Ester Metodiusson

Med en ängels tålamod stod hon alltid vid vår sida. Hon som alltid själv fått kämpa för sin egen tillvaro och sitt eget liv. Vår mor Ester föddes i fattigdom i den lilla familjen som tidigare haft framtidsdrömmar, flyttat ifrån statarlivet i bondesamhället Skåne, till förorten Arlöv utanför Malmö. Fadern hade fått ett hyggligt arbete på den tyska Vaggonfabriken, som tillverkade järnvägsvagnar. Men så började 1a världskriget och Vaggonfabriken flyttades. På nytt tvingades familjen tillbaka till statarlivet, det enda arbete som fanns kvar. Tillbaka till fattigdomen med statkontrakt på ett år i taget med ständiga flyttar i oktober. Just där i denna månad oktober, sent på natten den 23, år 1921 föddes vår mor. Hon var en liten och späd flicka född med engelska sjukan, en bristsjukdom som fortfarande existerade på grund av okunskap. Hennes odds var inte stora, men på något mirakulöst vis överlevde hon. Hennes envishet var stor och hon kämpade för att komma vidare. Vilket kom att prägla hela hennes liv. Precis som alla andra statarbarns skolgång var Esters skolgång skral. Det berodde på de ständiga och årliga uppbrotten från gårdarnas anställning. Man trodde alltid att på nästa gård skulle man få det bättre, men inte. Vid Sockerbruksgården i Staffanstorp växte Ester upp under sina fem första år. Det var först vid 4 årsåldern som hon hade lärt sig gå på grund av svaga klena ben, som engelska sjuka gav. Nästa flytt bar iväg till gamla Smedhuset i Häckeberga, en uråldrig statarlänga för två familjer, full med både loppor och löss. Fadern blev arbetslös igen, nu på grund av ålder. Han var gammal och orkade inte lika mycket. Familjen hamnade på ålderdomshemmet i Genarp, men dom trivdes inte där så flytten gick vidare till Svarvartorp, som faderns gamla släkting arrenderade. Ester var nu tonåring och passade sina storasystrars barn, medan systrarna jobbade som statarpigor på gårdarna. Men när Stadshotellet i Genarp sökte folk, fick Ester anställning som städerska, diskerska och servitris. Av sin största syster fick Ester tips om en hushållsutbildning i Svartå, långt uppe i Närke. Omkring nyåret 1939 tog hon tåget till Svartå. Det här var något nytt och okänt för henne. Aldrig tidigare hade hon åkt tåg och aldrig tidigare varit utanför Skånes gränser. Det var en vild satsning på sin egen framtid. Efter fyra månaders utbildning blev hon tvungen att stanna kvar i Närke för att söka jobb i Örebro. Pengarna var slut, hade gått åt till utbildningen. Med lite tur fick Ester anställning nästan direkt. Hon kom till en familj i nöd. Hustrun var sjuk i cancer och avled efter några månader. Nu fick Ester axla ansvaret för tre moderlösa pojkar medan fadern jobbade på CV. Det var tuffa år men hon klarade det. Efter att 1946 genomgått en tillskärarkurs fick Ester anställning på textilfabriken Härold i Örebro. Äntligen fick hon lite bättre lön att röra sig med och hon fick nya vänner. Snart kunde hon hyra egen liten lägenhet i Eklunda. Som alla andra mötte Ester kärleken. Dottern Anne-Marie kom till världen, men fadern lämnade och Ester fick själv ta ansvar för sitt barn. Något år senare mötte hon kärleken på nytt. Det visade sig att Gunnar hade ett eget barn, en dotter Karin som flyttade in och plötsligt var dom en familj på fyra. Året därpå föddes den efterlängtade sonen Stig. Nu var familjen fullständig och Ester hade heltidsjobb som hemmafru medan Gunnar var tankbilschaufför. Ester har under hela sitt liv tagit hand om och vårdat andra, därför var det inte så konstigt att hon blev hemsamarit som det kallades på den tiden. När vi barn blev vuxna nog att klara oss själva hemma, sökte hon jobbet. Nu fick hon plötsligt egna pengar att röra sig med. Förut var det makens pengar, kände hon det som. När maken blev gammal och skröplig tog hon hand om honom och trots att hon själv var 80 år körde hon honom i rullstolen. Vid hans bortgång flyttade hon ihop med dottern och hjälpte till så gott det gick när dottern var borta på jobb. På gamla dar tog dottern över det mesta. Mor Ester behövde få ledigt från ansvar och plikter. Vid 99 år fyllda började Ester planera för att fylla 100 år. Det gjorde vi alla. Men allting blir inte alltid som man tänkt. Efter ett olyckligt fall i hemmet med lårbensfraktur, operation och sviter efter operationen somnade Ester in på natten, den 15 september klockan fem i tolv. Vila i frid lilla mamma Vi sänder en tacksamhetens tanke till all Hemtjänstpersonal och all Hemsjukvårdspersonal, som gav vår mor möjligheten att tryggt somna in i sitt hem i lugn och ro.