Till minne av vår älskade mamma, mormor och gammelmormor
Herren är min herde, ingenting skall fattas mig.
Han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten.
Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära.
Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg.
Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och fyller min bägare till brädden.
Din godhet och nåd skall följa mig varje dag i mitt liv, och Herrens hus skall vara mitt hem så länge jag lever.
Karin föddes den 15 november 1936 i den tyska staden Rendsburg. Där växte hon upp under andra världskriget hos sina älskade morföräldrar.
Men den 9:e April 1958 anlände hon till Sverige och den underbara platsen sysslebäck i Värmland. Hon förälskade sig i den vackra naturen, klarälven och landet Sverige. Där hon bodde hos sin "Tante Maria"
I Sverige fick hon 3 barn och har förutom sysslebäck även bott i hansjö/holen och Orsa. 1974 flyttade hon till Falun dalarna och där blev hon kvar ända till slutet.
Hon jobbade inom vården och var mycket omtyckt av både patienter och anhöriga, då hon alltid varit en väldigt omtänksam människa som satte alla andras välmående framför sitt egna. Hon brukade t.ex ta hem patienter från långvården som aldrig fick besök för att dom skulle komma bort från avd en stund och få spendera några timmar med hennes familj. Hon hade också ofta kontakt med anhöriga till patienter som sedan länge gått bort.
Hon älskade att rita/måla och att brodera åt sina nära och kära. För att inte tala om alla strumpor hon "stoppat" under årens lopp! Hon hade brevvänner över precis hela världen då hon tyckte mycket om att skriva. Hon tyckte även om att läsa böcker, besöka bibliotek och drömde om att skriva en egen bok någon dag, men det stannade tyvärr vid en dröm. Att besöka second hand butiker och fynda var också något som uppskattades mycket. Korta eller långa bilturer ut i naturen/utsiktsplatser/djurparker och till ställen där hon hade många minnen från var något hon älskade att göra. Men det viktigaste för henne var hennes familj, hennes tre barn (Heidi,Roger och Roland) och två barnbarn (Pierre och Emelie) samt hennes tre barnbarnsbarn. (Minou,Sverre och Ubbe) som hon älskade så mycket! Hennes uppväxt under kriget påverkade nog att hennes familj kom före allt annat i livet. Hon läste bibeln i stort sett varje dag, och sade alltid att oavsett vilket problem/bekymmer man har så finner du ditt svar där.
Hon somnade in på ett äldreboende omgiven av hennes nära och kära tidig morgon söndagen den 20:e juni 2021 och vi kommer för alltid att sakna hennes varma kramar, humor och leende och kanske framför allt hennes omtänksamhet. Men hon lever vidare i våra hjärtan och i alla fina minnen som vi har kvar av henne. Och förhoppningsvis får vi återse varandra en vacker dag, för mamma skrev i sitt vita arkiv att "Döden är ej slutet, utan början till något nytt" ❤
Avslutar med mammas favoritpsalm! (Och min)
Må din väg gå dig till mötes
Och må vinden vara din vän
Och må solen värma din kind
Och må regnet vattna själens jord
Och tills vi möts igen
Må Gud hålla, hålla dig i sin hand
// Din Roland ❤
Herren är min herde, ingenting skall fattas mig.
Han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten.
Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära.
Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg.
Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och fyller min bägare till brädden.
Din godhet och nåd skall följa mig varje dag i mitt liv, och Herrens hus skall vara mitt hem så länge jag lever.
Karin föddes den 15 november 1936 i den tyska staden Rendsburg. Där växte hon upp under andra världskriget hos sina älskade morföräldrar.
Men den 9:e April 1958 anlände hon till Sverige och den underbara platsen sysslebäck i Värmland. Hon förälskade sig i den vackra naturen, klarälven och landet Sverige. Där hon bodde hos sin "Tante Maria"
I Sverige fick hon 3 barn och har förutom sysslebäck även bott i hansjö/holen och Orsa. 1974 flyttade hon till Falun dalarna och där blev hon kvar ända till slutet.
Hon jobbade inom vården och var mycket omtyckt av både patienter och anhöriga, då hon alltid varit en väldigt omtänksam människa som satte alla andras välmående framför sitt egna. Hon brukade t.ex ta hem patienter från långvården som aldrig fick besök för att dom skulle komma bort från avd en stund och få spendera några timmar med hennes familj. Hon hade också ofta kontakt med anhöriga till patienter som sedan länge gått bort.
