, inte arg men hon tyckte att det var ett "skit" som drabbat henne. Hon efterlämnar en längtan efter henne, en tomhet. Men vi minns också alla år med Eva, all tid vi fått tillsammans, alla minnen och skratt. Vi minns alla kramar, vi minns mimik och rörelser. Till oss lämnar du budskap om att leva med livslust, att göra det vi tycker om och att inte tvingas till något. Vi är alla tacksamma för den tid vi fick med dig och vi har varandra att finna tröst hos i vår längtan efter dig.
Vi saknar dig nu. Vi saknar dig imorgon. Vi saknar dig alltid älskade Eva!
Vår älskade Eva!
Alla som kände Eva kommer beskriva henne på samma sätt, en oerhört snäll, omtänksam, kreativ och påhittig person. Igår när jag tänkte på henne kom jag på att hon aldrig varit arg på mig, detta trots att vi umgåtts väldigt nära i 40 år. Att som barn få umgås med Eva var ett äventyr där allt var möjligt. Av Eva fick alla alltid ett kärleksfullt bemötande, gott fika, ett leende, värme, mys och en god lyssnare. Eva har förgyllt allas liv under sitt liv, att få ha henne med på semesterresor, kalas, frukost, firanden eller en helt vanlig tisdagsfika har alltid varit en ynnest för oss.
Hon var fin vår Eva och smart. En mycket logisk och teknisk person, det fanns inget hon inte kunde lösa. Hon fixade med apparater av olika slag, TV, radio, telefon, dator, symaskiner eller vedspisar. Eva kunde lösa de flesta problem. Alltid hittade hon något att laga det trasiga med. Hon älskade frukost, "gofrulle" som hon sa. Hon la alltid tid på sin mat, sitt fika. Såg till att det var fint och gott. Det finns inget hon inte kunde i köket, det hon rörde vid blev alltid en smakupplevelse och även här briljerade hon. Om en annan tittade i kylskåpet såg man inget, men när Eva gick dit minuten efter kunde hon trolla fram den godaste pajen vi smakat. Evas kärlek till det goda var fysisk, så fort hon åt något gott ryckte hon på axlarna på ett speciellt sätt. Det rycket var smittsamt.
Eva har varit ett nav i vår familj, hon var den som varit med oss alla på olika sätt. Hon älskade Remmarbacken, verkligen älskade. Det är där vi kommer känna henne som starkast. Det är där vi kommer se henne strosa på gräsmattan tidigt på morgonen eller sent på kvällen. Hon gjorde alltid rundor för att se hur blommor, örter och grönsaker mådde. Hennes konstnärliga ådra var imponerande, oavsett om det gällde textilier, silversmide, konst i läder, näver eller att måla på stenar så lyckades hon alltid. Vi är många som har hennes alster hemma. Hon finns överallt, hennes stygn väver oss samman. Hon finns på våra bord, i våra necessärer, på våra dörrhandtag, i julgranen, på golvet, väggen och i badrummet. Hon finns i väskan, hon är väskan. Överallt kan vi känna hennes händer, hennes tid, engagemang och kärlek.
När Eva fick beskedet om cancern tog hon det som den hon var, stark och med en vilja av stål kämpade hon i över tre år. Hon var alltid positiv, tänkte positivt, stöttade oss andra i vår sorg över att kanske och slutligen förlora henne. Hon höll våra händer och tröstade oss vid sängkanten. Hon sa att vi fick gråta. Det var ok att vara ledsen. Hon tänkte hela tiden att hon levde nu. Hon var inte rädd, inte arg men hon tyckte att det var ett "skit" som drabbat henne. Hon efterlämnar en längtan efter henne, en tomhet. Men vi minns också alla år med Eva, all tid vi fått tillsammans, alla minnen och skratt. Vi minns alla kramar, vi minns mimik och rörelser. Till oss lämnar du budskap om att leva med livslust, att göra det vi tycker om och att inte tvingas till något. Vi är alla tacksamma för den tid vi fick med dig och vi har varandra att finna tröst hos i vår längtan efter dig.
Vi saknar dig nu. Vi saknar dig imorgon. Vi saknar dig alltid älskade Eva!
Alla som kände Eva kommer beskriva henne på samma sätt, en oerhört snäll, omtänksam, kreativ och påhittig person. Igår när jag tänkte på henne kom jag på att hon aldrig varit arg på mig, detta trots att vi umgåtts väldigt nära i 40 år. Att som barn få umgås med Eva var ett äventyr där allt var möjligt. Av Eva fick alla alltid ett kärleksfullt bemötande, gott fika, ett leende, värme, mys och en god lyssnare. Eva har förgyllt allas liv under sitt liv, att få ha henne med på semesterresor, kalas, frukost, firanden eller en helt vanlig tisdagsfika har alltid varit en ynnest för oss.
