Renato Kovacic

Jag tänker på dig varje dag Renato. Och jag är så tacksam för att du finns med mig (och de dina) på det sätt du gör 🙏🏼️ Dina ord ekar ofta i mitt huvud, och jag har bestämt mig för att de orden får bli en tatuering en dag! 💕

Renato, Det är så svårt att ta in att du är borta. Du trygga, omtänksamma, förnuftiga och glada människa med en enorm drivkraft. Du har verkligen inspirerat mig och för mig var du lite som en extrapappa ute på fallskärmsklubben. Tack för alla fina hopp och minnen från fältet - från min första kursdag våren 2015, till det där hoppet från PACen när molnen låg som ett bomullstäcke - och allt där emellan. Jag kommer sakna dig nått enormt. Vila i frid och flyg fritt!

Tack. Tack för att du gav mig den finaste gåvan man kan få och som ingen annan fått. Genom Emil och Sofia lever du vidare. Du är så stolt över dem och jag ska försöka bära och visa din kärlek och stolthet till dem. Sedan har vi lilla Felix. Du lever så genom honom. Han är bara 2 år men han klättrar och hoppar redan högre och mer än andra barn. Renato, jag ska försöka klara av att vara en så bra förälder och farmor som jag bara kan och jag vet att du är lite stolt över mig åxå. Live the life you love, love the life you live️ LoveU

Renato, Tänker ofta på när vi flög reguljärt ner till Wroclaw i Polen för att inspektera och provflyga ett nytt plan för klubben. Jag är så otroligt tacksam att jag fick chansen att vara med om detta! Efter genomgång av planet så blev det provflygning och sedan hoppning, det var du och Calle, Joel samt även några Polska skydivers. På kvällen åts en riktigt god middag med kall öl, livet var så bra! Efter en lång dag där du fick visa ditt stora affärsmannaskap, din styrka i att hitta lösningar för avtal och överenskommelser, allt detta kopplat din ditt driv och den entreprenör som du var. Sedan kunde vi ta på flytvästar och fallskärmar för att äntligen lyfta mot Sverige. Vi gjorde en låg passage med vingtippningar för att säga adjö till polackerna. Steg till 3000 fot över den Polska landsbygden, vi förundrades över alla bönder som skördade med traktorer i långa rader på åkrarna. Vi passerade ut från land i norr vid den polsk/tyska gränsen utöver Östersjön. Vilken syn det var med alla fullriggare, Tallships race pågick. När vi kom ut i internationellt luftrum så jublades det i planet ni korkade upp några ljumna öl och firade, vilken glädje! Landade sedan i Malmö för en bensträckare, du ville gärna fortsätta mot Örebro för att hoppa direkt men det började skymma. Efter start så flög vi upp genom Småland, längs med Vättern i ett vackert mörker som lystes upp från olika städer. Nästan hemma så meddelar Örebro tornet att det finns en välkomst kommitté. Tror vi alla var lite trötta men glada, stolta och lyckliga! När vi sen landat och togs emot av en stor del av klubben, släktingar och vänner så fanns det inga gränser för lyckan över det som hade åstadkommits! Du Renato hade en så stor och avgörande del i att detta överhuvudtaget kunde genomföras! Tack för att jag fick dessa och andra fina minnen med dig som jag bär med mig så länge jag lever!

Det står minnesord, men du är så mycket mer än ord. När vi var undervattnet så räckte det med att vi såg på varandra så viste vi redan vad det var som gällde. Du var min bästa vän både under och över ytan, och så tokiga vi var många gånger så är det ju rätt otroligt att vi kom till 50 år i alla fall. Kram på dig gubben och vi ses i nästa liv där vi kan busa på igen.