Sören Westin

Sören, vårt största tack för att du delat vår mamma Brittas liv och fyllt det med kärlek, omtanke, engagerade samtal, skidåkning, cykelutflykter, högläsning, buskspel och polskedans. Ni var livskamrater och, med mammas ord, levande pusselbitar, som firades på den egeninstiftade pusselbitsdagen. "Vi tänker som en person, men ser ut som en lång person och en kort person." har Britta skrivit om er två. "Sambolivet med Sören. Lekfullt, kärleksfullt, lugnt, utflyktsrikt och okomplicerat. Tack!"

Våren ligger öde. Det sammetsmörka diket krälar vid min sida utan spegelbilder. Det enda som lyser är gula blommor. Jag bärs i min skugga som en fiol i sin svarta låda. Det enda jag vill säga glimmar utom räckhåll som silvret hos pantlånaren. April och Tystnaden Ur Sorgegondol av Tomas Tranströmer

Vi minns dig och alla gånger vi spelat tillsammans med glädje

Ja, du Wesis, min vän. Nu är du död, men döden hör till livet. Utan stora ord och dito åthävor fick du ett innehållsrikt liv. Du hade tre tillfredsställande yrkeskarriärer. Åkte Vasaloppet, ett flertal gånger. Fjällvandrade, seglade med Janne, var på spelmansstämmor och dito kurser, så snart tillfälle gavs. Simmade, Trimorienterade, fiskade o Åmål, inte att förglömma. Du åstadkom 17 fantastiska barnbarn. Du bytte instrument. Du bytte politiskt parti. Du bytte tidningsprenumeration. Din intellektuella nyfikenhet var stor. Dit hör också Litterära sällskapet, Lars Ahlinsällskapet, Filmsudion, mm mm. Jazzklubben Pyton. Du fick också två skilda privatliv och levde helt efter ditt mantra:Livet, om jag så doge av det. En lätt parafrasering av E Beckman. Jag sänder dig varma tankar och ett leende. E