I januari 1973 startade jag min lärarbana på Ekhammarskolan i Kungsängen. Jag undervisade i matematik och fysik. Exakt ett år senare fick jag reda på att det skulle börja en ny lärare, som skulle heta Yvonne, i samma ämnen som jag. Jag hoppades hon skulle vara snygg.
Döm om min förvåning när det dök upp en långhårig, skäggig, piprökande fransman som hette Yvon. Han hade också läst Astronomi som jag.
Vi upptäckte snabbt att vi inte bara hade samma ämnen utan vi var på samma våglängd, hade samma humor och intressen. Vi fann varandra direkt! Och på den vägen är det. Vi är båda sportintresserade och vi startade som pionjärer i Sverige 1975. innebandy med små korta klubbor för dagisbarn och plintar till mål. Man nådde knappt ner till golvet med klubborna. Numera spelas ju VM i vår sport.
Vi blev kollegor i nästan 25 år och bästa vänner i drygt 47 år. Yvon kallades snabbt Gisse av både lärare och elever.
1976 var vi med om att starta Broskolan i Bro. Gisse tog hand om inköp till fysiken och jag till matematiken. Vi tog med oss innebandyn hit som blev succé för många lärare under många år. Vi spelade även många innebandy- och fotbollsmatcher mot eleverna.
Vi hade många roliga fester, middagar, såg fotbolls- och hockeymatcher samt deltog i flera upptåg (Fångarna på fortet, Gubbarnas Rap, NO-kören mm). Vi åkte till Paris flera gånger. Under den här tiden uppstod Broskolan andan.
Jag minns även de fina festerna när Gisse fyllde 40, 50, 60 och 70 år. Jag minns även den fina bröllopsfesten då Yvon gifte sig med Sara.
Jag blev mycket glad när jag första gången såg hur lycklig och glad Gisse var när han hade träffat Sara. Sara har jag lärt känna bl.a. på Broskolan och vid några middagar och fester som en mycket glad, trevlig, intelligent tjej som även har humor. En fantastisk fru helt enkelt!
Gisse var en mycket duktig och ambitiös lärare, som var enormt omtyckt av både elever och kollegor. En gång visade eleverna detta extra mycket på en skolavslutning. Hans elever ville att han skulle komma in i en sal genom att skandera: vi vill se Gisse-NÄCK, vi vill se Gisse-NÄCK många gånger. Gisse var förstås smickrad.
Yvon var även duktigt fackombud för LR under många år och senare kommunombud. Han var en mycket bra förhandlare och lyckades alltid undvika bråk med arbetsgivarna.
När vi var på skolresa till Paris med en klass hade vi lärare tagit ledigt från eleverna en kväll och gått in på en tom bar för att ta en öl nära Place Pigalle. Gatorna utanför kantades av yrkeskvinnor. Plötsligt ringde någon till bartendern, som blev upprörd och tog en batong och möjligen en pistol under bardisken och sprang iväg. Vi blev ensamma kvar och förstod att mannen var beskyddare för yrkeskvinnorna och att något drastiskt hade hänt.
Efter ca 10 minuter kommer mannen tillbaka andfådd och efter ytterligare några minuter så hamnar vi i ett scenario som ur en fransk film. Fyra polispiketer kör fram och blockerar baren. Massor av poliser, i fåniga runda skärmhattar, springer in i baren med dragna pistoler.
Vi krävs på id-handlingar av en aggressiv polis, men vi har inga. På den här tiden var det lag i Paris på att utlänningar måste ha pass med sig annars blev det 48 timmar i arresten. Jag glömmer aldrig hur Yvon på lite gammeldags, bretagnisk franska lyckades rädda oss från 48 timmar i buren (eftersom vi inte hade pass eller id-kort med oss) genom att förklara att vi var helt oskyldiga lärare från Broskolan, som var på skolresa och förirrat oss till nöjeskvarteren utan pass eller annat id-kort och våra elever var ensamma på annan plats. Vi vet inte var. Vi fick gå till slut.
Jag hann tänka på hur våra elever ringer hem och säger: - mamma vad ska vi göra våra lärare sitter i arresten
Tack Gisse för att du räddade oss!
Efter Broskolans 40-årsfest startade jag pubträff för Broskolans vänner. Gisse var stammis och var alltid på strålande humör. Han kom även efter han blivit svårt sjuk. Fantastiskt!
Det senaste ett och ett halvt året, under Yvons svåra sjukdom, har vi haft kontakt varje vecka. Många nära fina samtal men också med humor och lösande av världsproblemen.
Jag kommer alltid att minnas Gisses vänskap, vänlighet, värme, generositet, empati, humor, leende, engagemang i internationella frågor samt hans franska/bretagniska charm mm.
Jag känner stor sorg och saknad.
Mina varmaste tankar går nu till Sara, Siri, Noel, Vibeke, Synnöve, Christian, Ditte och barnbarnen.
Tack Sara för att du skött Yvon i hemmet på ett fantastiskt och underbart sätt under denna svåra tid!
Gisse tack för att du var min bäste vän och sov i frid!
Roffe
Rolf Linder
Visa mer
Visa mindre