Vi träffades på Stocka hösten 1986. Jag låg med min segelskuta Myra på slipen och skulle byta bord. Ensam med dålig utrustning och bristande kunskap. Men du Gunnar dök upp och hjälpte till med glatt humör. Ingenting var omöjligt. Sedan blev du en kär gäst under familjens seglingar på Göta kanal och i Stockholms skärgård så länge vi hade Myra. Du tog del av familjens liv på pråmen i Uppsala och i prästgården i Strängnäs och såg våra barn växa upp. Tack, Gunnar, för alla roliga stunder vi har haft. Du var alltid hjälpsam och vänfast, och vi skall alltid minnas dig.