Birgith Grip, Majken Hoffman, Ingegerd Lindgren med familjer.2021-10-03Demensfonden
Tack Rune, för alla roliga stunder vi haft! Midsommar i Svinö och syskonträff i Timmernabben är minnen som aldrig förbleknar. Så många skratt och så många sånger vi sjungit tillsammans. Du var en historieberättare av stora mått. Nu blir det tråkigare på jorden, men roligare i himlen. Äntligen får du förenas med din kära Ulla!
Sov i ro älskade bror, önskar dina systrar! ❤️❤️❤️
Hej Rune ! Minnen kring vedtraven och allehanda göromål på Lilla Räfbo gör sig påminda men dina skrönor från tiden som busschaufför gör den Rune jag känner.Nu är du vid ändhållplats och givetvis väntar Ulla vid stolpen.Hon kan vara lite sur för att du kommer sent men det går snart över.Tack för allt,hälsa Ulla. Vi ses igen så småningom men jag tar en senare buss️.
️ Peter
Rune, bästa Rune, tusen tack för alla roliga och härliga minnen från Skinnarbackstiden. Du hade en enastående förmåga att sprida glädje omkring dig. Jag kommer för alltid att bära med mig dessa minnen, m värme i mitt hjärta. Ta hand om dig och din Ulla nu, och vila i frid. Stor kram/Nina
Tack Rune för att jag fått ha dig som vän Tack alla trevligheter som vi haft under åren som gått Alla träffar och resor vl gjorde när vi jobbade i BLGE och i svinö hos ulla och dig Många roliga historier och gott fikabröd blev det Nu får du träffa din älskade hustru igen och ni kan återigen ta en dans tillsammans Vila i frid Rune vi ses säkert nånting svenåke
Rune mötte jag några år när vi arbetade på Dalatrafiks trafikupplysning. Där satt vi mitt emot varandra vid varsitt skrivbord på trafikupplysningen. Han berättade långa historier. Historier ständigt avbrutna av människor på andra sidan koppartråden.
Det var på de svarta telefonernas tid. Det gick det också. Vi kallades både det ena och ibland det andra. Rune lärde mig skratta åt de där arga och elaka.
Han kunde få mig att skratta så hela min klumpiga kontorsstol slog runt. Rune fick mig att fnissa tanterna rakt in i örat - i ett arbetsliv som ännu var lite på en höft.
Någon gång hände det att vi sjöng Sven Olof Sandbergs gamla dänga Två solröda segel men vi brukade ändra texten till Två blodröda segel. Han sjöng mycket bättre än mig.
Man möts i ett arbetsliv. Klumpar ihop sig. Skiljs. Får enstaka rapporter om hur det är. Kommer sig inte för. Slarvar med relationer. Sen läser man en dödsannons i Dalarnas tidningar. Man blir väldigt ledsen. Men minns också skratten och historierna.
Rune. En dag, om så bara en dag, ska vi sträva med våra blodröda segel rakt ut mot horisonten.
En gång till vill jag skratta så som bara du lyckades få mig att skratta.
Många kramar. Vi ses.Hälsa Ulla. Göte å Margareta 2021-09-20
Marianne &Christer Tylling
2021-09-18
Tack Rune, för den tid vi fick uppleva tillsammans! Minns med glädje tillbaka på när vi träffats i Dalarna, hos oss på Puttes och i Vendelsö. Alla samtal, som vi haft under under åren som gått, dom blev både långa, många och innehöll både skratt och gråt. Nu får du vila med Din älskade Ulla vid din sida. Sov Gott!