Den 14 april skulle mamma fyllt år, men denna gång fick vi fira utan henne. Mamma somnade dagen innan och har nu fått sin välförtjänta vila. Hon får träffa de sina som gått före henne och som hon längtat efter att få träffa den senaste tiden. Nu får vi fokusera på pappa som genom eld och vatten alltid stått vid hennes sida i över 60 år tillsammans. Dom har tillsammans gjort allt, så det kommer att bli tomt för honom och oss andra. Vi har alla gott om fina minnen från vår älskade mamma mormor/farmor/morfarsmor som nu lever vidare. ❤️❤️❤️
Den 14 april skulle mamma fyllt år, men denna gång fick vi fira utan henne. Mamma somnade dagen innan och har nu fått sin välförtjänta vila. Hon får träffa de sina som gått före henne och som hon längtat efter att få träffa den senaste tiden. Nu får vi fokusera på pappa som genom eld och vatten alltid stått vid hennes sida i över 60 år tillsammans. Dom har tillsammans gjort allt, så det kommer att bli tomt för honom och oss andra. Vi har alla gott om fina minnen från vår älskade mamma mormor/farmor/morfarsmor som nu lever vidare. ❤️❤️❤️
Den 14 april skulle mamma fyllt år, men denna gång fick vi fira utan henne. Mamma somnade dagen innan och har nu fått sin välförtjänta vila. Hon får träffa de sina som gått före henne och som hon längtat efter att få träffa den senaste tiden. Nu får vi fokusera på pappa som genom eld och vatten alltid stått vid hennes sida i över 60 år tillsammans. Dom har tillsammans gjort allt, så det kommer att bli tomt för honom och oss andra. Vi har alla gott om fina minnen från vår älskade mamma mormor/farmor/morfarsmor som nu lever vidare. ❤️❤️❤️
Den 14 april skulle mamma fyllt år, men denna gång fick vi fira utan henne. Mamma somnade dagen innan och har nu fått sin välförtjänta vila. Hon får träffa de sina som gått före henne och som hon längtat efter att få träffa den senaste tiden. Nu får vi fokusera på pappa som genom eld och vatten alltid stått vid hennes sida i över 60 år tillsammans. Dom har tillsammans gjort allt, så det kommer att bli tomt för honom och oss andra. Vi har alla gott om fina minnen från vår älskade mamma mormor/farmor/morfarsmor som nu lever vidare. ❤️❤️❤️
Kära lilla mamma
Om några timmar ska vi, dina nära och kära, föra dig till vila. Vi har ordnat så fint vi har kunnat, med blommor och sånger som du älskat genom åren.
Vi syskon har hjälpts åt med allt, precis dom du lärt oss. Du och pappa har alltid stått bakom oss i vått och torrt, och när ni har behövt vårt stöd under de sista äten, så har vi hjälpt er.
Corona pandemin gjorde att vi inte kunnat träffa er som vi hade velat. Du längtade så efter den tiden, när vi kunde ses mer. Men, tiden räckte inte till nu, du orkade inte längre.
Du brukade tycka om att gå på stan för att lufta på dig och sedan brukade vi ta en kopp kaffe, hemma eller på stan. Det var så svårt att söka begravnings kläder själv nu, det var tomt, du har lämnat så många spår efter dig, där vi brukade gå.
Käraste mamma, jag hade så gärna velat ha dig kvar ett tag till, men nu var din tid kommen att få somna in. Du kommer finnas kvar i allas våra hjärtan för alltid! ️❤️
Vila i frid på din nya destination farmor.
Det här med att resa, det var ett intresse vi delade du och jag. Jag minns när vi satt på strandvägen, nere i källaren och tittade på videoinspelningar som du och farfar hade gjort. De var spännande! Man såg både fötter, grusgångar, tak, väggar. Men även sådant som ni egentligen tänkt att filma såsom palmer, stränder, blommor och hotellet. Det var ju väldigt modernt av er att filma semestern redan på den tiden.
Hur som haver. Jag tyckte det var spännande att se era semesterfilmer, kanske var det där igenom som mitt eget intresse för resande väcktes! När jag gjorde mina första resor sa du till mig att det där med att resa det har du i blodet. Vår släkt härstammar från ett resande folk och därför rår vi inte för att vi vill förflytta oss ofta. Idag är det nästintill en livsstil för mig att vara på resande fot, längre eller kortare distanser. Men det kanske är som du säger, jag rår helt enkelt inte för att jag vill förflytta mig, det faller sig naturligt så!
