Kurt Vesterlund

KURT Käre svåger, vän och kompis. I 50 år har vi umgåtts på bästa sätt. Vi har vandrat i fjällen med våra familjer, gjort långa cykelturer bland annat Vätternrundan, rest till olika länder och inte minst har vi gjort massor av fisketurer tillsammans. Sista åren har det mest blivit nostalgiminnen från våra äventyr. Vi planerade även nya cykelturer och abborrfiske på Björköfjärden. Men vi visste båda att vi inte var kapabla att klara detta. Jag saknar dig så mycket. Fattar inte att du är borta.

Jag är din lillasyster som aldrig kunde hänga med dig i skidspåren. Jag ville så gärna få följa med. Vår mamma tyckte att det kunde jag väl få göra så det fick bli så, men till ett muttrande av dig. Jag orkade inte så långt i klättrandet i bergen, så jag ropade till dig att stanna men jag fick bara ett svar tillbaka "himla unge vad skulle du med för". Men så andra gånger då fick jag GODIS av dig fastän du inte hade mycket pengar. Varje jul och när jag fyllde år så fick jag fina saker av dig som inte våra föräldrar hade råd att köpa. Du hade ju egen inkomst så det fixade du. Vi har varit på många utlandsresor tillsammans och allt har fungerat bra. Vi träffas väl åter på den sista utlandsresan till Nangiala när min tid är inne.

Min farfar. Jag kommer alltid minnas min farfar. Jag kommer alltid sakna min farfar. Jag kommer alltid tänka på min farfar. Den kärlek jag upplevt, den glädje som förgyllt hela mitt liv och den trygghet jag känt kommer aldrig att glömmas bort. I mina minnen kommer du att leva kvar för alltid. Min farfar.

Jag fick äran att träffa dig då och då i 3 år. Det var en ynnest. Du visade sånt intresse för Risbäck. Du kunde inte nog fråga om jag var på väg upp eller ner. Om jag varit där eller skulle dit. Och om jag skulle fiska eller åka skidor på längden eller tvärsen. Och... så var det det där med Nösjön. Eller Nåsjön. Där du hade fiskat i dina dagar. Och varje gång jag hälsade på så sa du att.. Risbäck. Det måste va nånstans där i närheten av Nåsjön. Där du hade fiskat. Och jag log för mig själv varje gång. För det påminde mig om alla mina egna äldre. Som fanns en gång. Och som hade sina minnen som de ville berätta. Som de berättade gång på gång. Så att man log lite för dig själv. För då vet man att alla har funnits. Och de har sina minnen. Som de gärna berättar gång på gång. Tills den dagen då man själv bara finns i minnet. TACK för att jag fick hälsa på. Och lyssna på dina minnen.

Tack för alla fina minnen farfar ️

Far, nu har du kommit till slutet på stigen. Du har vandrat genom skogar och över fjäll. Ibland kom du fram till vatten. Då fiskade du där. Ibland var det snö på stigen. Då åkte du skidor. Då ramlade du aldrig. Ibland var det järn på stigen. En väg av järn. Då var du längst fram av alla. Ibland hade du en hund vid din sida. Hunden sprang före och väntar på dig vid slutet av stigen. Ibland kom du till en glänta där solen strålade. Då stannade du och lät solen värma dig. När stigen tar slut så säger hjärtat att nu är vi framme. Här stannar jag. Här är det fridfullt. Här kan jag vila. I evighet. Far, tack för att du fanns och för att jag finns. Din son Micael.