Hon var fin vår Eva och smart. En mycket logisk och teknisk person, det fanns inget hon inte kunde lösa. Hon fixade med apparater av olika slag, TV, radio, telefon, dator, symaskiner eller vedspisar. Eva kunde lösa de flesta problem. Alltid hittade hon något att laga det trasiga med. Hon älskade frukost, "gofrulle" som hon sa. Hon la alltid tid på sin mat, sitt fika. Såg till att det var fint och gott. Det finns inget hon inte kunde i köket, det hon rörde vid blev alltid en smakupplevelse och även här briljerade hon. Om en annan tittade i kylskåpet såg man inget, men när Eva gick dit minuten efter kunde hon trolla fram den godaste pajen vi smakat. Evas kärlek till det goda var fysisk, så fort hon åt något gott ryckte hon på axlarna på ett speciellt sätt. Det rycket var smittsamt.
Eva har varit ett nav i vår familj, hon var den som varit med oss alla på olika sätt. Hon älskade Remmarbacken, verkligen älskade. Det är där vi kommer känna henne som starkast. Det är där vi kommer se henne strosa på gräsmattan tidigt på morgonen eller sent på kvällen. Hon gjorde alltid rundor för att se hur blommor, örter och grönsaker mådde. Hennes konstnärliga ådra var imponerande, oavsett om det gällde textilier, silversmide, konst i läder, näver eller att måla på stenar så lyckades hon alltid. Vi är många som har hennes alster hemma. Hon finns överallt, hennes stygn väver oss samman. Hon finns på våra bord, i våra necessärer, på våra dörrhandtag, i julgranen, på golvet, väggen och i badrummet. Hon finns i väskan, hon är väskan. Överallt kan vi känna hennes händer, hennes tid, engagemang och kärlek.
När Eva fick beskedet om cancern tog hon det som den hon var, stark och med en vilja av stål kämpade hon i över tre år. Hon var alltid positiv, tänkte positivt, stöttade oss andra i vår sorg över att kanske och slutligen förlora henne. Hon höll våra händer och tröstade oss vid sängkanten. Hon sa att vi fick gråta. Det var ok att vara ledsen. Hon tänkte hela tiden att hon levde nu. Hon var inte rädd, inte arg men hon tyckte att det var ett "skit" som drabbat henne. Hon efterlämnar en längtan efter henne, en tomhet. Men vi minns också alla år med Eva, all tid vi fått tillsammans, alla minnen och skratt. Vi minns alla kramar, vi minns mimik och rörelser. Till oss lämnar du budskap om att leva med livslust, att göra det vi tycker om och att inte tvingas till något. Vi är alla tacksamma för den tid vi fick med dig och vi har varandra att finna tröst hos i vår längtan efter dig.
Vi saknar dig nu. Vi saknar dig imorgon. Vi saknar dig alltid älskade Eva!
Tack till alla som har skänkt till Cancerfonden.
Och alla som tänker på och minns våran fina Eva️
Hon kommer leva vidare i våra fina minnen och alla fina saker hon gjort️❤️
När jag dör är jag inte alls borta, fast min kropp har blivit till aska, min vän. Ty med allting som susar och sjunger skall jag komma tillbaka igen.
Genom fåglarnas kvitter i träden genom fjärilars fladdrande slag, genom flingornas dans mot din ruta, skall jag ge dig en hälsning varje dag.
När björklöven spricker om våren och du känner en varmare vind, skall du ana min själs odödlighet, när jag dunlätt kysser din kind.
Då vet du, jag är inte borta nej mer nära än du kan förstå, genom allting som susar och sjunger, skall min hälsning med kärlek till dig nå.
Kära Eva, så orättvist att du förlorade kampen.
Minns så väl den dagen på jobbet, ´du frisk men skulle bara till dr om en knöl på halsen på em sen skulle ju allt vara som vanligt.
Vi planerade för nästa dag med ett skratt som vanligt.
Du kom aldrig tillbaka.........
Tack för alla skratt, alla gofikande och härliga stunder.
Saknar dig så...............
Tack för alla trevliga broderiträffar med dig. Du gav så mycket, värme, inspiration, löste problem med ett leende. Ingenting var omöjligt. Allt du sydde och skapade finns hos vänner, nära och kära som du delade med dig av. Resor som vi gjorde till mässor. Så fina minnen. Sov i ro Eva.
Tack Eva för all inspiration och glädje på våra syträffar I Broderiklubben i Gävle och syfestivalbesök . Hjälpen som du gav med brodyrer och silohuette cameo maskinen. När jag körde fast var de du som , var den som hade koll och kunde hjälpa mig. Sov i ro
Tack Eva för den fina necessären jag köpte av dig. Nu har jag gett den vidare till min fina svägerska, som nyss blivit opererad, för bröstcancer, som nästa vecka ska börja hennes strålbehandling. Eva R.I.P
Ögon kan glittra och läppar kan le, men sorgen i våra hjärtan kan ingen se.
Sov gott Eva men du kommer finnas med hos så många av oss som fått små presenter eller beställt special fodral till telefoner, hörlurar, sminkväskor, pynt av alla slag som nu kommer vårdas extra ömt. Aldrig kommer man glömma en så genom snäll Eva. Livet är orättvist️