Hon älskade att rita/måla och att brodera åt sina nära och kära. För att inte tala om alla strumpor hon "stoppat" under årens lopp! Hon hade brevvänner över precis hela världen då hon tyckte mycket om att skriva. Hon tyckte även om att läsa böcker, besöka bibliotek och drömde om att skriva en egen bok någon dag, men det stannade tyvärr vid en dröm. Att besöka second hand butiker och fynda var också något som uppskattades mycket. Korta eller långa bilturer ut i naturen/utsiktsplatser/djurparker och till ställen där hon hade många minnen från var något hon älskade att göra. Men det viktigaste för henne var hennes familj, hennes tre barn (Heidi,Roger och Roland) och två barnbarn (Pierre och Emelie) samt hennes tre barnbarnsbarn. (Minou,Sverre och Ubbe) som hon älskade så mycket! Hennes uppväxt under kriget påverkade nog att hennes familj kom före allt annat i livet. Hon läste bibeln i stort sett varje dag, och sade alltid att oavsett vilket problem/bekymmer man har så finner du ditt svar där.
Hon somnade in på ett äldreboende omgiven av hennes nära och kära tidig morgon söndagen den 20:e juni 2021 och vi kommer för alltid att sakna hennes varma kramar, humor och leende och kanske framför allt hennes omtänksamhet. Men hon lever vidare i våra hjärtan och i alla fina minnen som vi har kvar av henne. Och förhoppningsvis får vi återse varandra en vacker dag, för mamma skrev i sitt vita arkiv att "Döden är ej slutet, utan början till något nytt" ❤
Avslutar med mammas favoritpsalm! (Och min)
Må din väg gå dig till mötes
Och må vinden vara din vän
Och må solen värma din kind
Och må regnet vattna själens jord
Och tills vi möts igen
Må Gud hålla, hålla dig i sin hand
// Din Roland ❤
Till minne av vår älskade mamma, mormor och gammelmormor
Herren är min herde, ingenting skall fattas mig.
Han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten.
Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära.
Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg.
Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och fyller min bägare till brädden.
Din godhet och nåd skall följa mig varje dag i mitt liv, och Herrens hus skall vara mitt hem så länge jag lever.
Karin föddes den 15 november 1936 i den tyska staden Rendsburg. Där växte hon upp under andra världskriget hos sina älskade morföräldrar.
Men den 9:e April 1958 anlände hon till Sverige och den underbara platsen sysslebäck i Värmland. Hon förälskade sig i den vackra naturen, klarälven och landet Sverige. Där hon bodde hos sin "Tante Maria"
I Sverige fick hon 3 barn och har förutom sysslebäck även bott i hansjö/holen och Orsa. 1974 flyttade hon till Falun dalarna och där blev hon kvar ända till slutet.
Hon jobbade inom vården och var mycket omtyckt av både patienter och anhöriga, då hon alltid varit en väldigt omtänksam människa som satte alla andras välmående framför sitt egna. Hon brukade t.ex ta hem patienter från långvården som aldrig fick besök för att dom skulle komma bort från avd en stund och få spendera några timmar med hennes familj. Hon hade också ofta kontakt med anhöriga till patienter som sedan länge gått bort.
Hon älskade att rita/måla och att brodera åt sina nära och kära. För att inte tala om alla strumpor hon "stoppat" under årens lopp! Hon hade brevvänner över precis hela världen då hon tyckte mycket om att skriva. Hon tyckte även om att läsa böcker, besöka bibliotek och drömde om att skriva en egen bok någon dag, men det stannade tyvärr vid en dröm. Att besöka second hand butiker och fynda var också något som uppskattades mycket. Korta eller långa bilturer ut i naturen/utsiktsplatser/djurparker och till ställen där hon hade många minnen från var något hon älskade att göra. Men det viktigaste för henne var hennes familj, hennes tre barn (Heidi,Roger och Roland) och två barnbarn (Pierre och Emelie) samt hennes tre barnbarnsbarn. (Minou,Sverre och Ubbe) som hon älskade så mycket! Hennes uppväxt under kriget påverkade nog att hennes familj kom före allt annat i livet. Hon läste bibeln i stort sett varje dag, och sade alltid att oavsett vilket problem/bekymmer man har så finner du ditt svar där.
Hon somnade in på ett äldreboende omgiven av hennes nära och kära tidig morgon söndagen den 20:e juni 2021 och vi kommer för alltid att sakna hennes varma kramar, humor och leende och kanske framför allt hennes omtänksamhet. Men hon lever vidare i våra hjärtan och i alla fina minnen som vi har kvar av henne. Och förhoppningsvis får vi återse varandra en vacker dag, för mamma skrev i sitt vita arkiv att "Döden är ej slutet, utan början till något nytt" ❤
Avslutar med mammas favoritpsalm! (Och min)
Må din väg gå dig till mötes
Och må vinden vara din vän
Och må solen värma din kind
Och må regnet vattna själens jord
Och tills vi möts igen
Må Gud hålla, hålla dig i sin hand
// Din Roland ❤
Herren är min herde, ingenting skall fattas mig.
Han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten.
Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära.
Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg.
Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och fyller min bägare till brädden.
Din godhet och nåd skall följa mig varje dag i mitt liv, och Herrens hus skall vara mitt hem så länge jag lever.