Ta hand om dig där på din nya destination, kram från Cecilia.
Vila i frid farmor. Jag minns med värme framför allt de stunder vi hade kring din goda matlagning och allt gott fika. Man kände sig välkommen. Alltid lagat med stor omsorg. Hoppas att du har det bra där du är nu ️ Kram Caroline m. familj
Tack farmor för att du är min farmor och för jag har fått lära känna dig.
Jag kommer aldrig glömma våra stunder vi haft ihop, när vi la pussel och spelade brädspel på höstkvällarna, när du visade mig alla blommor på trädgården på sommaren eller när du visade krubban och stjärnan på jul.
Många minnen har vi ihop, och jag är så glad att jag delar dom tillsammans med dig.
Du brukade visa mig en ofärdig tavla jag hade målat. Det var en svan, som simmade längs vassen och hade en sol som bakom sig som blänkte mot vattnet. Den var bara hälften ifylld med färg. Inte ens solen var målad.
Men du sparade den. Och brukade visa den för mig när jag var förbi. Du sa att den var så fin. Och du sa också alltid att jag en dag borde måla färdigt den, för du såg framför dig hur fin den skulle bli.
Det var en egenskap jag förundras av och inspirerades utav hos dig. Hur du kunde visualisera och se framför dig något - fast du inte hade det framför dig eller det var fastställt.
Att så det där första fröet till rosen bland alla buskar, att sticka det första hörnet på tröjan eller plocka det där första lingonet innan saften kokade i den största kastrullen på spisen.
Att få saker gjort, innan verket är fastställt, för du kunde se framför hur det skulle bli, det är en konst och det var du liksom en konstnär på.
En farmor som dig går inte mäta mot något, det är något ovärderligt som bara en stor tacksamhet kan svara för.
Jag är glad för att jag har fått lära känna dig, vara med dig, umgås med dig och lära mig av dig. En dag kommer jag måla klart svanen, och jag är så glad att du visste även innan hur fin den skulle bli.
Jag är säker på att innan du stängde dina ögon, hade visualiserat dig liksom då vart du kommer komma någonstans och att även det nu har förverkligats.
Jag hoppas att du mår bra och att du får fortsätta skapa där du är. Vi kommer en dag ses igen. Tills dess lovar jag att flera verk kommer skapas, och att jag ska tänka på dig för att kunna se framför mig hur bra det kommer bli. Som den konstnären du är.
Hej älskade Mamma!
Jag har inte din nya adress men det borde väl räcka med "Himmelen" eller kanske sofia@himmelen.se
Jag tänkte bara berätta lite om din levnadshistoria som jag kommer ihåg den. Komplettera gärna den som vill.
Du växte upp i en tid när det var brinnande världskrig på andra sidan Torneälven. Tyskarna brände ner allt på Finska sidan det fanns ingenting kvar.
När du var 12-13 år dog din älskade far hastigt. Detta trauma följde dig hela livet och du kom aldrig över det.
Din mor Hilda-Maria blev ensam med 7 barn och andra världskriget hade precis tagit slut.
Du och dina syskon fick jobba mycket hårt på gården och trots detta hade du toppbetyg i skolan.
Livet var hårdare än vad vi idag kan förstå. Det handlade om att jobba på för att överleva. Livet var stenhårt.
Det fanns också många glada minnen t.ex din Mormor som du tyckte så mycket om och du var ju hennes favorit. Det var nog hon som gav dig "gröna" fingrar.
Du berättade också om alla djur som fanns på gården. Stora nordsvenska arbetshästar, grisar, får, hundar, höns medmera.
Med glädje mindes du när du och storasyster Linnea fick bära ut mat och fika till männen på höbärgningen.Ni hade kaffe, bullar, laxsmörgåsar och den läskande citrondrycken Sima. Allt arbete gjordes för hand så alla var nog mycket glada när det fick fylla på med bränsle och vila en stund.
Mitt i iskalla vintern åkte ni med häst och släde till Julottan.
Marschallerna lyste upp vägen från Lövheden och till Karungi kyrka. Hästarnas bjällror hördes från alla håll. Jag kan se bilden framför mig det måste ha varit fantastiskt.
