Vi minns pappa. Ja, som ni ser har pappa gått bort, den 14 september 2021. Många vet att han var sjuk, hade ont och det var inte så pappa ville leva sitt liv. Ni som kände pappa vet att han inte ville vara beroende av hjälp från någon, hellre ville han hjälpa till själv. Vi fick en telefonbok i våra händer, med namn, telefonnummer och i vissa fall även var i Sveriges avlånga land personen bodde. Vi kände igen några namn, kunde med uteslutningsmetoden förstå vem det var. Det var kusiner, arbetskamrater eller väldigt goda vänner. Det har ringts runt för att berätta att pappa är borta för alltid, det har återberättats historier om hur man kände varandra och det har blivit många och långa samtal med mycket känslor inblandade men i efterskott en väldigt skön känsla som stannar kvar. Vi har även hittat fotoalbum som vi tittat i, en del känns igen även om det är personer i en mycket yngre upplaga, men vilka frisyrer och vilka kläder man hade på den tiden, så det har blivit en del skratt trots allt. Som ni ser blir det ingen begravning och för er som kände pappa är det en självklarhet. Han var inte mycket för uppståndelse även om han tyckte om att ha fest när han fyllde jämt t.ex, då trivdes han att stå i centrum omgiven av släkt och vänner. Nu blir det kremering och till våren/sommaren tar vi i all enkelhet pappas aska i en fin urna, far ut på "havet" och uppfyller hans sista önskan. Han var ju som sagt inte mycket för glitter och glamour. Vi systrar har haft kontakt med pappa på olika sätt och i olika skeenden i livet och vi har förlorat en pappa men funnit varandra. Sist vill jag (Lise-Lott) bara säga att pappa ringde mig på förmiddagen den 14 september, jag fick träffa honom en sista gång och han fick säga hej då på sitt sätt. Skriv gärna några rader om ni känner för det, vi skulle verkligen uppskatta det ,Torbjörns döttrar Lise-Lott och Marina.