Bengt Danielsson

vi träffades i skidspåret för ca 1 år sedan....fin återkoppling till gemensamma minnen och skrattet var som alltid nära till hands

Hej Bengt! Vi mötte när jag skulle börja en skola och han har hunnit vara rektor i det här laget ett par år i 1990 talet och jag fick uppleva en rektor som kunde kommunicera med döva elever. Det är stort, faktiskt större än vad många elever som behövt när de blev bortrövade av sin språkliga kommunikation och jag minns när Bengt var pensionär och vi träffades på stan för en fika och jag har alltid undrat ? varför hade döva och hörselskadade barn 1 extra skolår på grundskolan och bengt sa Jo, ofta kommer elever hit på 1980-90 talet. De behöver 1 år för lära sig språket först och efter den kan deras undervisning komma Detta förändring med TUFF kurser i teckenspråk på 1995 talet har gjort elever kan komma igång med deras undervisning snabbare. 2000 talet med 1990 socialstyrelsen medicinska fakulteten/ råd gjorde en reviderad rekommendation att barn ska erbjudas cochlear implantat blev 2000 talet stora händelse för undervisning på skolkorridoren. föräldrarna hade ställda förväntningar på barnen ska integreras med hörande gjorde en rektor på specialskolan fick tänka om i sin undervisning. Det gjorde Bengt med stor sannolikhet fick tänka om med föräldrarnas ställda förväntningar på barnet om de skulle kunna integreras med hörande men Bengt ansåg det var viktigt barnen ska få den bästa möjliga förutsättningar att klara av sin undervisning i en tvåspråkig skolmiljö. Där hörselskadade och döva elever kan integreras i samma skolbyggnad och erbjuda undervisning på två olika språk var en del av lösningen. 2006-2010 SPM omorganisation till SPSM blev för stort att den viktigaste grundläggande fokus på elever kunskap och undervisning blev en sak som kom i skuggan av PISA mätningar men han byggde faktiskt en av de bästa skolorna för döva och hörselskadade elever på sin rektorstid. Jag minns en av före detta chef på SPSM sa till mig. Ska du bygga en bra plats för döva och hörselskadade elever så måste du jobba nära med eleverna och Bengt tyckte alltid om jobba nära till eleverna. Han kunde till och med kommunicera eleverna på teckenspråk!

Tack för alla åren vi har haft kontakt jag som eleven, vi har hamnat på tidningen DN en gång under 90-talet, där berättade jag var den elev som bor mest norr på hela skolan, DN följde min vardagsliv som resa till Jockfall. Sen har vi jobbat inom samma myndigheten SPM och SPSM. Du har alltid trott på eleverna och dess möjligheterna och Svenskt Teckenspråk var alltid centrum i alla gånger. Nu får du ha en underbar resa och där du är med alla som har lämnat oss och du får hälsa så gott till min mor Gurli som var flitigt besökare på Kristinaskolan när jag bodde i Härnösand.