Karin föddes den 15 november 1936 i den tyska staden Rendsburg. Där växte hon upp under andra världskriget hos sina älskade morföräldrar.
Men den 9:e April 1958 anlände hon till Sverige och den underbara platsen sysslebäck i Värmland. Hon förälskade sig i den vackra naturen, klarälven och landet Sverige. Där hon bodde hos sin "Tante Maria"
I Sverige fick hon 3 barn och har förutom sysslebäck även bott i hansjö/holen och Orsa. 1974 flyttade hon till Falun dalarna och där blev hon kvar ända till slutet.
Hon jobbade inom vården och var mycket omtyckt av både patienter och anhöriga, då hon alltid varit en väldigt omtänksam människa som satte alla andras välmående framför sitt egna. Hon brukade t.ex ta hem patienter från långvården som aldrig fick besök för att dom skulle komma bort från avd en stund och få spendera några timmar med hennes familj. Hon hade också ofta kontakt med anhöriga till patienter som sedan länge gått bort.
Hon älskade att rita/måla och att brodera åt sina nära och kära. För att inte tala om alla strumpor hon "stoppat" under årens lopp! Hon hade brevvänner över precis hela världen då hon tyckte mycket om att skriva. Hon tyckte även om att läsa böcker, besöka bibliotek och drömde om att skriva en egen bok någon dag, men det stannade tyvärr vid en dröm. Att besöka second hand butiker och fynda var också något som uppskattades mycket. Korta eller långa bilturer ut i naturen/utsiktsplatser/djurparker och till ställen där hon hade många minnen från var något hon älskade att göra. Men det viktigaste för henne var hennes familj, hennes tre barn (Heidi,Roger och Roland) och två barnbarn (Pierre och Emelie) samt hennes tre barnbarnsbarn. (Minou,Sverre och Ubbe) som hon älskade så mycket! Hennes uppväxt under kriget påverkade nog att hennes familj kom före allt annat i livet. Hon läste bibeln i stort sett varje dag, och sade alltid att oavsett vilket problem/bekymmer man har så finner du ditt svar där.
Hon somnade in på ett äldreboende omgiven av hennes nära och kära tidig morgon söndagen den 20:e juni 2021 och vi kommer för alltid att sakna hennes varma kramar, humor och leende och kanske framför allt hennes omtänksamhet. Men hon lever vidare i våra hjärtan och i alla fina minnen som vi har kvar av henne. Och förhoppningsvis får vi återse varandra en vacker dag, för mamma skrev i sitt vita arkiv att "Döden är ej slutet, utan början till något nytt" ❤
Avslutar med mammas favoritpsalm! (Och min)
Må din väg gå dig till mötes
Och må vinden vara din vän
Och må solen värma din kind
Och må regnet vattna själens jord
Och tills vi möts igen
Må Gud hålla, hålla dig i sin hand
// Din Roland ❤
Klockan är kvart i fyra på morgonen, och det har precis nu gått två hela år sedan du lämnade oss. Men i mitt hjärta känns det mer som två timmar. Jag saknar dig! 💔
Unsere Besuche bei Karin werden unvergessen bleiben. Wir werden immer mit Freude an diese Zeiten mit ihr zurückdenken und freuen uns schon darauf sie in der Auferstehung wiederzusehen. Wir wünschen euch Kindern und Enkel von Karin viel Kraft und alles gute für die nächste Zeit.
Karin var min granne och vi hade jättefin kontakt.jag brukade fika hos henne.hon skrev även fina brev till min yngsta dotter när hon bodde på behandlingshem.Både jag och dottern har pratat mycket om Karin och hur otroligt gullig hon var.Vi har inte träffat henne på flera år men hon är väldigt saknad av oss.Hoppas vi ses i paradiset.
Hej mormor. Vet du, det väntar ett brev på dig, jag har inte skrivit det ännu. Jag skjuter upp det för att jag inte vill att det ska vara mitt sista, men jag kanske kan få skriva fler Vi har ju kommunicerat så mycket med våra brev så vi kanske kan fortsätta med det Jag vet att jag bara behöver fråga dig något så kommer du svara, på ditt sätt. Och jag ska försöka lyssna. Jag saknar dig här på jorden men jag vet att du fortfarande är här, med mig och dina barn och barnbarn. Minou har gjort en liten minnesplats till dig på altanen, visst är den fin Tack för att du väntade på mig mormor så jag fick säga hej då. Älskar dig så mycket. Kram kram från Emelie
Älskade, finaste mamma, du är så saknad. Emelies kloka ord och tröst i min sorg är att varje gång jag kramar mina barn och barnbarn så är det en del av dig som jag kramar.
Mamma vi ses igen!
Jag är stolt över att just du är min fina omtänksamma mamma och du kommer för alltid att bo i mitt hjärta! Jag saknar dig redan så himla mycket att det gör ont inombords och gör det tungt att andas, men jag hoppas att vi ses igen en vacker dag. För jag älskar dig över allt på hela jorden!