Åren gick och du blev äldre. Husmodersskola i Lysekil och en tid bodde du även i Gävle.Föreståndare på Skolhemmet i Hedenäset och Karesuando.
I Karesuando träffade du pappa som var polis i Karesuando.
Sen blev det sjuksköterskeutbildning i Umeå som avbröts när äldste sonen Olov föddes 1958 i Boden. Senare kom Anette och Jag Peter.
Roger föddes något år senare i Kalix där du och pappa själva byggde ett hus på Morjärvsvägen.
1972 bar det iväg till Ludvika. Ni köpte hus på Hammarbacken med otroligt fin utsikt över sjön Väsman.
I Ludvika jobbade du inom vården bl.a med Lasse Lönndals syster vill jag minnas.
I slutet av 70-talet byggde vi tillsammans en stuga i Rot i Älvdalen.
1983 flyttade vi till Falun och Strandvägen. Där var det jättefint men inte lika fint som i Ludvika.
Dina största intressen har varit familjen, hemmet, klädmode, sömnad, sol, bärplockning, trädgårdsodling och blommor. Att gå en sväng på stan fika, titta på kläder mm var en av favoriterna.
När vi var små sydde du alla våra kläder för att ni hade inte råd att köpa i affären.
Du har varit en riktig arbetsmyra som inte kunnat sitta still.
Alltid har du prioriterat andra framför dig själv.
Ja det var en kort historik över ditt liv.
Några dagar innan du gick bort så sa du tydligt åt mig att nu ville du "Hem". Inte till Karungi utan "Hem" till dina föräldrar och syskon i Himmelen och så blev det också.
Du behövde inte lida utan somnade in på förmiddagen den 13 april 2021 och pappa satt bredvid och höll handen.
Jenny skrev att hon tänkte ta en fika med dig i himmelen nån gång i framtiden och det tänker jag också göra. Om det finns Glasswienerbröd så tar jag det. Det är min favorit. Du tar säkert en Äppelmunk och jag gissar att Jenny tar en Kanelbulle bakad med smör.
I Himmelen behöver man väl inte vara rädd för Corona så då kan du äntligen få en riktig kram.
Hej då!
//Peter
Kära svärmor
Jag tänder ett ljus och tänker på dig.
Att tända ljus var något som just du ofta gjorde och tyckte om. Den värme och lyskraft som det ger.
Du finns inte längre bland oss, men minnet av dig lever vidare. Allt vi gjort tillsammans under åren, skapat, pratat om, stort som smått. Genom glädje och sorg.
Du var alltid positiv, nyfiken och visade intresse för det som jag brinner för- alternativ medicin.
Jag masserade dina fötter och du var så glad över det.
Du delade dina kunskaper och erfarenheter till oss omkring, som när någon av oss var sjuk hade du alltid något tips på någon huskur eller på någon ört som kunde vara bra för tillfrisknandet och hälsan.
Det betydde så mycket för mig och jag är så tacksam över att vi hade det utbytet.
"Blott en dag, ett ögonblick i sänder".
Dina ord om att "ta en dag i sänder"
är verkligen något som vi får göra i livet och som alltid kommer att finnas med i mina tankar.
Du har nu fått somna in och vilar tryggt däruppe bland nära och kära.
Tack för att jag fått lära känna dig!
Vila i frid, kära du!
Ulrica
Med marschaller, öppna armar och "heej Jenni!" följt av ett gulligt litet klingade skratt välkomnade du mig.
Undra alltid hur jag mår och ville visa och berätta om det finaste du har och vet. Om jag inte hade halsduk, trädde du genast över din egna över mig.
Du hade en sån glad och busig blick, och jag kände varje gång att du var så stolt över mig. Som jag för dig med ditt driv att vilja göra saker fint och mysigt.
Ibland kunde vi va oense om saker, men gick alltid vidare med mer förståelse för varandra.
Jag vet att du saknade efter att få lära känna din pappa mer och saknaden av mamma och dina syskon. Nu får du äntligen träffa dem igen.
När den tiden väl kommer för mig, så får du presentera mig för dem så ska vi ha tidens längsta kafferep.
Jag saknar dig, men vet att du har det bra.
Älskar dig farmor.