Till fina morfar Bertil
I mitt hjärta bär jag sorgen av att inte kunnat säga farväl till dig men idag vill jag säga det jag inte kunnat säga...
Jag tackar dig för alla goda minnen du gett till mig och hade önskat att du kunde ha träffat min son Kristian som är lite lik dig. Du kommer att bli oerhört saknad och här kommer en fina dikten till dig...
Inget farväl,
inga medvetna ord.
Så fort och tyst
gick du bort från vår jord.
Här går vi i rester
ur din svunna värld.
Bland tankar och minnen
som färgat din härd.
Allt som du älskat
oss bilder nu ger.
Du talar och skrattar.
Vi minns dig och ser.
Bertil, jag har härliga minnen av dig när jag var barn och du kom och besökte och överraskade med galet cool Boogie woogie. Jag tappade hakan! Vilken morbror jag hade!
Än idag är mitt minne av dig den glädje du spred kring dig.
Jag är tacksam till Jesus, Glädjens Herre, att jag haft dig som morbror.
Ingmarie, Johannes & Tobias Edlund2021-09-30Hjärt-Lungfonden
Vila i frid kära morbror.
Ditt livsverk, ditt stora hjärta för behövande är inte bortglömt.
"Jag var hungrig, och ni gav mig mat. Jag var törstig, och ni gav mig att dricka. Jag var en främling, och ni öppnade era hem för mig. Jag var naken, och ni gav mig kläder. Jag var sjuk och ni tog hand om mig. Jag var i fängelse och ni besökte mig... Sannerligen säger jag er: när ni gjorde detta för någon av mina minsta bröder, då gjorde ni det för mig."
-Jesus
Kära morbror Bertil, vi tänder ett ljus, skickar över stora varma kramar till dej och hela din familj.
Från din storasyster Ingeborgs barn,
Fabiola m. fam
Kenneth m. fam
Karina m. fam
Kära storebror Bertil!
Sommaren innan vi båda drabbades av polio följde jag dej hack i häl. Du var full av energi och hade många projekt på gång. Du åkte iväg på fiol- och pianolektioner och jag vinkade av dej vid bussen. Du byggde ett hönshus och jag fick följa med och hämta lådor med små kycklingar till hönshuset. Du var stark och högg timmer i skogen. Ja, det hände spännande saker omkring dej. Som den gången du hoppade från verkstadstaket med ett paraply. Eller då du slogs med grannpojken så blodet rann, då ville minna sexåriga ögon bara titta bort.
Efter denna sommar fylld av aktiviteter blev du som fjortonåring sittande i rullstol pga. polio. Din förtvivlan, som du gömde, kunde jag ändå känna då du ramlade och dina kryckor flög längs köksgolvet. Oh, vad jag önskade att du fått slippa denna polio! Dina ambitioner om utbildning, arbete och familj förverkligade du dock. Glädjen var stor när familjen kunde åka ner till Stockholm och gratulera dej när du efter fyra år hemifrån tog realexamen på Norrbackainstitutet. När du var hemma på skolloven dundrade huset av dina boogie woogies på pianot. Ja, det var fortfarande liv och rörelse omkring dej. Därefter studerade du till socionom. Senare gladdes vi över din familj med tre fina barn. Med ditt stora varma hjärta tänkte du på behövande både privat och i ditt arbete som socionom, som du fortsatte med även efter normal pensionsålder.
Tack Bertil!
Lillasyster Eunice